Lisa Aasa, Chief Digital Officer Forum för Health Policy.

Den 22/3 2022 anordnade Forum för Health Policy en utfrågning av representanter för de olika partierna. Fokus var olika strategiska frågor som bl.a. finns omnämnda i rapporten Framtidens vård – rekommendationer inför valet 2022. Politikerna svarade på frågor rörande effektivitet, struktur, tillgänglighet i dagens hälso- och sjukvårdssystem, patienters delaktighet och hälsodata. digitalisering, samverkan mellan aktörer samt apotekens framtida roll.

Medverkande politiker var Acko Ankarberg Johansson (KD), ordförande i Socialutskottet, Carina Örgård (V), ledamot i Regionstyrelsen Västra Götaland, Christine Lorne (C), ledamot fullmäktige i Region Stockholm, Emilie Orring (M), regionstyrelsens ordförande i Region Uppsala, Margareta Fransson (MP), riksdagsledamot i Socialutskottet, Marlen Ottesen (SD), regionråd i Region Skåne, Vivianne Macdisi (S), regionråd i Region Uppsala och Willhelm Sundman (L), regionråd i Region Örebro län.

Hälso- och sjukvårdssystemets effektivitet
Den första frågan om effektiviteten i dagens sjukvårdssystem togs upp av Catharina Barkman, projektledare Forum för Health Policy. Sverige har idag en välfinansierad och personaltät hälso- och sjukvård jämfört med andra länder. I en Demoskopundersökning på uppdrag av Forum för Health Policy framkommer också att många unga är kritiska till vårdens effektivitet.^[1] Och vi har långa köer och stora utmaningar. Hur kan det komma sig?

Politikerna diskuterade betydelsen av en bra och välfungerande administration där rätt resurser spenderas på rätt saker. – “Effektivitet handlar inte om att springa snabbare utan det handlar om att arbeta på ett bra sätt” fastslog Marlen Ottesen (SD). Många var också överens om nödvändigheten att bygga ut primärvården för att kunna effektivisera vården. – “En utbyggd primärvård är grunden för att få en effektiv sjukvård” konstaterade Acko Ankarberg (KD). Vivianne Macdisi (S) nämnde arbetet i region Uppsala där de aktivt försöker effektivisera och stärka primärvården, – ”Man måste hålla koll på hela hälso- och sjukvårdssystemet så att vi inte får ett splittrat system som motverkar effektivitet. Vi måste kunna lägga resurserna där de gör bäst nytta.” Politikerna lyfte även behovet av hälsofrämjande och förebyggande insatser inom hälso- och sjukvården som en nödvändighet för att framtidens vård ska kunna effektiviseras och nå en säker och tillgänglig vård. Margareta Fransson (MP) föreslog en folkhälsolag där ansvarsområdena för de kommunala, regionala och statliga nivåerna är tydligt fastställda. Carina Örgård (V) belyste att sjukvårdssystemets administration måste styras efter patienternas behov. Till detta behövs kunskapsorganisationer som undersöker och mäter behov, resultat och tillgänglighet.

Hälso- och sjukvårdssystemets struktur
Den andra frågan handlade om hälso- och sjukvårdssystemets struktur och ställdes av Ulrika Winblad, ledamot i Forum för Health Policys forskarnätverk, professor i hälso- och sjukvårdsforskning vid Uppsala universitet. Efter pandemin har den svenska förvaltningsmodellen med staten och de 21 regionerna blivit omdiskuterad. Ulrika undrade vad politikerna ser som den optimala sjukvårdsmodellen när det gäller storlek, antal, effektivitet, lokal demokrati och ansvarighet.

De flesta politikerna ansåg att det är för mycket styrning inom dagens hälso- och sjukvårdssystem och att det är svårt att dela upp ansvarsområden. – “Det finns mycket att göra inom dagens modell med 21 regioner innan vi ska göra en större reform, som att till exempel införa storregioner som leder till mindre demokratisk insyn” menade Emilie Orring (M).

Vivianne Macdisi (S) lyfte fram Socialdemokraternas tidigare förslag med stora sjukvårdsregioner som samverkar i högra utsträckning. Acko Ankarberg (KD) hävdade att hälso- och sjukvården behöver en nationell styrning där staten tar ansvar för att ge jämlika förutsättningar medan personalen och verksamheterna ansvarar får medinflytande. Liberalerna och Centern höll inte med Kristdemokraterna om att en statlig ledning är svaret på detta problem då nya problem i stället skulle uppstå, samt att klyftan mellan styrning och invånarna skulle öka. -“Det är bättre att arbeta med de problem vi har nu på ett strukturerat sätt istället för att försöka strukturera om vården då det uppstår nya problem som vi inte ens vet hur vi ska hantera”, poängterade Willhelm Sundman (L). Christine Lorne (C) ville se en mer nationell styrning men utifrån krav på kvalitet, kapacitet och arbetsmiljö samt praktiska lösningar där patienter har inflytande.

