Forum för Health Policy har i flera blogginlägg analyserat utvecklingen mot en Nära Vård. I veckans blogg bjuder Erica Bonns, barnläkare, på ännu ett perspektiv där Ai står i fokus med resultat från anamnesbedömning och triagering. Är detta en väg mot mer jämlik vård? 

Trevlig läsning!

Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.

AI – stöd för en mer jämlik vård

Erica Bonns

På senare tid har det pratats mycket om God och nära vård och i samband med detta hör vi allt oftare uttrycket ”digitalt när det går, fysiskt när det behövs”. Detta visar på att svensk hälso- och sjukvård har anammat vikten av att kunna bedriva vård digitalt som en integrerad del av vårduppdraget. Coronapandemin har inneburit att vi tagit stora kliv framåt när det gäller digitalisering, men vi har en bra bit kvar att gå innan vi kan prata om en digital transformation av svensk hälso- och sjukvård.

När vi tittar på utredningen God och nära vård[1], bör vi också ställa oss frågan om hur vi uppnår jämlik vård. För några år sedan genomförde Sveriges Yngre Läkares Förening ­– en del av läkarförbundet – en undersökning[2], som visade på stora skillnader i bemötandet inom vården, både gällande patienter och sjukvårdspersonal.

Vi som individer bär med oss erfarenheter och vi tenderar att gruppera och kategorisera de människor vi möter baserat på dessa. En del av våra förutfattade meningar är medvetna men de allra flesta existerar på ett omedvetet plan. Sjukvården kan arbeta med utbildningsinsatser riktade mot personalen för att komma närmare den jämlika vård och det jämlika bemötande som eftersträvas[3]. Samhället kan samtidigt arbeta på ett övergripande plan för att jämna ut olikheter. Allt detta för att motverka ett ojämlikt bemötande och ett mer medvetet förhållningssätt. Men är detta verkligen tillräckligt?

Jag har nyligen varit med och analyserat studieresultat gällande automatiserad anamnesupphämtning. Vi tittade framför allt på resultaten av automatiserad triage jämfört med vårdpersonalens triagering. Redan vid första anblicken kunde vi konstatera att det fanns skillnader i vårdpersonalens bedömning av kvinnor och män. Den AI-baserade anamnesinhämtningen däremot, visade inte på någon signifikant skillnad.

För att vi ska kunna erbjuda en jämlik och patientsäker vård måste triageringen utföras på ett objektivt sätt. Våra resultat visar att sjuksköterskan inte bedömer män och kvinnor på samma sätt i triageringssituationen. Det ska bli intressant att studera både större volymer och mer djupgående kring dessa resultat. Hur ser det ut när det gäller bedömningen i olika åldrar, vid olika etniciteter och olika sätt att tala och uttrycka sig?

Även om dessa tidiga resultat baserar på små volymer visar de signifikanta skillnaderna i utfall mellan teknik och människa att vi kan – och bör – ta hjälp av AI för att uppnå en mer jämlik bedömning i möten med patienter. Under förutsättning att datainmatningen skett på ett korrekt sätt, kan teknik som baserar på AI göra en mer objektiv bedömning jämfört med vad vi människor förmår. Jag vill påstå att detta är ett första steg i att uppnå mer jämlik vård, att ta AI till hjälp vid anamnesupptagning och triagering av patienter. Och slutligen, är det kanske dags att mynta ett nytt begrepp som komplement till uttrycket ”digital vård när det går, fysiskt när det behövs”? Nämligen, ”automatiserad vård när det går, manuell vård när det behövs”!

Erica Bonns, barnläkare, Head of Medical VisibaCare.

[1] https://www.regeringen.se/48fc0b/contentassets/72c5a92be1d94f78b26741e1d19b8cb0/bemyndigande-att-underteckna-en-overenskommelse-om-god-och-nara-vard-2021.pdf

[2] https://slf.se/sylf/app/uploads/2018/06/underlakares-upplevelser-av-jamlik-vard-2015.pdf

[3] https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/jamlik-halsa-vard-och-omsorg/