I den här bloggen skriver Monica Winge utifrån den nyutgivna boken ”Herr Arnes resa genom vårdens ekosystem” där hon är en av författarna. Hon skriver: ”För att digitaliseringen verkligen ska kunna lösa koordinationsproblemen krävs att vårdens och omsorgens personal – de som har djup förståelse för verksamheten och dess behov – får en aktiv roll i utvecklingen av digitala lösningar.”
Trevlig läsning!
Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget.
Av: Monica Winge, leg.sjuksköterska, PhD i data och systemvetenskap, Stockholms universitet, medlem Forum för Health Policys forskarnätverk
Fragmenteringens konsekvenser och digitaliseringens möjligheter
Föreställ dig Herr Arne – en äldre man med flera kroniska sjukdomar. Han har kontakt med ett flertal vårdgivare: distriktsläkare, specialistsjukvård, sjuksköterskor, fysioterapeuter och kommunal hemtjänst. Trots att alla dessa aktörer arbetar för hans bästa saknas en fungerande samordning. Informationen om hans vård sprids mellan olika slutna system och vårdgivarna har inte alltid kännedom om varandras insatser. Resultatet blir att Herr Arne upplever motstridiga besked, dubbelarbete, onödiga undersökningar och ibland rena missförstånd. Den fragmentering som präglar dagens vård och omsorg leder inte bara till ineffektivitet och ökade kostnader, utan också till att patienten riskerar att känna sig övergiven i ett komplext system.
Digitaliseringens löfte
I teorin borde digitalisering kunna minska dessa problem. Smarta, kommunicerande IT-system och e-tjänster skulle kunna skapa en gemensam digital plattform där alla behöriga aktörer får tillgång till aktuell och relevant information om patienten. Med stöd av ny teknik, inklusive artificiell intelligens (AI), kan dessa plattformar dessutom analysera och presentera information på sätt som underlättar beslut och samordning. För Herr Arne skulle det betyda att varje läkare, sjuksköterska och omsorgsgivare kan se samma uppdaterade vårdplan, följa förändringar i hans hälsotillstånd i realtid och samordna sina insatser. Detta skulle möjliggöra en mer proaktiv, personcentrerad vård, där alla parter arbetar utifrån en gemensam bild av behoven.
Varför det inte fungerar i praktiken
Trots att enorma resurser investerats i digitalisering, inklusive storskaliga satsningar på journalsystem, har målet om en fullt koordinerad vård i praktiken inte uppnåtts. Det finns flera skäl till detta. Ett är den höga tilltron till tekniska standarder som universallösning – standarder är viktiga, men de är inte tillräckliga i sig. Ett annat är att upphandlingar och utvecklingsprojekt ofta inte tar sin utgångspunkt i verksamhetens faktiska behov, utan styrs av tekniska möjligheter och leverantörers prioriteringar. Erfarenheterna från misslyckade eller ofullständiga journalsystem visar att tekniska lösningar, om de inte är förankrade i vårdens verklighet, kan förstärka snarare än minska problemen.
Verksamhetskunskap som nyckel
För att digitaliseringen verkligen ska kunna lösa koordinationsproblemen krävs att vårdens och omsorgens personal – de som har djup förståelse för verksamheten och dess behov – får en aktiv roll i utvecklingen av digitala lösningar. Det är dessa professioner som bäst vet vilka processer, informationsflöden och begrepp som är avgörande för god och sammanhållen vård. Men att omvandla denna tysta, ofta situationsbundna kunskap till krav och specifikationer som systemutvecklare och leverantörer kan arbeta med är inte enkelt. Därför behöver vårdens och omsorgens aktörer även utveckla en kompletterande kompetens: att kunna formulera sin verksamhetskunskap på ett strukturerat sätt som gör den begriplig och användbar i digital utveckling.
Varför vi har skrivit boken
Det är här vår bok kommer in. Vi har skrivit den för att ge vårdens och omsorgens personal de verktyg som behövs för att verkligen kunna påverka digitaliseringens inriktning och resultat. Boken ger kunskap inom tre huvudområden:
- Utmaningar – en analys av organisatoriska, kulturella och tekniska hinder som bidrar till fragmentering. Här lyfter vi exempel från vårdens vardag och visar hur olika aktörer upplever problemen ur sina perspektiv, samt varför tidigare tekniska satsningar inte lyckats skapa den önskade samordningen.
- Begrepp – en genomgång av centrala termer och definitioner som ofta tolkas olika mellan professioner, och hur ett gemensamt och tydligt definierat språk kan fungera som brygga mellan vårdpersonal och teknikutvecklare, minska missförstånd och skapa bättre förutsättningar för kravställning och design.
- Processer – en praktisk beskrivning av hur vårdens och omsorgens arbetsflöden kan kartläggas och visualiseras i processkartor, hur ansvar och roller tydliggörs och hur informationsflöden kan stödjas digitalt. Vi visar även hur AI och andra digitala verktyg kan integreras i processerna för att underlätta koordinering och beslutsfattande.
Målet är att visa hur verksamhetskunskap, begreppsmodellering och processutveckling kan kombineras med digitala lösningar för att skapa en mer samordnad, effektiv och ansvarsfull vård och omsorg – till gagn för patienter som Herr Arne och för hela vårdsystemet.
Här kan du ladda ner boken gratis: https://herrarnesresa.blogs.dsv.su.se/ladda-ned/
Författare:
Monica Winge, leg.sjuksköterska, PhD i data och systemvetenskap
Benkt Wangler – Professor emeritus, PhD i data och systemvetenskap.
Paul Johannesson – Professor, PhD i data och systemvetenskap,
Erik Perjons – Docent, PhD i data och systemvetenskap
Alla vid data- och systemvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet
