Hur har det varit för personer med kroniska sjukdomar under pandemin? Lotta Håkansson, förbundsordförande Reumatikerförbundet, beskriver i veckans blogginlägg hur utebliven vård och rehabilitering har påverkat medlemmarna. Hon menar att det nu krävs att vi kommer tillrätta med såväl vård- som rehabiliteringsskuld.

Trevlig läsning!

Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.

Rehabilitering – vinst för personer med kroniska sjukdomar och samhället

Lotta Håkansson, förbundsordförande Reumatikerförbundet

Spaltmeter har redan skrivits om hur Corona har påverkat och fortsätter påverka oss alla, oavsett var vi befinner oss eller vad vi gör. Jag vill gärna ge några bilder av hur det påverkat de med kroniska sjukdomar, inte minst de med olika reumatiska diagnoser.

Idag lever över en miljon vuxna och barn med reumatisk sjukdom och vi ser nu ett ökat av vård och rehabilitering som uppstått på grund av Covid-19. Hur ska personer med sjukdomar i rörelseorganen få tillgång till den behandling de behöver samtidigt som vården under lång tid tvingats ställa om för att ta klara pandemin? Över hälften av de som varit svårt sjuka och intensivvårdas beräknas vara i behov av långvarig rehabilitering. Samtidigt finns alla de med kroniska sjukdomar som kontinuerligt behöver vård och rehabilitering. Det är inte bara vårdberg som byggts upp, vi kan också se ett rejält rehabiliteringsberg och risken finns att olika grupper ställs mot varandra när köerna blir allt längre.

Reumatikerförbundet har genomfört två enkäter där vi frågat våra medlemmar hur pandemin påverkat dem. Då ska vi också vara medvetna om att allt inte var guld och gröna skogar innan pandemin, många har redan tidigare vittnat om lång väntan på diagnos, utebliven rehabilitering mm. Den här tvåårsperioden med smittan har ytterligare försämrat läget. Det handlar både om uteblivna besök i vården av rädsla för att bli smittad men också en hel del uppskjutna besök pga andra prioriteringar från vårdens sida. Inte minst rehabilitering har hamnat i strykklass och det som redan innan pandemin inte höll måttet har blivit markant sämre med fara för liv och hälsa.

I den första enkäten (september 2020) uppgav 20 procent att de inte fått den vård de hade behov av och 27 procent svarade att deras hälsa hade försämrat på grund av utebliven vård.  Vid nästa mätning (april 2021) svarade 25 procent att de inte fått den vård de behöver. Hela 40 procent menade att deras hälsa hade försämrats.

För att förstå hur allvarligt det är ska man veta att behandling av inflammatorisk reumatisk sjukdom ofta är ett teamarbete, där bland annat reumatologer, fysioterapeuter, kuratorer, arbetsterapeuter och sjuksköterskor samarbetar för att ge patienten den bästa vården och behandlingen. För många är denna rehabiliterande vård helt avgörande för att deras medicinska tillstånd inte ska förvärras och öka risken för olika följdsjukdomar.

Uteblivna vårdbesök riskerar även till att leda till att nydebuterad reumatisk sjukdom upptäcks senare. Ju längre tid som går utan att få en diagnos och därmed rätt behandling ökar risken för permanenta funktionsnedsättningar och skador.

I tidigare studier framgår att kostnaderna för reumatiska sjukdomar är cirka 37 miljarder om året. Av denna stora summa utgör endast en mindre del kostnader för vård, läkemedel och rehabilitering. Lejonparten handlar om produktionsbortfall till följd av sjukskrivning och förtidspensionering/sjukersättning. Uteblivna vårdbesök handlar därför inte enbart om patienternas lidande utan kan också innebära en stor undvikbar samhällsekonomisk kostnad.

Med mer politisk vilja skulle inte situationen för den reumatiska vården behöva vara så här dyster, tvärtom. Vården för patienter med inflammatoriska reumatiska sjukdomar har utvecklats mycket de senaste åren. Vi står inför fantastiska möjligheter i den nära framtiden.

För att de ska kunna tas tillvara måste antalet reumatologer liksom specialutbildade arbetsterapeuter, fysioterapeuter och sjuksköterskor vara högre än i dag. På grund av pensionsavgångar och få utbildningsplatser i regionerna minskar antalet reumatologer stadigt. Under pandemin har situationen förvärrats.

Vi menar att regeringen måste ta ansvar för att vända utvecklingen för den reumatiska sjukvården genom att:

• Ge Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram riktlinjer för hur regionerna ska arbeta och samverka för att alla med kroniska sjukdomar snarast ska få den vård och rehabilitering de behöver.
• Tillsätta en utredning om hur staten kan ta ett ökat ansvar för att det ska finnas specialistutbildad sjukvårdspersonal så att hela landet kan klara sitt uppdrag.

Nationella krafttag krävs för en jämlik och bättre reumatisk vård i hela landet.

________________________

Tips:

Det är dags att nominera till Patientpriset 2022 – läs mer här >>>