Samskapande, delaktighet, partnerskap, patient- and public involvement – kärt barn har många namn men hur gör man det på ett bra sätt så att det både tjänar de som är med och verksamheten eller forskningen man utvecklar? I veckans blogg skriver forskaren Elin Inge, Uppsala universitet, om sina forskningsresultat, om konst och om en handbok i ämnet samskapande.
Trevlig läsning!Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.
Foto: Mikael Wallerstedt
1 + 1 = 3: Vad kan hälsoforskare lära sig av samskapande metoder?
Elin Inge, Postdoktor vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap; Socialmedicin/CHAP, Uppsala universitet
När jag för sex år sedan lämnade mitt kliniska arbete som sjuksköterska inom asylhälsan för att testa den akademiska banan, klev jag in i ett nystartat projekt om flyktingbarns psykiska hälsa. Ämnet kunde jag från kliniken, men kring forskning hade jag mycket att lära. Till råga på det, så hade min forskargrupp precis börjat med något nytt: samskapande forskning. Det innebar, i det här fallet, att det på styrgruppsmötena för projektet inte bara fanns forskare, kliniker och internationella experter på forskningsämnet utan där fanns också ungdomar och föräldrar med egen erfarenhet av att ha flytt och sökt asyl i Sverige.
”Att personer med erfarenhetsbaserad kunskap och personer med akademisk kunskap samskapar forskning kan leda till nya insikter och öka forskningens relevans och den potentiella nyttan.” Citat från Anna, forskare CHAP
Samskapande forskning innebär att forskningen utförs med snarare än om eller för allmänheten. Kärt barn har många namn; du kanske har stött på det som brukarmedverkan, involvering eller under något begrepp på engelska, som patient and public involvement. Gemensamt är just att forskningen görs med representanter för den grupp som forskningen berör, exempelvis en patientgrupp. När olika sorters kunskap får mötas, i samma rum och med samma utrymme, lyfter den totala kunskapen: 1 + 1 =3. Ett viktigt antagande vi tar med oss in i samskapande forskning är att ’forskare inte vet vad de inte vet’. Vi kan helt enkelt inte på förhand veta allt vi har att vinna på att arbeta samskapande, utan de viktigaste insikterna kommer utifrån att befinna sig i samma rum, från interaktion och i gemensamma diskussioner.
Idén om samskapande forskning är inte ny. Den bygger på initiativ från sociala rörelser i olika delar av världen och från funktionsrättsrörelsen, under parollen ”Nothing about us without us is for us”. I kölvattnet av de senaste årens uppsving för samskapande hälsoforskning, och särskilt forskningsfinansiärers allt mer tydliga efterfrågan, görs det fler försök att utvärdera hur samskapande forskning egentligen fungerar. Vi vet en del, som att det kan öka forskningens kvalitet och relevans och ge positiva effekter för forskare såväl som medforskare. Men effekterna är kontextberoende. För att samskapande forskning ska uppnå de positiva effekterna behöver det göras på ett meningsfullt och etiskt sätt. En nyckel till långa och meningsfulla samarbeten inom samskapande forskning är tillitsfulla relationer. Grunden läggs i början av samarbetet men upprätthålls och fördjupas under samarbetets gång.
I ett pågående kommunikationsprojekt, finansierat av Vetenskapsrådet, har vi tagit oss an ämnet samskapande forskning på ett nytt sätt: genom konsten. Under 2023–2024 är Anna Haglund, kompositör och ljudkonstnär, artist-in-residence i min forskargrupp CHAP vid Uppsala universitet. Anna har, utifrån våra forskningsresultat om hur samskapande forskning kan göras väl, skapat verket In(ter()vention: I felt like a human being. Verket består av en rad koreografiska övningar som publiken kan delta i genom instruktioner i hörlurar. Deltagarna möter varandra och sig själva i en sorts övningar i lyssning och tillit, närvaro, samspel och samvaro. De blir en del av verket, som samskapare i en koreograferad mellanmänsklig interaktion. Samarbetet utforskar parallellt vad som händer i mötet mellan konst och forskning. Konstnärens process träder fram i ljuset av forskarens, och vice versa. Vad uppstår i mötet mellan forskningens nyttoinriktade praktik och en konstnärlig som mer fokuserar på det oklara och osäkra, mångtydigheten och intuitionen?
Inom samma kommunikationsprojekt skapades även en handbok, som är till för den som vill jobba samskapande med forskning. Den erbjuder ett stöd för att göra samskapande forskning på ett sätt som är hjälpsamt för forskningen och bra för alla som ska jobba tillsammans. Handboken kan användas både av dig som redan jobbar samskapande och av dig som är nyfiken på att börja. I handboken svarar vi på de vanligaste frågor som samskapande forskare får och föreslår ett ramverk för att jobba samskapande på ett meningsfullt och etiskt sätt. Vi hoppas att den här handboken ska få dig att uppskatta samskapande forskning lika mycket som vi gör.
Vi forskare har mycket att lära av att möta vårt forskningsämne utifrån andras blick. I mötet med medforskare, exempelvis från ett projekt om hälsa bland flyktingar, har jag lärt mig om hur värdefull just flyktingars egna leva erfarenhet är för att starta upp, driva och sprida resultaten från forskningsprojekt, och hur viktigt det är att deras röster finns med tidigt i projektet för att göra forskningen både etisk och användbar. I mötet med konsten har jag sett mina forskningsresultat speglas i en helt annan blick och det har gett mig en ny förståelse för de emotionella aspekterna. En nyttig erfarenhet var att samarbetet med konstnären placerade mig i samma position som medforskare ofta befinner sig i, i början av ett forskningssamarbete: utan kontroll över processen, osäker på min egen roll och med en otydlig bild av vad vi egentligen hade för mål. Erfarenheten av att vara ny i ett främmande rum bär jag med mig tillbaka in i mitt arbete med samskapande inom forskning. Vi vet ju redan, trots allt, att när olika kunskaper och erfarenheter får mötas, i samma rum, med samma utrymme och med en gemensam känsla av tillit och tillhörighet, lyfter den totala kunskapen: 1 + 1 =3.
Blir du nyfiken på konstverket?
Efter att ha haft fullbokade visningar på Uppsala konstmuseum kommer verket att sättas upp på Segerstedthuset i Uppsala i början av oktober 2024. Läs mer och boka din plats här. Vill du att konstverket kommer till dig? Verket kan även sättas upp på andra platser, kontakta Elin Inge för mer information.
Läs också rapport om samskapande i forskning: Patient- och närståendesamverkan för bättre forskning och hälso- och sjukvård