Ett gott ledarskap är en viktig förutsättning för en välfungerande, välmående och effektiv organisation. Hur det är ställt med ledarskapet i hälso- och sjukvården och vad som kan göras för att stärka och utveckla det, skriver Kajsa Westling om i veckans blogginlägg. Detta med anledning av den rapport som Myndigheten för vård och omsorgsanalys publicerade för någon vecka sedan.

Trevlig läsning!

Ledarskap är nyckel för vårdens utveckling

Kajsa Westling

Svensk hälso- och sjukvård är inne i ett stort förändringsarbete. Från många håll tas initiativ till utveckling för att bättre anpassa hälso- och sjukvården efter befolkningens behov och utmaningar i omvärlden. Vilken utväxling vi kan förvänta oss av dessa initiativ beror i slutändan på den samlade förmågan på nationell, regional och verksamhetsnära nivå att genomföra förändringar i ett komplext och ibland trögrörligt system.

En faktor som spelar en nyckelroll i utvecklingsarbetet är ledarskap. Ledarskapet i hälso- och sjukvården förväntas vara en katalysator för förändring genom att leda utvecklingen och utforma nya arbetssätt, styrningsformer och nya sätt att erbjuda hälso- sjukvårdstjänster. Vi förväntar oss också att vårdens chefer och ledare ska bidra till en god kultur och bättre tillvarata den kompetens och det engagemang som finns hos vårdens medarbetare. När vi frågar oss varför vissa organisationer fungerar bättre än andra blir svaret ofta ledarskap.

Myndigheten för Vård och Omsorgsanalys har haft ett regeringsuppdrag om hur ledarskapet i hälso- och sjukvården kan stärkas och utvecklas. Slutresultatet presenteras i rapporten ”Visa vägen i vården”. Arbetet har bestått utav en genomgång av forskning och litteratur kring ledarskap i hälso- och sjukvården, intervjuer och workshops med chefer och experter, fallstudier i två landsting samt intervjuer och dokumentgenomgångar för att dra lärdom av ledarskapsarbete i andra länder och sektorer.

Vår analys visar att det finns vissa brister i chefernas grundläggande förutsättningar, till exempel det administrativa stödet. Chefer i vården har ofta större personalgrupper än chefer i andra branscher. Detta bidrar till för lite tid och utrymme för ett närvarande ledarskap och för verksamhetsutveckling. Vi ser också att både landstingens och statens styrning i vissa fall är splittrad och kortsiktig, vilket i förlängningen gör det svårt för chefer att leda och driva ett långsiktigt utvecklingsarbete. Andra utmaningar handlar om att både chefer och medarbetare på vissa håll inte har tillräcklig systemkunskap och förståelse för det sammanhang de verkar i.

Många landsting har intensifierat sitt arbete med ledarskapsfrågor under senare tid, men de har kommit olika långt. En del landsting har arbetat i många år och har en tydlig strategi för sitt ledarskapsarbete, medan andra har större utvecklingsbehov, till exempel kompetensutveckling för erfarna chefer.

En slutsats i rapporten är att det inte finns en enskild åtgärd som på kort sikt kan skapa det ledarskap som vården behöver. Regeringen och landstingen behöver därför inrikta sitt arbete på att skapa långsiktiga förutsättningar för ledarskapet.  Landstingen har huvudansvaret för ledarskapsutvecklingen men regeringen kan stödja och komplettera landstingens arbete. Vi har identifierat fem utvecklingsområden för ett stärkt ledarskap i hälso- och sjukvården:

  • Skapa mer utrymme för ett närvarande och verksamhetsnära ledarskap, till exempel genom förbättrade stödstrukturer för chefer och mindre personalgrupper.
  • Gör chefskapet mer attraktivt, exempelvis genom att se till att det finns incitament för chefskap för vårdens olika yrkesgrupper.
  • Förbättra chefers förutsättningar och kompetens för ett utvecklingsorienterat och patientcentrerat ledarskap. Till exempel genom att ge chefer stöd att arbeta med utvecklingsarbete över verksamhetsgränser.
  • Koppla ihop ledarskapsutveckling med övrig styrning genom att behandla chefs- och ledarskap som en strategisk fråga. Landstingen bör exempelvis se till att den utbildning som chefer får styr mot organisationens utvecklingsbehov. Staten kan erbjuda stöd till landstingens ledarskapsutveckling, till exempel genom att sprida och stärka forskning och kunskapsbildning om ledarskap, styrning och organisation.
  • Gör den nationella och regionala styrningen mer sammanhängande och långsiktig. De regelverk, mål, riktlinjer och satsningar som kommer både från staten och landstingen bör styra åt samma håll.

 

Kajsa Westling-1

Kajsa Westling arbetar som utredare och projektledare vid Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Tillsammans med utredaren Isabelle Carnlöf har hon skrivit rapporten Visa vägen i vården – ledarskap för stärkt utvecklingskraft

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *