I Borgholm har man lyckats sänka antalet slutenvårdstillfällen, besök på akutmottagning och den totala vårdkonsumtionen för en traditionellt vårdtung patientgrupp.

I dagens blogginlägg berättar Åke Åkesson, verksamhetschef för Borgholms Hälsocentral, om den framgångsrika hemsjukvårdsmodellen. För att lyckas med det man gjort i Borgholm krävs en förflyttning av resurser från sjukhusvård till primärvården, ett ökat fokus på vårdansvar snarare än budget, bättre arbetsmiljö, kontinuitet och ett helhetsansvar. Självklara lösningar som, enligt Åke Åkesson, inte är så komplicerade om viljan finns.

Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.

Kom och hör Åke Åkesson berätta mer om Borgholmsmodellen vid vårt mingel i Almedalen den 1 juli! Där deltar även socialminister Lena Hallengren.
Läs mer om samtliga Forums aktiviteter i Almedalen på vår hemsida.

Trevlig läsning!

AkeAkesson

Lösningen är enklare än vi tror

Åke Åkesson

Utmaningen är inte ny. Det går ständigt att läsa om sämre vård för de äldre, långa vårdköer, dyra hyrläkare och en underbemannad hälsosektor. Ändå fokuseras debatten ofta på enskilda områden. Istället för helheten. Pessimism och uppgivenhet är fortfarande vanligare i vårdkretsar än optimism och framtidstro. Trots att lösningen så enkel. Och självklar.

Borgholmsmodellen är enkel;
En primärvård som är tillräckligt bemannad inom alla yrkeskategorier för att kunna ta ett helhetsansvar för den enskilda människans Hälso- och Sjukvård. Oavsett nivå.

Borgholmsmodellen ska inte bara vara Borgholmsmodellen eller Kalmarmodellen. Den måste bli Sverigemodellen. Någon annan hållbar lösning finns inte.

Det är också en av de tydligaste slutsatserna och visionerna från både Göran Stiernstedts och Anna Nergårdhs utredningar om Framtidens sjukvård och God och Nära vård.

Först några klargöranden:

  1. Hela vårt sjukvårdssystem, framför allt sjukhusvården, är med få undantag byggt för att göra friska människor som tillfälligt får en diagnos eller skada, friska igen. Och det gör vi mycket bra. Systemet fungerar dock mycket sämre för människor med flera eller till och med många sjukdomar som inte går att bota. Människor som aldrig blir friska utan bara ska leva så bra som möjligt med sina sjukdomar. Den primärvård som på grund av bristande bemanning tvingas hantera dessa människor som styckvis sjuka i enstaka diagnoser fungerar inte heller.
  2. Svensk sjukvård präglas starkt av ekonomisk kortsiktighet. Det råder ingen brist på ekonomer i ledande befattningar, medan Hälsoekonomer är sällsynta. Det övergripande målet för de flesta vårdverksamheter upplevs alltför ofta vara att ha en budget i balans. Det är inte ovanligt att vårdens arbetare får mer information om hur de ligger till inför det ekonomiska bokslutet än hur väl vårdansvaret för medborgarna fungerar.
  3. En människa med många kroniska diagnoser har nästan alltid ytterligare en diagnos som dock aldrig skrivs in i journalens diagnosförteckning. Den diagnosen är Otrygghet och den präglar alltför ofta livet mer än alla sjukdomarna tillsammans. Hur vi från sjukvården hanterar den otryggheten och ersätter den med en stark trygghet är helt avgörande för människans livskvalitet – och sjukvårdsförbrukning.
  4. De flesta människor förbrukar merparten av livets sjukvårdskostnad under sista levnadsåret. En del av förklaringen till detta finns i ovanstående punkter. Vården ”stjäl” dagar av livskvalitet från människor genom att gång på gång erbjuda högklassig men fragmentiserad och otrygg sjukhusvård i stället för trygg, god och nära vård i hemmet.

När vi i Hemsjukhuset i sömlös nära samverkan mellan Hemsjukvård, Ambulanssjukvård och Vårdcentral ger möjlighet till kontinuerlig uppföljning av samma väl kända läkare och sjuksköterska, personligen eller digitalt, ökar vi tryggheten och sänker behovet av slutenvård.

Vad man än ser på så har Borgholmsmodellen och Hemsjukhuset brutit trender.
Några exempel;

För att få en primärvård som är bemannad för framtiden krävs en ökning av dess resurser med 15-20 %. Det motsvarar en förskjutning av bara ca 3% av hela vårdkostnaden från sjukhusvården till vårdcentralerna. 

På lång sikt kommer besparingarna i sjukhusvärlden att kunna bli mycket större än så. Men, även sjukhusen brottas med ekonomiska problem som i kronor räknat är oändligt mycket större än de skärvor av totalbudgeten som kommer primärvården till del. För att skapa en helhet där alla arbetar tillsammans måste vi hitta en väg att ge primärvården de extra resurserna NU, utan att direkt ta dem från sjukhusen. Annars kommer vi bara att underblåsa den konflikt som nästan alltid finns mellan sjukhusens, primärvårdens och patientens intressen.

Vad är alternativet? Om vi inte kraftfullt gör denna ändå relativt billiga satsning nu kommer framtidens sjukvård att bli totalt ohållbar. Fortsatta försök att låta sjukhusen och akutmottagningarna göra alltmer med allt fler sjukare äldre kommer inte bara att ge låg livskvalitet under livets sista del. Det kommer också att bli en ekonomisk katastrof.

Våra f.d. landsting har under en alltför lång rad av år (möjligen med något undantag), misslyckats med att skapa tillräckligt goda arbetsförhållanden i primärvården. Man har undantagslöst skyllt på läkarbrist i primärvård. Vi behöver skapa en arbetsmiljö som är så bra att vi har en kö av kvalificerade medarbetare som vill arbeta i primärvården för att skapa världens bästa sjukvård med helhetssyn. Detta handlar om resurser. Om att våga satsa. Hoppet står till att våra Regioner tar sig an utmaningen på ett mycket offensivare sätt än vad våra landsting förmådde.

AkeAkesson

Åke Åkesson har arbetat 25 år i sjukhusvärlden, bl.a. som chef för Infektionskliniken i Kalmar och Karolinskas Infektionsklinik, men också för Primärvården, Akutsjukvården och Geriatriken i Blekinge. Nu är han verksamhetschef för Borgholms Hälsocentral.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *