Utredningen om ”Infrastruktur för hälsodata som nationellt intresse” kom idag med sitt första delbetänkande som visar att många upplevda rättsliga hinder i själva verket är rättslig osäkerhet och rädsla att göra fel vilket kan leda till att satsningar på digitalisering uteblir. De föreslår att E-hälsomyndigheten får till ansvar att ”prioritera och samordna de statliga myndigheternas stöd och vägledning till hälso- och sjukvårdens aktörer i juridiska frågor rörande hanteringen av information inom ramen för hälso- och sjukvårdens digitalisering” och att E-hälsomyndigheten också ska analysera hinder årligen.
Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.
Rättslig osäkerhet och rädsla
Idag lämnade vi vårt delbetänkande till statssekreterare Petra Noreback på Socialdepartementet. Delbetänkandet ”Samordnat juridiskt stöd och vägledning för hälso- och sjukvårdens digitalisering (SOU 2023:83)” hanterar det som ofta framförs som rättsliga hinder för digitaliseringen. I vår utredning har vi kommit fram till att många upplevda rättsliga hinder i själva verket är rättslig osäkerhet och rädsla att göra fel. Vi anser att staten kan och bör göra mer för att minska denna osäkerhet och rädsla. Därför föreslår vi att E-hälsomyndigheten i sin instruktion ska få i uppdrag att samordna de statliga myndigheternas stöd och vägledning i frågor rörande digitalisering. I myndighetens uppdrag ingår även att vara pådrivande i olika frågor. Fokus ska läggas på de områden som gör störst nytta. Och om man kommer fram till att det inte handlar om osäkerhet utan rättsliga hinder så ska myndigheten rapportera detta till regeringen så att frågan kan hanteras. Vi föreslår E-hälsomyndigheten eftersom myndigheten enligt sin instruktion ska samordna den digitala nationella infrastrukturen och juridisk interoperabilitet är en viktig del av en sådan infrastruktur.
Generellt om utredningens sätt att arbeta:
Vi valde från början att vår utredning skulle bedrivas genom stor delaktighet och transparens. De förslag vi skulle lägga skulle vara välförankrade och därmed genomförbara. Det delbetänkande som vi nu har lagt bygger på det arbetssättet och är ett resultat av mångas engagemang. Vi i utredningen är mycket tacksamma för alla bidrag och fortsätter nu på samma sätt med hanteringen av de återstående frågorna som utredningen ska hantera. Vi räknar även under denna tid med allas bidrag och engagemang. Det är svåra frågor som ska lösas och därför är konstruktiva diskussioner för och emot olika förslag superviktiga. Ett exempel på möjligheten att vara delaktig är en öppen hearing kring vår diskussions PM om standarder. Hearingen är den 13 december och länken till den finns på vår hemsida.
Ur delbetänkandet:
”Hur informationen ska hanteras och eventuellt kunna delas regleras i ett stort antal överlappande författningar och juridiken upplevs vara komplex, omfattande och svårnavigerad. Utredningen har i dialog med hälso- och sjukvårdens aktörer fått erfara att det råder rättslig osäkerhet vid hantering av information samt att regelverken tolkas olika bland aktörerna. Många gånger upplever hälso- och sjukvårdens aktörer också att det föreligger rättsliga hinder för en säker och effektiv digitalisering. Enligt utredningen är dock många upplevda rättsliga hinder i själva verket rättslig osäkerhet och rädsla att göra fel.”
”Utredningen har enligt direktiven haft i uppdrag att analysera och föreslå en myndighet, inom den befintliga myndighetsstrukturen, som ska bemyndigas att ta fram så kallade uppförandekoder för behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvårdens område. Uppförandekodernas syfte ska vara att specificera hur EU:s dataskyddsförordning ska tillämpas. Under utredningens gång har det visat sig att en statlig myndighet inte kan besluta om uppförandekoder i dataskyddsförordningens mening åt hälso- och sjukvårdens aktörer. Utredningen har därför analyserat hur en statlig myndighet skulle kunna stimulera och facilitera för hälso- och sjukvårdens aktörer att själva utarbeta sådana koder.”