Digitalisering är ett av Forums tre fokusområden, och i sommar arrangerar vi ett seminarium i Almedalen på det temat. Under valåret lyfter även SYLF (Sveriges Yngre Läkares Förening) digitalisering som ett av sina två fokusområden. SYLFs vision är ”bättre villkor för underläkaren – bättre vård för patienten”. I dagens blogginlägg skriver Björn Hansell om hur viktig en fungerande digital miljö i sjukvården är för att uppnå denna vision.

Trevlig läsning!

Dags att börja snacka om digital vårdhygien!

Björn Hansell

Jag vaknar klockan halv sex och hoppar ur sängen och äter min frukost i spänd förväntan för idag ska sjukhuschefen samla alla anställda och presentera den nya versionen av vårt journalsystem! Stämmer ryktena om att patienten med diabetes kan ställa in systemet att skicka en notis till mig om tre blodtryck ligger över det individuella målet samtidigt som pulsklockan inte registrerat mer än 1 h medelhård träning på en vecka? Hur kommer min smarta telefon att låta när det trillar in ett provsvar som pekar mot att en patient på avdelningen har blodförgiftning? Kommer akutens flödesöversikt att kunna visas över de båda skärmarna vid min arbetsstation och kommer väntetiderna att uppdateras när jag beställer en röntgenundersökning på min surfplatta? Sist men inte minst, kommer den digitala assistenten i min klocka att göra en tillräckligt bra sammanfattning i journalen om mottagningsbesöket tar en oväntad vändning?

Jag drömmer att min vardag skulle se ut så, men tyvärr är det rätt långt från verkligheten.
När vi läkare går till jobbet tar vi samtidigt ett kliv tillbaka i tiden; vi fyller fickorna med papperslappar, tabeller och riktlinjer som vi behöver ha till hands under dagen; vi är hänvisade till personsökare för att nå varandra eftersom de flesta av oss inte har en egen jobbtelefon; vi jobbar på stationära datorer med gemensam inloggning där allt utom intranätet är blockerat av hänsyn till IT-säkerheten och av någon anledning verkar telefax anses vara det säkraste sättet att skicka information om enskilda patienter.

Men det största problemet med brister i våra digitala verktyg är inte medarbetarnas frustration utan den inverkan de har på kvalitet och patientsäkerhet. Bland de vårdskador som leder till Lex Maria-anmälan beror nästan hälften på utebliven eller fördröjd diagnos, framför allt för att det varit svårt att överblicka den information som funnits i systemen. En annan orsak till att patienter får sämre vård är enligt Socialstyrelsen hög arbetsbelastning, något som förstärks av långsamma system och omständliga sätt att dokumentera. Faktum är att om journalsystemet kunde spara 5 minuter per dag för alla läkare skulle det frigöra tid motsvarande 500 heltidstjänster! Slutligen har sjukvården nästan helt missat att dra nytta av de möjligheter att kommunicera med patienter som finns i digitala system, något som kan minska svårigheterna att få kontakt med vården, bidra till effektivare möten när båda parter är mer väl förberedda och stödja alla de patienter som vill ta ett större ansvar för sin egen vård.

Regeringen och SKL har klargjort att Sverige skall bli bäst i världen på att utnyttja möjligheterna med eHälsa och det första steget är att börja se de digitala systemen som en hygienfaktor i vården. Rent konkret vill jag föreslå tre åtgärder som skulle kunna genomföras under valåret 2018:

  • Rikta det befintliga patientsäkerhetsarbetet mot den kognitiva miljön i vården! Istället för undersköterskor som mäter hur ofta vi spritar händerna behöver vi personal från IT-avdelningen som hänger på läkarexpeditionen för att förstå våra behov och hjälpa oss att använda systemen på bästa sätt.
  • Riktade statsbidrag till digitala utvecklingsprojekt där vårdpersonal och patienter involveras! Landstingen har svårt att prioritera annat än den dagliga produktionen och staten har en fantastisk möjlighet att på ett avgränsat sätt bidra till bättre arbetsmiljö och kvalitet i vården.
  • Stärk det systematiska skyddet för patienters integritet! Utveckla patienters möjligheter att via nätet ge samtycke till att dela information och att spärra bara en viss del av journalen som de själva tycker är känslig. På så vis kan det bli möjligt att dela information inom och mellan vårdens organisationer på ett tryggare sätt. Kanske kan det till och med på sikt möjliggöra drömmen om en sammanhållen journal för hela Sverige!

BjörnH Medium

Björn Hansell brinner för att förbättra sjukvården och är till vardags ST-läkare i internmedicin i Arvika, Värmland, och rådgivare för Experio Lab (ett möte mellan vård och design). På fritiden är han andre vice ordförande i Sveriges Yngre Läkares Förening och ledamot i Läkarförbundets Råd för IT, Läkemedel och Medicinsk teknik.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *