Under hösten 2023 tog Forum för Health Policy fram en rapport ”Ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap i vården
– Patient- och närståendeperspektiv” . Inger Ros, ledamot i Forum för Health Policys styrelse, fd ordförande riksförbundet HjärtLung, reflekterar i veckans blogg om vad som är vitkigt att tänka på! Tack Inger för ditt viktiga inspel!Trevlig läsning!Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.
Gå varsamt fram men ta nationellt ansvar där det behövs!
Inger Ros, ledamot i Forum för Health Policys styrelse, fd ordförande riksförbundet HjärtLung, stark patientförespråkare.
Regeringen har tillsatt en utredning för att se över huvudmannaskapet för hälso- och sjukvården, helt eller delvis. Vid ett av de första sammanträdena med arbetsgruppen bestämdes att arbetsnamnet ska vara vårdansvarsutredningen.
Det är bra med en heltäckande genomgång av vårdens ansvar om syftet är att rätta till brister som kan bli bättre med en huvudmannaskapsförändring. Men det är också viktigt att den utredning som arbetar väger in alla förslag andra viktiga utredningar tagit fram som till exempel ”God och Nära Vård”, utredningen om hälsodata och ev fler pågående utredningar. Särskilt fokus bör ligga på hur förslagen från dessa utredningar verkligen kan implementeras. Resultaten från utredningen om God och Nära vård, viktig från ett patientperspektiv, lyser fortfarande med sin frånvaro.
Den framtida vården står inför stora utmaningar, hur ska en jämlik vård över hela landet uppnås, hur ska köerna kortas, kompetensförsörjningen, jämlik tillgång på läkemedel, rehabilitering och habilitering? Hur ska patienten få en personcentrerad vård enligt patientlagen som hittills inte når upp till sina målsättningar? Mer och mer vård och omsorg flyttas dessutom ut till hemmen. Det är därför nästan ogörligt att göra en utredning som inte väger i kommunernas ansvar.
En vanlig patientberättelse är att patienten ser sig som budbärare i vården och får koordinera och hålla ihop sin egen vård. Samordningen och helhetsansvaret saknas. Vården jobbar i stuprör utifrån sina olika specialiteter. Och det finns alltför sällan en primärvårdsläkare som tar helhetsansvaret. Det här är en patientsäkerhetsrisk, det är ineffektivt och kostsamt och väldigt tidskrävande för patienten. Det skapar också en stor oro när olika läkare skriver ut mediciner och ger råd som ibland är motsägelsefulla och krockar med varandra.
Samordningsfrågan löses knappas med en huvudmannaskapsförändring utan här måste till något annat.
När utredningen är redo för förslag är det viktigt att den utgår ifrån att vi har en hälso- och sjukvårdslag, och att fokus inte bara ligger på vården utan också på det förebyggande arbetet och bra redskap för egenvård. Vi har inte råd att inte satsa på prevention.
Jag tror man ska gå varsamt fram med organisationsförändringar, en personal som redan är tyngd tror jag inte ropar efter organisationsförändringar. Däremot är jag övertygad om att vissa områden kommer gagnas av ett nationellt ansvar. Vi kan börja med IT-infrastrukturen, som aldrig verkar få sin lösning. Här ligger en del av problematiken till att samordning inte fungerar.
Det kan också finnas skäl, för att uppnå en mer jämlik vård, att staten tar ansvar för särläkemedel och eventuellt rehabilitering. Det finns säkert mer som jag hoppas växer fram i en konstruktiv dialog men jag tror man ska vara varsam med alltför stora organisationsförändringar, det är lätt att säga och sätta på pränt men kommer ta lång tid att genomföras. Organisationsförändringar, om de ska genomföras, bör tydligt definiera hur eventuellt ändrade huvudmannaskap leder till att lösa dagens utmaningar.
Det känns också angeläget att det växer fram förslag som en enig riksdag kan stå bakom.
Läs hela rapporten här: