Debatten har varit minst sagt livlig om skyddsutrustningen eller snarare bristen på skyddsutrustning under pandemin. I veckans blogginlägg visar Monica Winge, forskare och medlem i Forum för Health Policys forskarnätverk, att det varken har varit produkten eller produktionen som varit den största utmaningen. Det är snarare bristen på tydliga processer som har begränsat tillgången till skyddsutrustning för vård och omsorg i Sverige. Viktig kunskap att ta med sig in i framtiden!
Trevlig läsning!
Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.
Lös problemet med skyddsutrustning NU!
Idéen till Vinnova projektet föddes under påskhelgen 2020 och ur den brist på skyddsutrustning som snabbt uppstod då pandemin började röra sig över världen. Målet för projektet var att se över behovet av standardiserad skyddsutrustning för vårdens personal i den rådande COVID-19-pandemin och att samtidigt se över möjligheterna att säkra inhemsk produktion av skyddsutrustning. Parallellt med detta sattes målet att minimera varsel och konkurser inom industrin för att därigenom underlätta ekonomisk återhämtning.
Tidigt i pandemin ökade COVID-19 fallen drastiskt i Stockholm. Bristen på skyddsutrustning blev påtaglig. Från den 25/3 till den 11/6 ökade behovet från 31 000 skyddsrockar (normalt) till 165 000. För förkläden gick det från 65 000 i normalläget till 1 738 000 under samma period. Världshälsoorganisationen (WHO)[1] har uppskattat att behovet av skyddsutrustning i den initiala fasen ökade med 40%.
Vissa internationella leveranser visade sig inte leva upp till CE-märkning och gällande standarder som ställs som krav på denna typ av utrustning, problem som vi hade gemensamt med övriga världen. Man har tvingats återkalla produkter av undermålig kvalitet[2]. Vissa leveranser stoppades i tullen inom Europa och nådde aldrig Sverige. Många aktörer i Europa såg behovet av att snabbt få igång en inhemsk produktion för att säkra behovet av den egna skyddsutrustningen.
Region Stockholm startade i mars ett center på Karolinska Sjukhuset. Det fick namnet Command Center och hade rollen att säkra regionens materialförsörjning av skyddsutrustning. Projektet har i samverkan med Command center identifierat behov och krav på skyddsutrustning utifrån den nya COVID-19 situationen. Projektet har också identifierat industri-aktörer som kan vara potentiella leverantörer för inhemsk produktion av skyddsutrustning. Konkreta projektresultat:
- Specifikationer och produktion av inhemsk godkänd skyddsutrustning.
- Förslag till en framtida inköpsprocess.
- Förslag till en framtida beredskapsprocess.
Industrin och vårdens behovsägare bekräftar att det har funnits många utmaningar i just omställningsprocessen såsom långa svarstider, bristande samordning, vilket har utgjort hinder för snabb produktion av skyddsutrustning.
De generella slutsatser gjorda i projektet:
- bristande ledning och styrning för att säkra inhemsk produktion av skyddsutrustning i Sverige.
- bristande test och certifieringsprocess för det s.k. snabbspåret.
- brist på beställningar pga. av otydliga regelverk för upphandling i en krissituation.
- för ett stort antal företag som investerade i omställning har många investeringar har gått förlorade.
Många företag som försökte ställa om drabbades av följande problem:
- arbetet med framtagning av en ny godkänd produkt tog längre tid än förväntat genom många oklarheter när det gällde krav, standarder och nya krav på bl.a. komfort och lång användning av utrustningen.
- tidigare standardiseringskrav kunde inte användas.
- olika företag med samma kravspecifikation fick olika svar vid test hos samma laboratorium.
- stora kostnader för företag som investerat i att ta fram utrustning som inte har gått att sälja, trots att de följt standarder och snabbspårets krav.
Svensk industrin säljer nu svenskproducerad skyddsutrustning respektive material till andra länder, p.g.a. att det inte finns några tydliga beställare i Sverige.
Under projektets gång har det visat sig att det varken har varit produkten eller produktionen som varit den största utmaningen. Det är snarare bristen på tydliga processer som har begränsat tillgången till skyddsutrustning för vård och omsorg i Sverige.
Svensk industri vill vara en del i att säkra inhemsk produktion. Deltagande företag i projektet har varit bla Cavalier, IKEA of Sweden, ACG Production, Cellcomb, FOV och Scandinavium Non-woven. Samtliga av företagen som deltagit finns redovisade i slutrapporten (se länk nedan).
Trots en svårarbetad process och stort motstånd gick det att få fram produkter som baskrar eller hjälmar med dok. Resultatet finns nu som bidrag att möjliggöra för regionerna att beta av vårdskulden.
Viktigt är nu att ta nationellt ansvar och rätta upp problemen. Faran är inte över än. Det finns inget att vänta på längre! Krisen pågår fortfarande …
Monica Winge
Monica Winge är en av deltagarna i forskningsnätverket på Forum för Health Policy. Monica är disputerad forskare vid Institutionen för Data- och Systemvetenskap (DSV) på Stockholms Universitet. Hon är sjuksköterska med 20 års erfarenhet. Monica har forskat och arbetat inom digitalisering med fokus på patient-centrerad koordinerad vård och omsorg, i Sverige, EU (ECDC), Kina, Indien och Afrika.
Mer information:
Läs slutrapporten här: Slutrapport Skyddsutrustning 20201005[1]
Välkommen på frukostseminarium om rapporten den 27 november!
Forum för Health Policy arrangerar frukostseminarium den 27 nov i samarbete med Vinnova, Stockholms sjukhem och Region Stockholm om policyfrågor kring skyddsutrustning.
Mer information kommer på www.healthpolicy.se