Förra veckan anordnade Forum för Health Policy ett uppskattat rundabordssamtal på temat produktivitet och effektivitet i vården. Under kvällen presenterades utvecklingen nationellt och två djupdykningar gjordes i Region Skåne och Region Stockholm. En av presentationerna stod Göran Stenberg för och i dagens blogginlägg reflekterar han kring utvecklingen i svensk vård. Göran konstaterar att det finns ett stort behov av förbättringar och lyfter fram faktorer som är viktiga för effektiviteten, inte minst en tydlig vision, ett kompetent ledarskap och ett personcentrerat arbetssätt.
En mer utförlig text finns här.Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.
Trevlig läsning!
Hur är det med produktivitet och effektivitet i hälso- och sjukvården?
Göran Stenberg
Sjukvårdsdebatten idag handlar mest om vårdköer och svårigheter att behålla/rekrytera medarbetare. Men, hur är det egentligen med produktiviteten och effektiviteten i svensk hälso- och sjukvård?
Med produktivitet avses mängden producerade tjänster eller prestationer sett till resursinsatsen. Det kan handla om antal läkarbesök per läkare. Med effektivitet avses däremot vilka resultat som uppnås i förhållande till insatta resurser, till exempel att en behandling av ett visst slag resulterar i bättre hälsa hos patienten. Effektivitet beskrivs i forskningslitteraturen utifrån olika nivåer där målet bör vara att minska/få bort onödiga aktiviteter.
Både hälso- och sjukvårdslagen och kommunallagen föreskriver att hälso- och sjukvårdsvårdsverksamheter ska utföras på ett kostnadseffektivt sätt.
Ett dilemma är konflikten mellan å ena sidan kommunallagen och fullmäktiges rätt att uttaxera skatt och hälso- och sjukvårdslagen som tydligt anger verksamhetschefers och olika legitimerade yrkesgruppers ansvar för kvaliteten i vården. Avgörande är balansen mellan uppdraget/finansieringen och utförandet/kvaliteten. Ofta hålls denna inte och successivt har beslutsbefogenheter flyttats uppåt i hierarkin. Tilliten i organisationen har minskat.
Kostnaderna för hälso- och sjukvården ökar för varje år, bland annat beroende på ökad befolkning, nya medicinska metoder, ny medicinsk teknik med investeringsbehov mm. Inom ett av våra stora landsting har till exempel finansieringen av hälso- och sjukvården ökat mellan åren 2012 – 2018 med sammanlagt 33,3 procent. Trots tillskotten i finansieringen redovisar landstinget ökande underskott varje år. Verksamheten räknat i prestationer visar för samma period lägre eller oförändrade volymer. Det finns många olika orsaker till detta. Kompetensförsörjningen, vårdplatsbristen, anslagsmodellens brist på incitament till förbättring är några. Den viktigaste är nog bristen på en genomgripande vision, mål, strategi och struktur för hälso- och sjukvården.
Behovet av förbättrad produktivitet och inte minst effektivitet är stort inom de flesta landsting/regioner, men de saknar ofta uppgifter om produktivitets- och effektivitetsutvecklingen inom hälso- och sjukvården. Under åren har landstingen och gjort insatser för förbättringar av hälso- och sjukvårdens villkor och ekonomi. Jag vill dock drista mig till att påstå att många av dessa idéer, projekt eller genomförda förändringar inte har givit förväntade resultat.
I framgångsrika organisationer byggs verksamheterna upp kring patientgrupper och patientprocesser, istället för kring enheter eller medicinska specialiteter. Vårdgivare med olika kompetenser arbetar i team runt patienten. Fokus är på kvalitet vilket oftast leder till effektiv resursanvändning. Verksamheterna mäter resultat. Bättre resultat leder till högre patientkvalitet och ökad kostnadseffektivitet. Detta kräver ett professionellt chefs- och ledarskap byggt på kunskap, kompetens och förmåga.
Göran Stenberg är förvaltningssocionom och statsvetare med hälsa- och sjukvårds-administration som huvudinriktning. Han har arbetat med verksamhetsutveckling och utvärdering inom hälso- och sjukvård nationellt och internationellt sedan 1975 varav de senaste drygt 30 åren som konsult.