Forum för Health Policy har lämnat in remissvar till Tillgänglighetsdelegationens slutbetänkande och skriver i Dagens medicin att:
”Överväg viten för att korta vårdköerna”
Trots en hög andel hälso- och sjukvårdskostnader av BNP, jämfört med andra OECD-länder, har Sverige omfattande problem med långa väntetider till vård. Köerna har ökat, även före pandemin. Återkommande resurstillskott har inte gett resultat. Utredningen Delegationen för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården är därför angelägen.
Utredningen föreslår att en vårdgaranti täcker fler delar av vårdkedjan, omfattar alla medicinska bedömningar i primärvården och blir mer relevant för fler patientgrupper, exempelvis patienter med kroniska sjukdomar. Detta är positivt ur ett rättighetsperspektiv för patienterna.
Men att förlänga tidsgränsen för medicinsk bedömning från tre till sju dagar är tveksamt. Att undersökningar och behandlingar som omfattas av vårdgarantin ska ges inom 60 respektive 90 dagar är fortfarande en alldeles för utdragen tidsrymd. Att nuvarande system inte klarar av att ge patienter rätt vård i tid är inget skäl att inte höja ambitionen. Ju tidigare en diagnos sätts desto större chans för rätt behandling i tid och minskade vårdinsatser i framtiden.
En vårdgaranti, utan någon form av ekonomiska incitament, är långt ifrån tillräcklig för att säkra kortare väntetider. Regioner har fått återkommande statliga resurstillskott, men inga former av återkoppling eller sanktioner är införda trots att köerna är omfattande. Vi menar att vårdgarantin måste åtföljas av starkare ekonomiska incitament än vad som hittills varit fallet för att bli verkningsfull.
Redan i dag måste en region betala för den vård som en patient får hos en annan vårdgivare på grund av att vårdgarantin har överskridits. Trots detta blir köerna längre. Ytterligare ekonomiska incitament måste därför till, även om andra åtgärder för att korta köerna genomförs. Mot bakgrund av att positiva incitament i form av en kömiljard har prövats, utan avgörande förbättringar, finns skäl att närmare utreda sanktioner. De möjligheter Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har att vid tillsyn förelägga regioner viten vid långa väntetider blir punktinsatser och är därför otillräckliga.
En modell som bör övervägas är att regionerna får betala vite om vårdgarantins tider överskrids, där en parameter som avgör vitets storlek är hur många patienter som inte får vård inom vårdgarantins tidsramar. En annan kan vara hur mycket längre tid än vårdgarantins tidsram som patienterna stått i kö.
Stärkt patientmakt är grunden för ett väl fungerande vårdsystem. Patientföreningar vittnar dock om att denna potential inte tas tillvara och att det råder brist på samordning och samverkan, där de olika delarna av hälso- och sjukvården inte vet hur andra delar än den egna fungerar, vilket föder ineffektivitet och frustration.
Det är en självklarhet att patienten ska ges möjlighet att vara delaktig i tidsbokning som utredaren föreslår. Åtgärder som kan underlätta för personal och patienter att hitta tider för specialiserad vård – det vill säga att matcha efterfrågan med den kapacitet som finns – behöver stärkas betydligt genom någon form av nationellt söksystem. Det kan handla om en nationell vårdförmedling, ett nationellt vårdsöksystem, någon typ av transparent digital plattform, ett vårdgarantikansli dit patienter kan vända sig om vårdgarantin inte uppfylls, eller liknande. Plattformen 1177 borde integrera väntetidsregister och möjliggöra överblick gällande operationskapacitet i de olika regionerna.
Alla vårdgivare, offentliga och privata, bör nyttjas för att minska väntetiderna. Privata vårdgivare (i olika organisationsformer) bör användas i högre utsträckning där de kan erbjuda bättre tillgänglighet till lägre kostnad och god kvalitet.
Den bristande tillgängligheten är invånarnas viktigaste sjukvårdsfråga. Långa väntetider riskerar försämring för patienterna. Olika insatser behövs; en väl fungerande och stärkt primärvård, en digital plattform som underlättar en snabbare matchning av efterfrågan med ledig kapacitet. Andra åtgärder är minskad administration (vilket var möjligt under coronapandemin), effektiva it-system, bättre nyttjandet av digitaliseringen, användandet av alla vårdgivare, offentliga och privata. Framför allt bör en vårdgaranti åtföljas av verkningsfulla ekonomiska incitament.
Peter Graf, ordförande i Forum för Health Policy
Anders Morin, vice ordförande i Forum för Health Policy
Catharina Barkman, kanslichef i Forum för Health Policy