Hur framgångsrik hanteringen av Covid-19- pandemin blir avgörs av interventionerna, implementeringsstrategierna och det sammanhang som interventionerna används i. Om detta skriver Henna Hasson och Ulrica von Thiele Schwarz i dagens blogg för Forum. I dagsläget vet ingen vilken strategi som är bäst. Däremot vet vi att implementeringsstrategier behöver väljas utifrån de lokala förutsättningarna. Vi behöver också redan nu föra en dialog om vilka kriterier som ska användas för att bedöma framgången i hantering av covid-19.
Trevlig läsning!
Som vanligt står skribenterna själva för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.
Covid-19- Skilj på intervention och implementeringsstrategi
Ulrica von Thiele Schwarz och Henna Hasson
Grundinterventionerna för att stoppa det nya coronaviruset är enkla: tvätta händerna, vara hemma när man har symptom och öka den fysiska distansen mellan människor. Men ibland är även det enkla komplicerat. Interventionerna kräver omfattande beteendeförändring. För framgångsrika interventioner används olika strategier – så kallade implementeringsstrategier. Dessa skiljer sig åt mellan olika länder, områden och grupper. Det har lett till huvudbry.
Det kan verka ologiskt att något kan anses helt nödvändigt i ett sammanhang men inte i ett annat. Utifrån implementeringsforskning går dock denna variation att förstå, men då krävs att man ser ekvationens samtliga tre delar. Interventionerna är en del, implementeringsstrategierna en annan. Den tredje delen är det sammanhang som interventionerna används i. De tre delarna tillsammans avgör hur framgångsrik hanteringen av covid-19 blir.
Inom implementeringsforskningen har man identifierat ett sjuttiotal implementeringsstrategier. I Sverige har man för att bekämpa spridningen av covid-19 till exempel informerat, utbildat (t ex i hur man tvättar händerna rätt) och ändrat regler (hur många som får samlas och förändrat sjuklönen). Allt detta syftar till att vi medborgare lättare ska kunna genomföra interventionerna: att göra det lätt att göra rätt, som till exempel att stanna hemma vid minsta symptom utan att straffas (alltför hårt) ekonomiskt.
Bland de sjuttio strategierna ingår också tvingande strategier som används i större utsträckning i andra länder. Detta har rönt mycket uppmärksamhet. Varför olika implementeringsstrategier i olika länder? Det går att illustrera utifrån ekvationen. Vad man lägger in i definitionen av framgångsrik hantering skiljer sig åt, liksom sammanhangen.
I bedömningen av en framgångsrik hantering av covid-19-interventioner ingår att minska smittspridning. Om det vore det enda målet skulle man helt sonika kunna låsa in människor och kasta bort nyckeln. Men också annat är viktigt. I Sverige diskuteras till exempel möjligheten att motionera, att viktiga samhällsfunktioner upprätthålls och att barns behov tillgodoses. Tidshorisonten spelar också roll för vad som bedöms som framgångsrikt. Ambitionen blir att hitta implementeringsstrategier som minimerar smittspridningen samtidigt som de optimerar möjligheterna att nå andra viktiga mål. Hur den svåra balansakten faller ut beror på vilka mål och tidsperspektiv som prioriteras. Det är en delförklaring till varför man väljer olika strategier, till exempel i olika länder.
Sammanhanget som interventionerna används i påverkar också valet av strategi. Hur samhället är organiserat och vilka resurser man har påverkar. En viss strategi kan vara lämplig i Södertälje men inte passa i Åre. Mjuka aspekter som normer, värderingar och vanor påverkar också. Som nämns ovan använder Sverige till exempel traditionellt utbildning, information och stödåtgärder snarare än tvång. På detta sätt har Sverige till exempel uppnått en av världens högsta vaccinationsgrader bland barn (97%). Det är implementeringsstrategin givet sammanhanget som avgör hur effektiv den är. En strategi som leder till framgång med covid-19pandemin i ett land, på en ort eller för en specifik grupp gör det inte nödvändigtvis i ett annat. I dagsläget vet ingen vilken strategi som är bäst. Däremot vet vi att implementeringsstrategier behöver väljas utifrån de lokala förutsättningarna. Det blir inte därför särskilt meningsfullt att uttala sig om stängda skolor eller en viss storlek på folksamlingar är bra eller dåligt i någon generell mening. De bästa strategierna är helt enkelt de som mest effektivt får interventionerna på plats. Strategierna behöver också kunna ändras om de inte är tillräckliga för att få en förändring till stånd. Men då måste man veta i vilken utsträckning medborgarna utför interventionerna. Information som släpar efter veckor eller månader räcker inte. Det krävs data som i realtid visar om man är på rätt väg. Mätningar av människors rörelsemönster är ett exempel. Sådan data ger underlag för att strategierna ska kunna skräddarsys till specifika områden och grupper. Vi behöver också redan nu föra en dialog om vilka kriterier som ska användas för att bedöma framgången i hantering av covid-19. Hur mäter vi det? Antalet smittade, dödstal, livskvalitet, ekonomiska konsekvenser eller något annat? Inte minst behöver vi vara klara över tidsperspektivet. Precis som i fabeln om haren och sköldpaddan kommer segraren att vara olika beroende på var målsnöret sätts upp. Om vi inte är överens om målen och tidsperspektivet pratar vi förbi varandra med risk för rejäl frustration, spridning av desinformation, minskad tillit och att resultatet av utvärderingarna om hanteringen av covid-19 förkastas.
Covid-19- pandemin har kastat in världen i en torktumlare där alla famlar efter rätta svar. Många pusselbitar behövs. Implementeringsvetenskapen kan bidra med en av dem: Skilj på intervention och implementering och lägg krut på att optimera implementeringsstrategierna baserat på en analys av vad som behövs i det lokala sammanhanget.
Ulrica von Thiele Schwarz, Professor i psykologi vid Mälardalens högskola.
Henna Hasson, Professor i implementeringsforskning vid Medical Management Centre, Karolinska Institutet.
Båda författare till boken Användbar Evidens – om följsamhet och anpassningar, där ekvationen presenteras.