I veckans blogg lyfts hälsofrämjande, proaktiva och rehabilitande insatser av Ida Kåhlin, förbundsordförande Arbetsterapeuterna. Hon ser behov av ett systematiskt arbete där rätt insatser, i rätt tid ska minska lidande och leda till minskade kostnader.
Trevlig läsning!
Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.
Arbetsterapeutens hälsofrämjande och förbyggande insatser
– en avgörande pusselbit i omställningen till Nära vård
Ida Kåhlin, förbundsordförande Sveriges Arbetsterapeuter
Svensk hälso- och sjukvård och omsorg genomgår just nu en av de största förändringarna i modern tid – omställningen till Nära vård. En viktig utgångspunkt för denna är förstås den pågående primärvårdsreformen, primärvårdens förändrade uppdrag och olika satsningar för ökad medicinsk kompetens inom kommunal hälso- och sjukvård, men framför allt handlar omställningen om en förändring av vårt ”mindset”. Nära vård är ingen ny organisationsnivå eller en ny benämning på primärvård, även om primärvården är navet i den nära vården. Det är ett nytt sätt att tänka om och arbeta med hälsa, vård och omsorg, där kärnan är det personcentrerade förhållningssättet – att se, involvera och anpassa insatserna efter vad som är viktigt för varje unik person. Denna förändring behöver ske på alla nivåer i systemet och involvera samtliga huvudmän. Om vi ska lyckas måste alla vara med på tåget – professioner, arbetsgivare, beslutsfattare och patienter. Att vi gör det tillsammans kommer vara avgörande om vi på allvar ska kunna förflytta hälso- och sjukvårdssverige från fokus på organisation till person och från att vara ett reaktivt system till att styra, leda och arbeta proaktivt, hälsofrämjande och förebyggande.
Arbetsterapeuter är en hälso- och sjukvårdsprofession som har en nyckelfunktion när det gäller att främja omställningen till Nära vård, särskilt avseende förflyttningen mot ett personcentrerat och proaktivt förhållningssätt. Fokus för arbetsterapeutens insatser är personens aktivitetsförmåga i vardagen. När en skada, sjukdom eller funktionsnedsättning påverkar en persons förutsättningar att göra det hen vill och behöver i sitt dagliga liv kan arbetsterapeuten bidra med insatser i form av nya strategier, träning, hjälpmedel eller anpassningar av den omgivande miljön, allt utifrån personens unika livssituation. Det kan handla om strategier för att hantera stress hos en grupp personer som riskerar en utmattningsdepression eller förskrivning av ett tidshjälpmedel som möjliggör för en person med kognitiv nedsättning att självständigt kunna komma i väg till jobbet på morgonen. Arbetsterapeutens insatser leder till ökad hälsa och livskvalitet för både enskilda individer och deras anhöriga, men också till att minska samhällets kostnader för exempelvis personlig assistans, hemtjänst, sjukförsäkring och annan hälso- och sjukvård. Det finns studier som visat att varje krona som satsas på arbetsterapeutiska insatser ger minst tre kronor tillbaka[1].[2]
I nuvarande system placeras ofta arbetsterapeuten som profession inom ”rehabiliteringsfacket”. Detta medför ofta att den kunskap och kompetens som professionen besitter gällande hälsofrämjande och förebyggande insatser ofta kommer personer, och därmed även samhället, till godo i ett alltför sent skede. Det skapar, tyvärr, både onödigt mänskligt lidande och ökande samhällskostnader.
Det finns idag goda exempel runt om i landet där arbetsterapeuters kompetens används på ett mer hälsofrämjande och förebyggande sätt. Ett sådant är det arbete som görs inom primärvården i Umeå kring social aktivitet på recept, SaR, för att minska ensamhetsproblematik hos äldre personer. Projekt har inspirerats av ett initiativ från England, Social Prescribing, en modell som ger bland annat arbetsterapeuter vid hälsocentral möjlighet att länka ihop och stötta äldre att delta i sociala aktiviteter i lokalsamhället. Andra exempel, som förekommer på flera håll i landet, är att involvera arbetsterapeut direkt när en äldre person ansöker om bistånd från kommunen. Att tidigt göra en aktivitetsbaserad bedömning i personens hem för att se hur det fungerar för personen, ger en bra utgångspunkt för både förebyggande och rehabiliterande insatser i hemmet. Erfarenheter från flera kommuner visar dessutom att behovet av hemtjänst kunnat skjutas på framtiden, vilket har en väsentligt positiv effekt på samhällskostnaderna.
Ytterligare goda exempel finns, men de är fortfarande för få. Dessutom visar en nyligen publicerad rapport[3] att få arbetsterapeuter inom kommunal och regionsdriven primärvård känner sig delaktiga i omställningen till Nära vård. Bara 26 procent av arbetsterapeuterna i kommunerna och 19 procent inom regionerna känner sig tillräckligt involverade. Det är inte good enough. Om vi ska lyckas med omställningen till Nära vård måste alla uppleva delaktighet i processen.
Det finns idag en stor mängd kunskap gällande hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande insatser som inte kommer omställningen till Nära vård till del, forskning som till stor del finansernas av statliga medel, men som inte i tillräcklig utsträckning implementeras i verksamheter, men också beprövad, klinisk kompetens och yrkeserfarenhet som inte används på det mest ändamålsenliga sättet. Om omställning till Nära vård ska lyckas behöver vi på ett mycket mer systematiskt sätt än idag följeforska, skala upp och implementera de projekt som visar sig göra skillnad och framför allt är det nödvändigt vi på kommunal, regional och nationell nivå börjar följa de hälsofrämjande och förebyggande insatser som utförs.
Sverige behöver en Nära vård-omställning, men den behöver styras och ledas av kunskap och den behöver kompetensförsörjas utifrån perspektivet att varje person ska få rätt insats, i rätt tid, på rätt plats och på rätt sätt. Att i högre grad än idag involvera arbetsterapeuters kunskap och kompetens i den Nära vården skulle vara ett stort steg i rätt riktning.
[1] Se exempelvis: Zingmark et al. (2016). Cost effectiveness of an intervention focused on reducing bathing disability. Eur J Ageing. Nov 28;14(3):233-241; Lewin et al. (2013). Evidence for the long term cost effectiveness of home care reablement programs. Clinical Interventions in Aging 2013:8.
[2] Läs mer om hälsoekonomiska vinster av arbetsterapeutiska insatser: Scandinavian Journal of Occupational Therapy Foundation (2020). Occupational Therapy and Health Economics. A short introduction to health economics and economic evidence for Occupational Therapy in the field of mental health during working life and health of older people. https://www.arbetsterapeuterna.se/media/2579/rapport-haelsoekonomi-_2020.pdf
[3] Sveriges Arbetsterapeuter (2022). Arbetsterapi inom regional och kommunal primärvård. En kartläggning av uppdrag och förutsättningar för arbetsterapeutiska insatser i den nära vården. Nacka: Sveriges Arbetsterapeuter