Digitalisering
Idag vet vi att många sjukvårdsärenden kan behandlas digitalt. Att digitalisera vården kan leda till kostnadsbesparingar och minskade vårdköer. Mårten Blixt, Fil.dr i Nationalekonomi, ledamot i Forum för Health Policys forskarnätverk ställde frågan om hur politikerna ser på digitalisering av vården. Vill man digitalisera vården? Trots positiva effekter skulle detta vara en tidskrävande omställning med svår anpassning. Mårten undrade vad politikerna anser behöver ske med ersättningsmodeller och kapitationsersättning för att uppmuntra till omställningen.

Samtliga politiker var överens om att digitalisering av hälso- och sjukvården är nödvändigt för effektivisering och tillgänglighet. – “Det är viktigt att skapa en jämlik vård och sluta hälsoklyftorna mellan stad och landsbygd. Utvecklad digital vård är en viktig del för att göra vården mer tillgänglig” sa Christine Lorne (C). Dock finns det också vissa problem som behöver uppmärksammas vid en ökad digitalisering. Digitalisering kan skapa ett digitalt utanförskap för dem som inte är vana vid digitala verktyg. – “Att utveckla digitalisering handlar inte bara om ersättning och vilja, utan även mottagningskapacitet hos de som ska jobba med digitala lösningar. Att införa nya system krockar med makt och struktur och det kommer finnas en ovilja till förändring. Vi måste ta hänsyn till detta för att få medarbetare med oss” fastslog Margareta Fransson (MP).

Emilie Orring (M) hänvisade till en publicerad artikel i Dagens Medicin där hon m,fl. bland annat föreslår ett nationellt ersättningssystem för digital vård som ska ersätta utomlänstaxan och att patienter ska äga sina egna data.

Lösningen på ersättningssystemet är komplicerad. Vivianne Macdisi (S) påpekade att det är mycket viktigt att hålla en dialog mellan olika aktörer för att till slut nå en överenskommelse om hur ersättningssystemet ska utformas.

Samarbete/samverkan mellan olika aktörer
Idag uttrycker hälso- och sjukvårdens aktörer att det är en splittring mellan olika ansvarsområden och att det är otydligt hur olika aktörer ska samverka. Camilla Evensson som leder fokusområdet Farmtidens Hälsa, vård och omsorg på RISE anser att vi behöver en multidisciplinär approach och tvärsektoriell samverkan som leder till innovation och utveckling för att stärka individen, höja livskvaliteten och avlasta hälso- och sjukvården. Camilla frågade hur politikerna vill stärka förutsättningarna för samverkan mellan offentliga och externa aktörer.

Peter Graf, styrelseordförande i Forum Health Policy lyfte också upp frågan om samarbete/samverkan och använde sig av exemplet vård- och omsorgsbolaget Tiohundra i Norrtälje. Peter frågade politikerna varför det inte finns fler liknande initiativ i Sverige idag.

Alla politiker var överens om att bra samverkan mellan olika aktörer är extremt viktigt för en fungerande vård. Vivianne Macdisi (S) beskrev hur region Uppsala aktivt strävar mot en god samverkan mellan regionen och länets kommuner. – ”Just nu är de pågående projekten ganska begränsade i form och omfattning men målet är att bredda detta ytterligare.”

Carina Örgård (V) använde beroendevården som ett exempel på samverkan. Inom beroendevården arbetar flera samarbetande mottagningar för att hjälpas åt vid komplexa vårdbehov. Carina belyste att man behöver bygga upp bra ersättningsmodeller för att kunna skapa en bra samverkan. För detta behövs tydlig kommunikation mellan både offentliga och externa aktörer. Under pandemin var samhället och olika kliniker tvungna att samarbeta för att kunna nå ut till alla medborgare och patienter. – “Det är viktigt att vi bibehåller denna samverkan för att dra nytta av varandras kompetenser” betonade Margareta Fransson (MP).

Patientens delaktighet
Det finns en vilja att dela egeninsamlade hälsodata, men idag är det svårt – för att inte säga omöjligt – att dela den egna informationen med till exempel vårdgivare, hälsocoacher, apotekspersonal. Patienter vill gärna att deras data ska bidra till forskning. Dagens juridiska regelverk präglas emellertid av en restriktiv syn på informationsdelning mellan patient och vårdgivare. Helena Conning, spetspatient och kommunikationsstrateg på Forum för Health Policy frågade politikerna vad de vill göra för att patienten ska kunna dela med sig av sin egen hälsodata.

