Förmågan att introducera och implementera tekniska lösningar i klinisk praktik är en avgörande organisatorisk förmåga som kommer att blir än mer central i framtiden. I dagens blogginlägg ger Patrik Hidefjäll några summerande tankar om AIs effekter på kompetensförsörjningen i vården, med utgångspunk i en workshop som gavs vid Vitalis i maj. 

Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.

Glad midsommar önskar Forum för Health Policy!

PatrikHidefjallPanorama

Digitalisering och AI – hur påverkar det vårdens kompetensbehov?

Patrik Hidefjäll

Alla som följer utvecklingen inom svensk hälso- och sjukvård känner till utmaningarna om vårdens kompetensförsörjning och den demografiska utvecklingen. Det råder en bred enighet om att vi måste ändra arbetssätten och minska sjukdomsbördan för att klara av att finansiera och utföra en vård som möter befolkningens behov. Inom flera andra sektorer har digitaliseringen möjliggjort rationaliseringar och ökad produktivitet – förhoppningar finns att också kunna göra detta i hälso- och sjukvården.

I en workshop, ”Digitalisering och Artificiell Intelligens (AI) – Hur påverkar det vårdens kompetensbehov 2035?” på Vitalis 2019, arrangerad av Socialstyrelsen, beskrev deltagarna olika tänkbara AI-lösningar för hälso- och sjukvården.

Exempel på lösningar som beskrevs av deltagarna var:
-system för samlad analys av hälsodata och sjukdomshistorik på individnivå för hälsofrämjande, prevention, bättre diagnos och integrerad lotsning till egenvård eller nästa vårdnivå. Löpande information om hälsopåverkande faktorer i vår miljö och förslag på hur t.ex. brister eller obalanser av viktiga ämnen i kroppen kan åtgärdas genom kost.
-Tekniska hjälpmedel för att följa sömn, stress och aktivitet som även ger förslag på beteendeändringar. AI-baserade automatiska tolkningstjänster.
-Samverkan mellan specialister via digitala samarbetsstöd och patientindividualiserade beslutsstöd.
-Integrering av olika medicintekniska system och en inloggning till allt via robotisering.
-Hemmonitorering av kroniska patienter som tar sina egna prover och vid tendens till skov får preventiva insatser för att förhindra inläggning på sjukhus.

Vilken kompetens, struktur och arbetsorganisation behövs för att realisera dessa tekniska lösningar? Ambitionen har länge funnits att stärka första linjens vård, men det har varit svårt att rekrytera personal till primärvården. Med ett mer preventivt och hälsofrämjande uppdrag med stöd av avancerad teknik och närmare mänskliga relationer mellan personal och medborgare/ patienter kan detta ändras. Även arbetet inom specialistvården behöver hitta nya former med en helhetsförståelse som grund för arbetet med patienter. Istället för att fokusera på enskilda manifesta sjukdomar kan beslutsstöd hjälpa personalen att se samband och planera insatser utifrån flera perspektiv. Träning för personalen i team och separat i simulatorer utvecklar kunskaper, färdigheter och beredskapen att hantera olika krissituationer. Träning på svåra fall i simulatorer, hälsofrämjande insatser, teamarbete och samverkan runt patienten stärker sammantaget också hälso- och sjukvårdens resiliens, förmåga att förutse, övervaka, respondera på och lära av störningar och möjligheter.

De baskompetenser som kommer att behövas i framtidens hälso- och sjukvård är generella och stämmer väl överens med; personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, säker vård och informatik. Legitimerade yrken kommer fortsatt ha patientansvaret, men med ett helt annat tekniskt och logistiskt understöd som delas med patienterna och därmed gör patientmötena mer interaktiva och effektiva.

Baskompetenserna behöver dock utvecklas i samverkan med andra yrkesgrupper t.ex. ingenjörer, hälsoinformatiker, tjänstedesigners, dataanalytiker och statistiker. Personcentrerad vård och samverkan i team kräver bättre ledarskap, grundläggande systemförståelse, interkulturell och kontextuell tolkningsförmåga (empati), förmåga att navigera komplexa organisationer, holistisk syn på hälsa men också en bättre förståelse för och kunskap om digitaliseringens användningsområden.

Just förmågan att introducera och implementera tekniska lösningar i klinisk praktik som möter olika intressenters intressen är redan idag en avgörande organisatorisk förmåga som kommer att blir än mer central i framtiden. Fler yrkesgrupper, även de som normalt inte ingår i hälso-och sjukvården kommer att (behöva) arbeta närmare tillsammans i framtidens hälso- och sjukvård.

PatrikHidefjall

Patrik Hidefjäll arbetar som utredare på Socialstyrelsen och har tidigare erfarenhet som forskare och konsult med särskilt fokus på innovation i vården.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *