Frukostseminarium: 14 december kl 8:00-10:00

God och Nära Vård och Patientlagen – ur ett patientperspektiv

Övriga medverkande var medlemmar och forskare i Forum för health Policys forskarnätverk.

Här kan du ladda ner Vård- och omsorgsanalys presentation >>>

Sammanfattning frukostseminarium 14 december 2021

Tema Nära vård och patientlagen ur ett patientperspektiv

Vård- och omsorgsanalys presenterade resultaten från två av sina rapporter, ”Nära vård i sikte?” och rapporten om patientlagen,  ”En lag som kräver omtag”.

 ”Nära vård i sikte?”

Vård- och omsorgsanalys konstaterar att:

• Hittills finns få indikationer på att omställningen har lett till måluppfyllelse
• En mängd aktiviteter pågår men omställningen tycks inte hittills lösa grundproblemen
• Det finns ett brett stöd för reformens mål och en stor efterfrågan på förbättringar

 

När det gäller måluppfyllelse ur ett patientperspektiv kommer man fram till att:

Ur ett systemperspektiv:

Ur yrkesverksammas perspektiv:

”En lag som kräver omtag”

Vård- och omsorgsanalys har haft i uppdrag att följa upp patientlagen sedan den trädde i kraft 2014. Det senaste uppdraget:

 

Följande kom de fram till:

 

Vård- och omsorganalys rekommenderar:

De rekommenderar också:

• att stärka patientens ställning genom att:
  • Regeringen bör ta initiativ till att förtydliga patientlagen avseende vem som bär ansvaret för lagens efterlevnad samt dess innehåll.
  • Huvudmän samt universitet och högskolor bör genom kunskapsstöd och utbildning stärka kunskapen om metoder som stödjer tillämpningen av patientlagen.
  • Huvudmän och vårdgivare bör genom förbättrad och anpassad information öka kännedomen om patientlagens bestämmelser bland patienter och vårdpersonal.
  • Regeringen och huvudmän bör prioritera utvecklingen av digital infrastruktur och stödjande insatser för att främja informationsdelning mellan patienter och vårdgivare.
  • Regeringen och huvudmän bör stärka utvecklingen av förbättrade dataunderlag och en ändamålsenlig uppföljning av patientlagen.
  • Regeringen och IVO bör stärka tillsynen och ansvarsutkrävandet av patientlagens efterlevnad.
  • Huvudmän bör ställa tydliga krav på och skapa incitament för vårdgivare att uppfylla skyldigheterna enligt patientlagen.
• principer för styrningen av valfrihet
  • Regionerna bör utveckla vägledning och stöd föratt patienterska kunna välja vårdgivare.
  • Regeringen och regionerna bör stärkaförutsättningarna för uppföljning av och kunskapsutveckling om valfrihetssystemens konsekvenser.
  • Regionerna bör beakta risken för de målkonflikter som kan uppstå vidvalfrihet när de organiserar och styr vården.

 

I efterföljande diskussion ombads tre personer reflekter.

Först ut var Åsa Himmelsköld, programchef för Effektiv och nära vård 2030 Region Uppsala:

”I Uppsala har vi haft en målbild sen 2018 med både kommuner och regionen. Vi jobbar tillsammans med referensgrupper, de med komplexa och stora behov. Mycket handlar om satsningar på koordinerad och samordnad vård – det vi måste jobba med. Vi har ett förstärkt riktat primärvårdsuppdrag. Vi ser att det är viktigt att vi kan breddinföra våra satsningar efter att vi har testat – vi måste hela tiden ha en plan för att få in saker i hela systemet. Vi hänger upp allt arbete på agenda 2030. Vi förösker också att hela tiden tänka jämlik vård över hela länen. Vi använder de nya medel som kommer till Nära vård arbetet och lägger mycket av resurserna utanför det som är primärvårsanslagen. Arbetar tillsammans för Nära vård.

Margareta Haag, ordförande Nätverket mot cancer fortsatte:

”Vi var med i starten av arbetet med patientlagen och pratade då om en patienträttighetslag – så blev det inte men vi tror att det behöver bli mer av rättigheter. Ser att behovet är kvar – det är vårdens behov som styr vården och inte patientens behov. Dessa behov behöver diskuteras och tas hänsyn till. Utan personcentrerad vård så kommer inte Nära vård bli till. Det måste bli verklig samverkan. Så länge vården inte har tilltro till patientens erfarenhet och kunskap så kommer vi inte ha någon Nära vård. ”

Lotta Håkansson, ordförande Reumatikerförbundet:
”Personcentrering – vi har långt kvar. Det sitter inte naturligt att prata med oss utan det blir ofta om. Patienter som resurs i vården – vi har lång bit kvar och det visar såväl förra rapporten Lag utan genomslag – och sen nu En lag som kräver omtag. Oförändrat och oförändrat över åren och då är det just detta att om vi inte bestämmer oss för att göra detta tillsammans – vi behöver bli lyssnade på. När det gäller valfrihet så känner vi med kroniska sjukdomar att vi hela tiden hamnar i bakvattnet. Frågor till exempelvis kring rehabilitering hamnar alltid långt bak och i och med pandemin har det blivit ännu värre. Nationell samordning krävs. Samverkan och samarbete måste fortsätta och inte bara vara en del i utredningen där vi var med i alla delar. ”

 

Kommentarer från övriga deltagare:

”Frågan kring prioriteringar är intressant. Behöver kanske våga prata om det och i kommande utvärderingar behöver det vara med. ”

 

”Vi hamnar för långt nedströms i problemkedjan. Vi borde komma längre uppströms innan personerna får större problem och därmed kostar mer. En fråga till utredningarna: Tittar ni på tidiga insatser och prevention? Hur ser ni på apotekens roll? Kopplingen apoteken och vårdgivare som finns internationellt.”

 

”Prioriteringar – för att vi ska få till något så krävs det att man prioriterar och satsar implementeringsinsatser. Då blir det också så att annat står tillbaka. Behöver nog titta på det.”

 

”Resan tar tid – det kan man bli beklämd över. Vi behöver samordnade uppdrag för akutsjukhusen och primärvården. Den kedjan måste vi få till. Kronikergrupperna behöver detta. ”

 

”Den röda tråden nu är samordning av insatser. Mer fokus på patienter med kroniska och komplexa behov – det finns hur många projekt som helst och det blir inte något större, vi har svårt att skala upp. Det räcker inte med mer resurser utan vi behöver andra arbetssätt tillsammans med patienter/närstående och digitalisering – dessa behöver skalas upp. ”

 

”Varför händer det så lite när prioriteringen kring Nära vård är så omfattande? Grundläggande orsaken är nog vårt decentraliserade system – samma sak med patientlagen. Staten har väldigt lite att säga till om – om vi ska lyckas i detta system så behöver vi öka konkretionsnivån. Regionerna hamnar för långt ifrån staten när det är SKR som står emellan. När det gäller patientlagen – det saknas en del stöd till patienterna – ex vårdgarantin som inte efterlevs och som patienten har väldigt lite stöd för att välja något annat, finns inget sätt att se vilken kvalitet en vårdgivare har. ”

 

”Hittills har vi på Vård- och omsorgsanalys inte vänt oss till regionerna. Vi behöver försöka förstå vad som händer i strategiarbetet och i de utvecklade arbetssätten. En befolkningsreform men hur gör man i praktiken.

 

”Vi pratar för lite om personcentrering och om vad det innebär – det är grunden i allt. Personen får ett större utrymme – måste se till hela kedjan för personen. Det finns nu en utbildning som Funktionsrätt driver om personcentrering, gå den. Digitaliseringen och egenmonitoreringen är superviktigt. Då är det trist att regionerna ser det som en kostnad med personcentrering. ”

 

”Stuprörsfrågan: Läkemedel ligger som en egen del – när det är den vanligaste insatsen för personer – varför är det så? ”

 

”Jag vill skicka med när ni ska prata med regionerna så behöver ni prata med patienterna också, även regionalt! ”

 

”Det är ett långsiktigt arbete och vi måste ta till oss de problem som rapporterna visar. Samtidigt så måste vi tänka helheten och se på lång sikt vad detta arbetet ger för resultat. Våra styrsystem är inte anpassade för att följa upp detta mer långsiktiga arbetet – vi är bra på att mäta det dagliga och enskilda möten. ”