”Sverige har en av världens högsta överlevnadsgrader för cancer, vilket speglar både kvaliteten på vården och hälsotillståndet i befolkningen. Samtidigt står vi inför utmaningar där fler patienter utreds inom primärvården och där gemensamma resurser måste användas effektivt. Det är dags att flytta mer forskning till primärvården, bygga starkare forskningsinfrastruktur där och säkerställa att de verktyg vi utvecklar också når patienterna.” skriver Elinor Nemlander, bl.a. Nationell samordnare för tidig upptäckt, i detta blogginlägg.

Trevlig läsning!

Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.

Att hitta cancer i tid – utmaningar och möjligheter

Elinor Nemlander, Nationell samordnare för tidig cancerupptäckt, FoU-enhetschef och Specialistläkare på Liljeholmens Universitetsvårdcentral och forskare på Karolinska Institutet

Att upptäcka cancer tidigt kan rädda liv. Ju tidigare en diagnos ställs, desto större är chansen för framgångsrik behandling och långsiktig överlevnad. Samtidigt står sjukvården inför en svår balansgång: att identifiera cancerfall tidigt utan att orsaka onödiga undersökningar som kan skada patienterna och belasta hälso- och sjukvårdssystemet. Primärvården har en nyckelroll i denna process, eftersom det ofta är i just primärvården de första tecknen på cancer uppmärksammas.

Den 31 januari 2025 disputerade jag på Karolinska Institutet med avhandlingen ’Early cancer detection through symptoms and signs’.

Kan vi bli bättre på att upptäcka cancer tidigt?

Min forskning fokuserar på hur vi kan förbättra tidig upptäckt av cancer genom att analysera symtom, riskfaktorer och använda innovativa verktyg som maskininlärning. Genom att utveckla och testa prediktiva modeller kan vi stödja läkares arbete att snabbare identifiera patienter med hög risk för cancer. Min avhandling bygger på fem studier som genomförts inom svensk hälso- och sjukvård:

• Lungcancer och maskininlärning: I en studie undersökte vi hur maskininlärning kan förutse lungcancer baserat på symtom rapporterade av patienter som remitterats till en lungklinik. Resultaten visade att dessa modeller kan hjälpa läkare att identifiera patienter med hög risk för lungcancer, särskilt hos dem som aldrig har rökt eller är nuvarande rökare.
• Tjock- och ändtarmscancer i primärvården: Två studier fokuserade på primärvårdens kodade symtom och diagnosdata för att förbättra tidig upptäckt av tjock- och ändtarmscancer. I den ena testades ett befintligt riskvärderingsverktyg i en annan svensk region, medan den andra utvecklade en ny modell med hjälp av maskininlärning.
• En fjärde studie beskriver STEADY-CAN – en databas vi byggt upp på data ifrån Region Stockholm, utformad för att studera mönster i tidig cancerupptäckt. Med denna databas kan vi analysera stora mängder patientdata och laboratoriedata och identifiera tidiga varningssignaler.
• Blodbrist eller anemi som varningssignal för cancer: Slutligen undersökte en femte studie om och hur nyutvecklad blodbrist kan signalera en ökad risk för cancer och död. Resultaten visade att anemi kan vara en viktig indikator och bör beaktas i kliniska beslutsprocesser.

Från forskning till klinisk nytta

Resultaten av dessa studier visar att vi kan använda stora mängder hälsodata för att förbättra cancerdiagnostiken. Genom att utveckla bättre beslutsstöd kan vi hjälpa läkare att identifiera patienter med förhöjd cancerrisk tidigare och därmed förbättra vårdens precision. Samtidigt måste vi säkerställa att sådana verktyg integreras smidigt i befintliga vårdprocesser, förbättrar canceröverlevnad samt att de är etiskt och praktiskt hållbara.

I Storbritannien har man exempelvis infört ett snabbspår för cancerutredningar vid en risknivå på tre procent i primärvården. I Sverige saknas en sådan överenskommen risknivå, i stället används standardiserade vårdförlopp (SVF) baserat på välgrundad misstanke. Om vi ska använda riskvärderingsinstrument behöver vi definiera evidensbaserade gränsvärden för när patienter bör genomgå cancerutredning i primärvården. Men det räcker inte att bara utveckla nya modeller och verktyg, vi måste också säkerställa att de används i klinisk vardag på ett sätt som fungerar för både vården och våra patienter. För att förbättra tidig cancerdiagnostik behöver vi stärka samarbetet mellan primärvård och sjukhusvård, samt ta lärdom av internationella initiativ.

En framtid med bättre tidig diagnostik

Sverige har en av världens högsta överlevnadsgrader för cancer, vilket speglar både kvaliteten på vården och hälsotillståndet i befolkningen. Samtidigt står vi inför utmaningar där fler patienter utreds inom primärvården och där gemensamma resurser måste användas effektivt. Det är dags att flytta mer forskning till primärvården, bygga starkare forskningsinfrastruktur där och säkerställa att de verktyg vi utvecklar också når patienterna. Med en kombination av tekniska innovationer, klinisk erfarenhet och hälsoekonomisk analys kan vi skapa en mer träffsäker och patientcentrerad cancerdiagnostik i framtiden.

Länk till avhandlingen: https://openarchive.ki.se/authors/Susanna_Elinor_Nemlander/18682933