Mars är International Long Covid Awareness Month och den 15 mars själva International Long Covid Awareness Day. Forum för Health Policy uppmärksammar dagen med en artikel av Ulrika Aasa, fysioterapeut vid Postcovid-mottagningen, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge.
Trevlig läsning!
Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.
Ett biopsykosocialt förhållningssätt – viktigt när man träffar personer med postcovid
Ulrika Aasa, fysioterapeut vid Postcovid-mottagningen, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge
En komplex symtombild
De personer som remitteras till mottagningen i Huddinge har en funktionsnedsättning på minst 50 procent och har oftast några av följande symtom: Hjärntrötthet, kognitiva problem, andfåddhet, bröstsmärta, hjärtklappning, återkommande feber, smärta, mjölksyrakänsla, muskelsvaghet, ökad känslighet i huden, kalla händer/fötter. Andra har främst hjärtklappning, yrsel och illamående vid vissa rörelser, till exempel vid uppresning, eller svårt att utföra en rörelse då de är i en viss position. Gemensamt för dem alla är svårigheter att vara aktiv ”som vanligt” eftersom det ger symtomökning. Oro och katastroftankar utvecklas ofta eftersom det är svårt att förstå sig på symtomen och att få kontroll på vad som händer i kroppen.
Att anpassa behandling till varje person är inte helt enkelt
Uppgiften som fysioterapeut är att skräddarsy åtgärder utifrån varje persons individuella problembild. Detta är inte helt enkelt eftersom de exakta mekanismerna bakom sjukdomen inte är kända, men mycket forskning pågår. I dagsläget finns dock få studier som kan vägleda den fysioterapeutiska behandlingen, vilket gör att den i nuläget riktas mot att minska symtom och inte mot själva orsaken till besvären. De studier som är gjorda har riktat in sig på andningsproblematik eller behandling för patienter som förutom sin postcovid-diagnos också fått diagnosen POTS (Posturalt ortostatiskt takykardisyndrom). Här är patientutbildning och rekommendationer i syfte att minska vardagsymtom grundläggande (till exempel användandet av kompressionsplagg), och till detta följer specifika övningar. Men hur skräddarsyr man behandling för dem som har smärta, mjölksyra- eller svaghetskänsla, eller för dem som inte diagnostiserats med POTS men har liknande symptom? Eftersom varje patient är unik och alla drabbas på olika sätt av sjukdomen måste vi fysioterapeuter ha ett biopsykosocialt perspektiv och basera våra åtgärder på tidigare grundläggande kunskap.
Betydelsen av det biopsykosociala perspektivet
Vi måste lyssna på patienterna för att fånga upp vilka fysiska symtom de har. Likaså måste vi fånga upp vilka aktiviteter som påverkar symtomen och om tex. orostankar, sömnproblematik och känslor som rörelserädsla förstärker dem. Därefter följer undersökning av den fysiska symtombilden. Här måste vi tolka deras besvär efter aktuellt kunskapsläge och föreslå åtgärder (tex regim, anpassad fysisk aktivitet, specifika övningar) och sedan utvärdera dem.
Att förstå och ta kontroll
Gällande oro och katastroftankar är det känt att ju mer man känner till om sin sjukdom, desto lättare har man att hantera sin vardag. Lär man sig uppmärksamma tecken på vad som triggar symtomen och vad som minskar dem, kan man förstå och kanske kontrollera dem, vilket minskar oro och katastroftankar. Vi måste hjälpa patienterna att tolka kroppsliga signaler genom att frikostigt dela med oss av vår kunskap om hur kroppen fungerar så det blir lättare att utforska positiva och negativa signaler. Samtidigt måste vi vara ödmjuka och förklara att vi inte vet allt – men att vi kontinuerligt utvärderar åtgärder och dess verkan. Och, vi bör tillsammans med våra kollegor, förmedla aktuell kunskap till de patienter som önskar det. Ett sätt är digitala grupper för anpassad fysisk aktivitet med möjlighet till information och frågor.
Smärta hos personer med postcovid – ett outforskat område
Många patienter har mycket ont, tex en molande värk med domningar och stickningar perifert i kroppen. Här är det viktigt att förstå att smärta kan bero på olika fysiologiska mekanismer. Den utspridda smärtan förknippas ofta av patienterna med någon form av vävnadsskada. Men, vid undersökning som inkluderar noggrann smärtanalys1 tycks inte deras smärta härstamma från någon skada. I stället verkar smärtan bero på symtom från perifera nerver och en icke fungerande smärtreglering. Ett vanligt fynd är att ett normalt smärtfritt stimuli förvandlas till smärta (allodyni). Även här är en förklaring till patienterna viktig, så att de förstår att man inte kan rikta behandlingen mot de smärtande vävnaderna. Regim gällande smärtan inkluderar en bra balans mellan vila och anpassad aktivitet.
Systematik viktigt när forskning saknas
Forskning är viktig, men det är också varje patientmöte. När vi som terapeuter inte kan arbeta utifrån kunskap från vetenskapliga studier är det viktigt att arbeta systematiskt. Att kontinuerligt utvärdera det vi gör och att förmedla vad vi ser till dem som bedriver forskning.
Min önskan är att kunna ta hjälp av patienterna för att monitorera effekt av olika åtgärder, till exempel att be dem mäta puls, blodtryck, smärtnivå och hur väl det går att utföra förskrivna övningar. Det bästa vore att egenmonitoreringen kopplas direkt till en digital plattform där man kan följa utvecklingen. Detta är extra viktigt då fysiska besök kan vara alltför belastande för många patienter.
Anpassad fysisk aktivitet
De åtgärder jag förskriver är alla någon form av anpassad fysisk aktivitet2, t.ex. andningsövningar, övningar för rörlighet och styrka i viktiga hållningsmuskler, eller för välmående. Helt klart tycks övningar på en anpassad ”rätt nivå” lindra och mildra symtom. Rätt nivå innebär att man i stunden inte belastas så man får symtomökning och att man inte heller får ”bakslag”, dvs. en negativ symtomreaktion som kan komma flera dagar efter ansträngningen. Var gränsen går är individuell för varje person, och den är också beroende av sjukdomsgrad och dagsform. Därutöver ingår alltid information och någon form av rekommendationer. Allt syftar till att ge patienten förståelse och verktyg att kunna påverka sina symptom i rätt riktning, vilket samtidigt som det förbättrar funktionsförmågan också minskar oro och rädsla. Med andra ord är ett biopsykosocialt förhållningssätt nödvändigt.
Dr. Ulrika Aasa, leg. fysioterapeut och adjungerad klinisk adjunkt inom Region Stockholm.
Referenser
1Precision management of post-COVID pain: An evidence and clinical-based approach. César Fernández-de-las-Peñas, Jo Nijs, Rocco Giordano, Lars Arendt-Nielsen. European Journal of Pain. https://doi.org/10.1002/ejp.2095
2Yrkesföreningar för Fysisk Aktivitet (YFA). Dohrn IM, Jansson E, Börjesson M, Hagströmer M, redaktörer. Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, FYSS 2021. Stockholm: Läkartidningen Förlag AB; 2021. ISBN: 978-91-985098-2-3