Sofia Krouthén, Accenture sammanfattar Kaveh Safavis tankar

Kaveh Safavi är juristen som bytte bana till allmän- och barnläkare, och som i många år har arbetat med att överbrygga gapet mellan människor och teknik genom att hitta nya lösningar på gamla problem. Kaveh har arbetat i mer än 25 länder och i Hälso- och sjukvårdspodden berättar han om de stora utmaningar världens alla sjukvårdssystem står inför, när efterfrågan på hälsa- och sjukvård är större än utbudet. 

Kaveh Safavi konstaterar att Sverige på intet sätt är ett undantag när det kommer till de stora utmaningar sjukvården står inför. I sitt resonemang lyfter han fram tre grundläggande trender som vården i de allra flesta västerländska länder behöver hantera.

• Flexibel vård oberoende av fysiskplats – möjligheten att erbjuda vård var patienten än befinner sig; i hemmet, på tillfällig ort eller som under pandemin, på tillfälliga inrättningar.
• Bristen på vårdpersonal – Efterfrågan på vårdtjänster är större än utbudet. Detta leder till att arbetet med att kombinera människors kunskap med innovativ teknik behöver accelereras ytterligare.
• Tvådimensionell personcentread vård – vård som utgår från såväl biologi som patientupplevelse, och där det avgörande inte alltid är vad som står i journalen. Vården behöver anpassa sig till patienten och inte tvärtom.

I takt med att människors förväntan på personanpassning ökar i övriga samhället, kommer det också att få större betydelse i vården. Vikten av att tillfredsställa individuella behov växer ständigt, och sjukvården kan nå dit genom att utveckla strukturer för att möta patienterna på deras villkor. Detta kan uppnås genom att vården blir mer anpassningsbar, använder nya teknologier och upptäcker nya arbetsprocesser, menar Kaveh Safavi.  

Ett viktigt budskap är att det inte finns något idealt sjukvårdssystem. Alla system reflekterar kombinationen av lokala faktorer som demografi, politik och socioekonomi. Det finns däremot generella baskunskaper, i alla västerländska länder utförs vård på liknande sätt och medicinsk utbildning och interaktion mellan läkare och patient är relativt konsekvent. För att förändra vårdsystemet i grunden behövs investeringar i kapaciteten att ta hand om människor, utan att påfrestningen på vårdpersonal blir för stor. Dagens sjukvårdssystem är däremot byggt kring att just träffa läkare, men med allokering av budget, innovativ teknik och nya förhållningsätt till arbetsprocesser kan systemet förändras, och bidra till att patienternas behov möts med ökad tillgänglighet från vården.  

Kaveh lyfter även att hanteringen av data är ett exempel där samtliga länder kämpar med lagstiftning och implementering. Frågan om vilken data som är relevant kommer vara en debatterad fråga, eftersom data är mycket mer än den information som presenteras i journaler. Idag arbetar Kaveh med analys och uppföljning, och med att ta fram beslutsstöd och verktyg för att exempelvis kunna applicera vård i hemmet. Detta ställer höga krav på teknisk infrastruktur och kapacitet för själva utförandet. För såväl globala teknikbolag som vårdsystem handlar data-hanteringen om att förhålla sig till regleringar. Olika aktörer inom sjukvården måste bli bättre på att erbjuda lokal data inom landsgränser, dela teknisk kapacitet, skapa en gemensam systemarkitektur och uppmuntra politiskt stöd för reformer som ökar effektiviteten i vården.

När Kaveh blickar framåt, mot hur vården kan se ut 2040, ser systemet väldigt annorlunda ut. Då ser han att traditionella mätvärden som vårdkvalitet finns kvar, men även utvecklade värden av patientens upplevelse av vården. För patienter handlar det om hela vårdkedjan, från första kontakt, eventuell behandling och uppföljning. Här kan digital teknik hjälpa vården att analysera hur patienten upplever sitt bemötande och behandling. Pandemin bidrog till att både vårdpersonal och patienter använde digitala alternativ och accelererade digitaliseringen. Under pandemins mest intensiva fas genomfördes exempelvis 50 procent av all klinisk vård i USA digitalt (innan pandemin låg detta på ca 5%). Idag genomförs ca 20 procent av klinisk vård digitalt, en siffra Kaveh Safavi menar kommer bestå, särskilt inom vissa terapiområden. En annan lärdom från pandemin är att de bästa lösningarna ofta består av samarbeten mellan flera aktörer (privata och offentliga) och en mix av fysiska och digitala processer där alla arbetar för samma mål.

Det handlar inte om vilket land som har bäst på hälsa och sjukvård, alla modeller reflekterar kulturerna i respektive land och hur man ser på sin sjukvård. Alla klagar på sitt system, men försvarar det i förhållande till andra. Därför är frågan snarare hur man kan göra systemet bättre med hjälp av lärdomar, och inte kopiera ett annat rakt av. För att genomföra detta krävs ett starkt ledarskap i vårdsystemet. Samhällets efterfrågan är en signal, men den verkliga förändringen behöver komma från yttersta ledningen och från beslutsfattare. Framtidens ledare måste våga ta risker att inte designa processer för att minimera misstag och i stället utgå från den enskilda patientens bästa.

Många länder tittar på att ”låna” olika modeller som används inom vården men det finns ett annat sätt att se på saken. I alla rika länder, oavsett fördelning mellan privat och offentlig sektor, växer kostnaden för vård 1-2% snabbare än BNP. De tre främsta orsakerna är 1) kostnaden för arbetskraft då lönerna ökar i takt med att ekonomin blir starkare 2) att forskningens nya genombrott innebär att vi behandlar allt fler sjukdomstillstånd i de rika länderna samt 3) en åldrande befolkning. Inget land har idag kommit till punkten där man aktivt kompletterar mänsklig arbetskraft inom vården med teknisk innovation. I stället för att låna modeller från varandra rekommenderar Kaveh att vi ska titta på vilka problem vi har gemensamt och då hur vi löser dessa på bästa vis.

En stor förändring av ett sjukvårdssystem kräver en förflyttning av både resurser, finansiella medel, beteenden och framför allt samverkan kring kontinuitet. Kaveh Safavi lyfter fram ett exempel av en nära anhörig med en ovanlig sjukdom. Denne hade stor interaktion med vården och flera kontaktpunkter som gav personen olika råd om olika behandlingsmetoder (behandlingsmetoder som stred mot varandra). Som tur var hade hen en anhörig som hjälpte till att koordinera och driva hens problematik. Vetenskapen när det kommer till specialistvård är fantastisk menar Kaveh men hen skulle inte leva idag om det inte vore för att hen hade en vän som hjälpte till att säkerställa bästa möjliga behandling. Idag behöver varje patient någon som hjälper till att navigera i vårdsystemet. Trots digitala verktyg och forskning som gör nya behandlingar möjliga, och ger patienter bättre utfall, krävs det att systemet kan tillgodose individers kontakt med vården. Även om det går att förebygga sjukdomar idag, måste vi ha respekt för att det finns många faktorer; genetik, socioekonomi, miljö med mera, som gör det svårt att förhindra alla utmaningar patienter ställs inför. framtidens vård kommer att präglas av patienternas och befolkningens förväntningar, och att sjukvårdssystemen anpassas för kontinuitet och formas efter patienternas behov.

Hela intervjun finns att lyssna på här (engelska)

Kaveh Safavi, expert inom global hälso- och sjukvård, Senior Managing director på Accenture