Hälsa, vård och omsorg spelar en central roll för totalförsvarets förmåga men hur påverkas sjukvården av Sveriges Nato-medlemskap och vad är viktigt att tänka på i omställningen av ett robust hälso- och sjukvårdssystem, såväl ur ett nationellt och regionalt perspektiv. Läs Boubou Hallbergs reflektioner utifrån universitetssjukhusets perspektiv?
Trevlig läsning!Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.
Så påverkas Sveriges hälso- och sjukvård av Nato-medlemskapet
Boubou Hallberg, sjukhusdirektör, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Sveriges medlemskap i Nato markerar en historisk förändring i svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Medlemskapet leder inte bara till försvars- och säkerhetspolitiska konsekvenser utan påverkar också andra samhällssektorer, inte minst sjukvården. Tyvärr glöms det ofta bort i debatten. Det här blogginlägget handlar därför om hur sjukvården påverkas av Sveriges Nato-medlemskap, och om vad som är viktigt att tänka på i omställningen av ett robust hälso- och sjukvårdssystem, såväl ur ett nationellt och regionalt perspektiv som utifrån det särskilda perspektiv vi har som universitetssjukhus.
I en tid av ökad osäkerhet är det avgörande att sjukvården är rustad för att hantera kriser och till och med ha beredskap för väpnade konflikter. Förväntningarna på sjukvårdens förmåga i samband med militära konflikter eller andra säkerhetshot ökar samtidigt som vi befinner oss i den största ekonomiska kris som drabbat hälso- och sjukvården i modern tid. På Sahlgrenska Universitetssjukhuset arbetar vi för att anpassa oss till en ny kontext och de krav som Nato-medlemskapet ställer på oss i form av snabbhet, kapacitet och flexibilitet. Vi behöver bli bättre på att hantera händelser som kris, katastrof eller krig samtidigt som vi också måste effektivisera vår verksamhet, öka vår produktivitet och minska vårdköerna. Allt hänger samman i den omställning som pågår på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och som sker nationellt.
Sahlgrenska Universitetssjukhuset har som Sveriges största sjukhus tidigt sett behovet av strategiska satsningar och samarbeten för att förbereda och stärka såväl sjukhusets som samhällets förmåga att hantera olika typer av kriser och katastrofer. Vi har ambition och kompetens att vara en ledande aktör och samverkanspartner när sjukvården transformeras och rustas för en ny säkerhetspolitisk verklighet. En viktig fråga är kompetens. På ledningsnivå på sjukhuset har vi regelbundet träffar med Försvarsmedicinskt Centrum i Göteborg som är Försvarsmaktens kunskaps- och forskningscentrum. Deras övergripande mål är att säkerställa en väl fungerande hälso- och sjukvård inom Försvarsmakten i fredstid, vid internationella insatser, i händelse av kris och katastrof samt under väpnad konflikt. Försvarsmakten aviserade nyligen att de vill bygga ytterligare tre kompletta fältsjukhus och flera mindre sjukvårdsenheter. I dag har försvaret två fältsjukhus på Göteborgs garnison. Efter utökningen bedömer försvaret att det finns behov av 1500 läkare och sjuksköterskor för att bemanna fältsjukhusen, medarbetare som i händelse av kris eller krig hämtas från oss i den civila sjukvården. Detta innebär behov av ytterligare resurser för att säkerställa att sjukvården kan upprätthålla en hög servicenivå även under extraordinära omständigheter. Sahlgrenska Universitetssjukhuset är enda sjukhuset i landet som i modern tid, under pandemins inledning, har driftsatt ett fältsjukhus, IVA Kronan, och bedrivit intensivvård i fält. Därifrån finns många viktiga lärdomar.
När Sverige nu är medlemmar i Nato så behöver vi integrera vårt sjukvårdssystem med internationella nätverk och partnerskap inom Nato. Detta kan leda till ökade möjligheter till samarbete när det gäller forskning, utveckling och utbyte kring de mest effektiva metoderna, best practice, särskilt inom områden som militärmedicin och katastrofmedicin. En sådan integration kan även innebära att Sverige behöver anpassa vissa aspekter av vårt sjukvårdssystem för att möta Natos standarder och krav, vilket kan medföra både utmaningar och möjligheter för svensk sjukvårdspersonal och forskare. I höstas var jag var ombord på det brittiska hangarfartyget HMS Queen Elizabeth i samband med ett flottbesök i Göteborg, där träffade jag fartygets medicinska officerare och vi diskuterade bland annat hur våra sjukvårdssystem kan interagera med varandra.
Det är också viktigt att beakta hur Sveriges Nato-medlemskap kan påverka sjukvårdens finansiering. Medlemskap i Nato innebär åtaganden som leder till en ökad försvarsbudget. Det är avgörande att det i denna omfördelning av resurser finns en balans mot andra viktiga samhällsområden som också påverkas i stor utsträckning, såsom sjukvården. Sverige ska ha ett väl förberett försvar men också högkvalitativ sjukvård till våra medborgare.
Sammanfattningsvis innebär Sveriges inträde i Nato inte enbart en förändring i landets försvarspolitiska ställning. Den geopolitiska förändringen för också med sig krav på en omformning av sjukvårdssystemets roll och prioriteringar. Denna omställning kräver noggrann planering och anpassning för att säkerställa att sjukvården fortsätter att fungera effektivt och möter medborgarnas behov. Hälsa, vård och omsorg spelar en central roll för totalförsvarets förmåga och akut- och universitetssjukhusens roll är komplex: Hur ska vi balansera den dagliga planerade vården och det normala inflödet av akutpatienter med en potentiellt helt ny ström av krigsskadade personer? Vem prioriterar vad som ska göras? Hur vet vi vad vi ska planera för? Vilka strategier och planer behövs för att säkerställa att sjukhusets verksamhet fungerar så bra som möjligt även under extrema omständigheter? Och hur kan man säkerställa att sjukhuset alls fortsätter att fungera om det värsta skulle hända? Vi behöver lära oss mer av varandra, öka vår kompetens och säkra robust universitetssjukvård tillsammans.