Forum för Health Policy fortsätter att djupdyka i omställningen till Nära vård. Denna vecka är det forskningen som står i fokus. Theresa Larsen, analytiker på Göteborgsregionen, FoU i Väst ser behov av mer forskning men att det idag saknas viktiga delar som kan hjälpa till att öka kunskapen om och hur vi ger en god och nära vård inom den växande kommunala sjukvården.
Trevlig läsning!
Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.
Kommunal sjukvård
– viktig del av den nära vården
Theresa Larsen
Förutsättningarna för att bedriva en god, säker och evidensbaserad hälso- och sjukvård i kommunerna behöver förbättras. Trots att drygt en fjärdedel av all hälso- och sjukvård i Sverige utförs av kommunerna, förbises de ofta när utvecklingen av hälso- och sjukvården diskuteras. Ett exempel på detta är att den kommunala hälso- och sjukvården initialt saknades i regeringsuppdraget ”Samordnad utveckling för god och nära vård”. Ett annat är att bara drygt sex procent av de statliga stimulansmedel som avsatts för att vidareutveckla den nära vården och vårdens medarbetare under åren 2019–2021 gått till kommunerna.
Målet med omställningen till en nära vård är att det i möjligaste mån ska ske en förflyttning från en reaktiv, sjukhuscentrerad och organisationsfokuserad vård till en proaktiv, relationsbaserad och personcentrerad vård i öppna former och i hemmet. Det innebär sannolikt att än mer hälso- och sjukvård kommer utföras av kommunerna i framtiden. Redan idag får runt 400 000 patienter varje år insatser från den kommunala hälso- och sjukvården. Majoriteten är 65 år eller äldre men de flesta kommuner erbjuder hälso- och sjukvård till invånare i alla åldrar som har omfattande behov av vårdinsatser eller svårt att ta sig till en vårdmottagning. Många gånger rör det sig om de sköraste patienterna med de mest komplexa hälsoproblemen och allvarligaste funktionsnedsättningarna. Det ställer höga krav på verksamhetens kompetens.
I utredningen om en god och nära vård påpekas att uppföljning och forskning inom primärvården behöver öka när allt mer av vården kommer att utföras utanför sjukhusen[1]. Här framhålls så kallade akademiska vårdcentraler som goda exempel. Den kommunala hälso- och sjukvården nämns inte alls. Idag är möjligheterna små att söka forskningsmedel från de traditionella forskningsfinansiärerna till studier om vård och behandling utanför sjukhusens gränser. Att analysera den kommunala hälso- och sjukvårdens omfattning, förändring, kvalitet eller effekterna av omställningen till nära vård i kommunerna är dessutom svårt eftersom nationella data saknas inom flera områden, eller är av bristande kvalitet. I de fall nationell statistik finns är den ofta svår att få tillgång till och att använda. Ibland fordras särskilda körningar för att få fram önskade uppgifter[2].
På FoU i Väst, som är en forsknings- och utvecklingsenhet inom Göteborgsregionen, görs bland annat studier om kommunal hälso- och sjukvård och omställningen till nära vård ur ett kommunalt perspektiv. I ett projekt har vi undersökt förutsättningarna för att följa omställningen till god och nära vård i Göteborgsregionens kommuner. I en rapport[3] från projektet konstateras att statistik från nationella register, som exempelvis Senior Alert eller Svenska Palliativregistret, sällan används systematiskt som grund för utvecklingsarbete lokalt. Däremot lägger kommunerna mycket tid på att registrera uppgifter, ofta i flera parallella system. Vi fann också kvalitetsbrister i den nationella statistiken över kommunal hälso- och sjukvård. Till exempel har flera kommuner rapporterat in för få patienter inskrivna i den kommunala hälso- och sjukvården. I registret över insatser i den kommunala hälso- och sjukvården registreras bara insatser som utförs av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal trots att en stor andel av alla insatser utförs på delegation av undersköterskor eller vårdbiträden, vilket inte ger en heltäckande bild av den hälso- och sjukvård som kommunerna bedriver. Insatser som ges av privata vårdgivare ingår inte heller. Personcentrering och patientdelaktighet framhålls som centrala delar i en god och nära vård. Trots det vet mycket lite om vad patienterna i den kommunala hälso- och sjukvården tycker. Idag görs ingen nationell patientenkät riktad till dem. Det saknas också validerade instrument på svenska för att mäta om kommunal hälso- och sjukvård som ges i ordinärt boende är personcentrerad[4]. Kommunerna har även svårt att följa vårdtyngden för sina patienter eftersom det inte finns något register över vilka diagnoser patienterna inskrivna i kommunal hälso- och sjukvård har.
Omställningen till god och nära vård är tänkt att bidra till en modern, jämlik, tillgänglig och effektiv hälso- och sjukvård. För att veta om detta uppnås behövs studier som undersöker om detta uppnås. I utredningen om en god och nära vård framhålls att det måste etableras förutsättningar för livskraftig och uthållig forskning även utanför de traditionella forskarmiljöerna. Förutom ökade ekonomiska resurser och bättre möjligheter för personal i den kommunala hälso- och sjukvården att forska, förutsätter detta också solida underlag för statistik, vilket saknas idag. Här behöver kvalitetshöjande insatser göras.
Theresa Larsen, analytiker på Göteborgsregionen, FoU i Väst
[1] SOU 2019:29 God och nära vård. Vård i samverkan. Delbetänkande av Utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård.
[2] Larsen, T. & Ljung, M. (2020). Omställningen till nära vård i kommunerna. Göteborgsregionen, FoU i Väst.
[3] Larsen, T., Nilsson, Å. & Olsson, J. (2021) Utveckling av nyckeltal för att följa omställning till god och nära vård och omsorg i Göteborgsregionens kommuner. Göteborgsregionen: FoU i Väst.
[4] Larsen, T. & Nordenhielm, S. (2020) Personcentrering i kommunal vård och omsorg. Göteborgsregionen: FoU i Väst.