Politikerna diskuterade utvecklingen av digital teknik som har gjort det möjligt att lagra detaljerad patientdata varje dag. Det är lätt för individen att analysera hälsodatan via olika hälsoappar. Politikerna höll med om att den digitaliserade hälsodatan har potential att bidra till en bättre och säkrare vård med ökad tillgänglighet. – “Patientdatan som samlas varje dag kan vara ett stort område där AI hjälper patienten att lära sig sin egen kropps beteende samt flagga för sjukvården om något är fel” menar Marlen Ottesen (SD). Men samtidigt är det viktigt att hälsoinformationen hanteras på rätt sätt så att man inte sprider konfidentiell information. Det är också viktigt att involvera patienten så att denne får ökad kunskap gällande den egna datan. – “Sjukvården ska finnas till för patienten. Att patienten får äga sin egna data är en viktig väg framåt för att göra patienterna mer delaktiga i sin sjukvård vilket ökar möjligheterna till dialog kring den egna hälsan” fortsätter Marlen Ottesen (SD). Dock måste man vara försiktig med tillgängligheten då man inte vill få en oönskad effekt. – “Data-apparna får inte skapa en efterfrågan på sjukvårdsbehov. Vi måste hålla fokus på det mest allvarliga” påminner Vivianne Macdisi (S). Vivianne Macdisi (S) påpekade också att det är viktigt att se till att datan inte blir en socioekonomisk fråga utan att alla i samhället måste kunna få ta del av den utrustning som finns. KDs representant Acko Ankarberg påpekade att en del av lösningen skulle kunna vara att göra om patientlagen så att den blir skarpare: – “Patientens rättigheter måste vara tydliga för att upprätthålla patientens behov i fokus.”

Apotekens roll
Louise Skalin, chefsfarmaceut Apoteket AB frågade politikerna hur de ser på apotekens roll inom hälso- och sjukvården. Hur kan apoteken bidra till folkhälsan i större utsträckning?  Hur skulle man bäst kunna dra nytta av apoteken som ett komplement till primärvården?

Politikerna var alla överens om att apoteken är en självklar del av hälso- och sjukvården i dagens samhälle och att apoteken bör få en starkare roll i vårdkedjan där de kan bidra till, och vara del av, vården i ett helhetsperspektiv.  – “Låt apoteken erbjuda vissa medicinska tjänster som hälsoundersökningar och ge farmaceuter ett större ansvar”, föreslog Willhelm Sundman (L). Apoteken ska vara tillgängliga ur ett geografiskt perspektiv så att alla kan få den rådgivning och den hjälp de behöver. Apoteken kan avlasta hälso- och sjukvården i preventiv behandling med undersökningar som till exempel blodtryckskontroller och allergitester mm.  Samtliga partier var positiva till frågan om apotekens (utökade) roll inom vården och lyfte också frågan om varför vi inte kommit längre än vi gjort hittills. Louise Skalin, chefsfarmaceut nämnde några hinder, bl.a att farmaceuter i Sverige idag inte får administrera vaccin på grund av vissa hinder i regelverken. – ”Ett exempel på utveckling vi skulle välkomna är att farmaceuter kan bidra till att vaccinera människor, precis såsom är vanligt i många andra länder.”

Viktigaste frågan inför valet 2022
Som avslut på debatten blev politikerna ombedda att svara på vilken fråga de tycker är viktigast inför valet 2022. Alla politiker lyfte upp en utbyggnad av primärvården. Flera betonade en mer effektiv administration, det förebyggande arbetet och prevention.

Emilie Orring (M) beskrev att de viktigaste frågorna är att modernisera vården för att få mer vård för varje skattekrona, korta vårdköerna och öka tillgängligheten genom att nyttja samtliga vårdgivare för en ökad kvalitet och tillgänglighet för patienterna.

Carina Örgård (V) lyfte frågan om jämlik vård som den viktigaste: “Vi måste ge jämlika personalvillkor där staten bidrar med utbildad och förberedd personal och där patientens behov står i centrum.”

Willhelm Sundman (L) lyfte fram husläkare inom primärvården. Han vill prioritera kontinuitet i primärvården där varje patient har en fast läkarkontakt som känner patientens egen medicinska historia.

Christine Lorne (C) tog också upp primärvården som den viktigaste frågan. Hon beskrev att en fast husläkare med rätt förutsättningar och resurser kan avlasta hela sjukvårdssystemet och förebygga onödig vård.

Acko Ankarberg (KD) höll med om att det är en prioriterad fråga att bygga upp primärvården så att varje distriktsläkare har ett rimligt antal patienter för att uppnå en kontinuitet samt att öka antalet vårdplatser, även lokalt utifrån de förutsättningar som finns samtidigt som vi förbättrar arbetsmiljön så den personal som finns stannar kvar.

Vivianne Macdisi (S) vill stärka förtroendet inom hälso- och sjukvården för att säkerställa tillgänglighet samt skapa en bättre arbetsmiljö där patienten kan få den hjälp den behöver.
Marlen Ottesen (SD) vill ha en bättre vårdgaranti där patienter kan få vård inom rimlig tid. Marlen vill också öka antalet vårdplatser genom att satsa på förebyggande vård med innovativa lösningar baserat på den senaste forskningen.

Margareta Fransson (MP) vill stärka alla enskilda individers roll så att samhället kan vara med och styra innovation och utveckling inom vården.

^[1] https://healthpolicy.se/manga-unga-kritiska-till-vardens-effektivitet/