2020-12-03

I år är det 30 år sedan Tysklands återförening. Sedan dess har den förväntade livslängden i forna DDR ökat med nästan åtta år. Det har varit möjligt tack vare ekonomisk tillväxt, bättre levnadsförhållanden och investeringar i modern hälso- och sjukvård. I en rapport av Clas Rehnberg redovisas hur folkhälsan försämrades under decennierna före Berlinmurens fall och den återhämtning som ägt rum efter återföreningen.

Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget.
Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.

ClasRehnberg

Det östtyska undret

– längre och friskare liv efter Berlinmurens fall

Clas Rehnberg

Efter att ha varit ett delat land i drygt 45 år återförenades Väst- och Östtyskland år 1990, ett år efter Berlinmurens fall. Med återföreningen genomfördes omfattande investeringar i de östra delarna av landet för att utjämna skillnaderna i infrastruktur, industriell utveckling och tillgång till utbildning och sjukvård. Inom hälso- och sjukvården ersattes det tidigare statliga systemet i öst med det västtyska socialförsäkringssystemet, tillsammans med en upprustning av medicinsk teknologi. Vad som är mindre känt är de väsentliga förbättringarna av folkhälsan som ägt rum i öst och där man närmat sig nivån i väst efter murens fall.

Kortare medellivslängd och eftersatt hälso- och sjukvård för de äldre i det forna DDR.

Under perioden med det planekonomiska systemet försämrades den ekonomiska tillväxten, vilket påverkade dels satsningarna på välfärdssektorn, dels möjligheten till import av varor och därav brist på bland annat medicinsk teknologi och läkemedel. Sjukkassorna som finansiärer centraliserades och socialiserades. Utbudet av privatpraktiserande läkare reducerades och ersattes av offentliga så kallade polikliniker. Ett kanske förvånande mönster av hälso- och sjukvården i det forna Östtyskland var prioriteringen av den yrkesverksamma befolkningens bidrag till landets produktion, vilket drabbade de äldre invånarna. Bristande tillgänglighet till avancerad sjukvård och därtill låga pensioner anses ha bidragit till den negativa utvecklingen av folkhälsan för de äldre. Från början av 1970-talet fram till murens fall ökade skillnaderna i levnadsstandard och den förväntade livslängden till nackdel för invånarna i Östtyskland.

Omställningsperioden efter murens fall.

När Västtyskland och Östtyskland återförenades var skillnaderna mellan länderna mycket stora och omfattande investeringsprogram infördes inom olika sektorer. Sjukvårdskostnaderna per invånare för hälso- och sjukvården tredubblades inom en kort period i det forna Östtyskland, och utbudet av moderna behandlingsmetoder och innovativa läkemedel förbättrades väsentligt. De tidigare offentliga poliklinikerna avvecklades och ersattes av mottagningar hos privatpraktiserande läkare. Även sjukhussektorn privatiserades till stor del, där de vinstdrivande sjukhusen ökade sina marknadsandelar. Förmånerna i det västtyska pensionssystemet kom att omfatta även de äldre östtyskarna, vilket anses ha bidragit till förbättrad levnadsstandard och även förlängd livslängd.

Utvecklingen i det forna Östtyskland är dock inte unik, då flertalet länder på den östra sidan av Järnridån har förbättrat livslängden för befolkningen. Denna förbättring går dock betydligt långsammare än i den östra delen av Tyskland, då hälsogapet gentemot västra Tyskland består i länder som Polen, Tjeckien och Ungern.

Naturligt experiment om folkhälsans utveckling

Skillnaderna i folkhälsa, främst den förväntade medellivslängden, minskade drastiskt åren efter murens fall. Under en relativt kort tid efter återföreningen ökade medellivslängden för såväl östtyska kvinnor som män markant och närmade sig nivåerna i väst. Den förväntade livslängden ökade mest för den äldsta åldersgruppen (över 65 år). Statistik över den minskade dödligheten visar att det främst är förbättringar i behandlingen av hjärt-kärlsjukdomar som förklarar denna utveckling. För t.ex. infektions- och cancersjukdomar har skillnaderna i dödlighet inte förändrats. I den vetenskapliga litteraturen diskuteras fortlöpande vilka faktorer som bidragit till såväl den kortare livslängden under DDR-tiden som förbättringarna efter återföreningen. I ett detta sammanhang kan utvecklingen i västra och östra Tyskland ses som ett naturligt experiment för att identifiera faktorer som bidrar till utvecklingen av folkhälsan.

 

I rapporten, utgiven av Timbro, sammanfattas utvecklingen och forskningen om folkhälsan och sjukvården i det forna Östtyskland. Läs den här >>>

 

Clas Rehnberg

Clas Rehnberg är professor vid Karolinska Institutet och leder forskargruppen Health Economics and Policy.
Han är också medlem i Forum för Health Policys forskarnätverk.

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *