Digital vård mot psykisk ohälsa kan göra det möjligt för fler att få stöd till en lägre kostnad men är det möjligt att skala upp tjänsterna med bibehållen kvalitet? – Den frågan ställer sig Mårten Blix, fil dr i nationalekonomi vid Ratio och Amanda Dahlstrand, PhD i nationalekonomi och postdoc på Microsoft Research i veckans blogg.
Trevlig läsning!
Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.
Digital vård mot psykisk ohälsa och utvecklingen av självhjälpsappar
Mårten Blix, fil dr i nationalekonomi vid Ratio, ledamot i Forum för Health Policys forskarnätverk
Amanda Dahlstrand, PhD i nationalekonomi och postdoc på Microsoft Research
Digital vård mot psykisk ohälsa kan göra det möjligt för fler att få stöd till en lägre kostnad. Det är viktigt eftersom psykisk ohälsa kan ha stora konsekvenser för de som drabbas samt ha omfattande samhällsekonomiska kostnader. Men är det möjligt att skala upp tjänsterna med bibehållen kvalitet?
Psykisk ohälsa är inte som andra åkommor. Ofta saknas synliga ärr, eller skador, samtidigt som tillståndet kan försvåra allt från arbete, skolgång till social gemenskap. För Sveriges del uppskattar OECD att personer med mild till måttlig psykisk ohälsa har cirka tio procentenheters lägre sysselsättningsgrad. En bedömning är att nästan en femtedel av Sveriges befolkning lider av ångestsjukdom eller depressionssjukdom, vilket innebär en uppskattad samhällskostnad på cirka 1 procent av BNP enbart för dessa två sjukdomskategorier. Inkluderar man fler kategorier av psykiska sjukdomar stiger kostnaden till cirka 3.5 procent av BNP enligt OECD.
Utvecklingen av självhjälpsverktyg inom digital vård mot psykisk ohälsa gör att mindre tid med psykolog behövs. Tjänsterna är under snabb utveckling och de kan skalas upp till låg kostnad. En version är moduler baserade på Kognitiv Beteendeterapi (KBT) som patienten jobbar med mellan psykologmöten, som kanske kan hållas kortare då mycket information ges i modulerna. En annan version är att patienten enbart jobbar med modulerna (ren självhjälp). Men vad säger evidensen om hur effektiva de digitala verktygen är, med eller utan guidning av psykolog?
Vi har i en ny rapport på uppdrag av Vinnova (Sveriges innovationsmyndighet) granskat utvecklingen av digitala psykologbehandlingar och självhjälpsverktyg inom den offentligfinansierade vården, främst när det gäller behandling av de utbredda diagnoserna depression och generaliserat ångestsyndrom. Med ett unikt datamaterial som omfattar totalt cirka en halv miljon digitala psykologbesök från de privata tjänsterna Kry och Mindler under perioden 2019–22 finner vi att patienterna huvudsakligen hamnar på rätt vårdnivå hos de digitala psykologerna. Vi finner även att tjänsterna fungerar ungefär lika bra som regionernas digitala tjänster men når avsevärt fler patienter.
Vår genomgång för åren 2019–20 visar dock att de flesta patienter endast har ett enda psykologsamtal. Vår analys tyder på att det är en hel del patienter som skulle ha haft nytta av behandlingen hoppar av på eget bevåg, eftersom det inte ser ut som om det bara är patienter med mycket lätta symtom som avslutar behandling efter ett besök. Detta kan tyda på att denna grupp av patienter är mindre involverade eller inte tycker att den digitala behandlingen hjälper.
Vi analyserar dessutom om existerande data från tjänsterna kan användas för att studera effekterna av behandlingen. Vi anser att det går till viss del, eftersom det finns självskattningar i datan som tyder på hur allvarlig patientens sjukdom är. Tyvärr är det relativt få patienter som fyller i flera skattningar konsekvent över tid. Av de personer som faktiskt fyller i skattningarna över tid (vilket troligen är en självselekterad grupp) tyder resultaten på att effekten av behandlingarna för dem kan likställas med den som uppnås i digitala behandlingar som utförts offentligt i mindre skala och rapporteras in till Svenska Internetbehandlingsregistret.
Kunskapen om kvalitén i självhjälpsverktygen, som kan användas helt utan psykologstöd, är dock i sin linda, och datamaterialet är mindre detaljerat. Det är en utmaning att få användare som behöver hjälp att stanna kvar i behandlingarna. Om självhjälpsverktyg ska kunna bota fler patienter till en lägre kostnad behöver tillsynen utvecklas och triageringen mellan självhjälp och psykologvård förstärkas.
I USA finns icke-vinstdrivande organisationer som tagit på sig ansvaret att recensera appar och utförda riktlinjer eller vägledning. I Sverige är det inte självklart vem som ska axla denna roll när tjänsterna blir fler och når bredare användning. Det huvudsakliga ansvaret för tillsyn faller på regionerna, Inspektionen för vård och omsorg och Socialstyrelsen. När appar utvecklas i privat sektor utan offentlig finansiering ter det sig inte heller som självklart att Socialstyrelsen ska ha en roll, så tillsynen kan falla mellan stolarna.
För att apparna ska ha bra kvalitet krävs någon form av professionell gallring och granskning. Det är inte önskvärt att företrädare för stora eller etablerade vårdgivare rekommenderar sina egna verksamheter och på så vis inskränker valfriheten och konkurrensen. En möjlig väg framåt är att branschföreträdare eller företrädare för privata vårdgivare enas om ett antal kriterier som apparna borde uppfylla.
Med rätt balans av tillsyn och innovationsfrämjande kan utvecklingen mot bättre tjänster för behandling av psykisk ohälsa öka snabbt. Men det finns inget som säger att detta sker automatiskt.