Mathias Ekman, Director Digital Health Platforms & Partner Ecosystems på Microsoft, skriver i veckans blogg om möjligheterna med data, digital teknik och AI i spåren av pandemin. Han ställer sig dock frågande till hur vi tar till vara detta och undrar: Hur kan innovation göras tillgänglig via globala plattformar och hur säkerställer vi att svensk vård kan nyttja innovationer från andra delar av världen?
Trevlig läsning!
Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.
Mer data åt folket – för en mer jämlik vård inom och utanför Sverige
Mathias Ekman, Director Digital Health Platforms & Partner Ecosystems på Microsoft
Hjärt-kärlsjukdomar (CV) har länge har varit den främsta dödsorsaken globalt. COVID-19-pandemin har gjort situationen värre och det är därför brådskande att ta itu med problemet.
Den globala CV-sjukdomsbördan har förvärrats eftersom människor har behövt skjuta upp regelbundna vårdbesök på grund av pandemin. Det har resulterat i en fördröjning i upptäckten och hanteringen av CV-riskfaktorer som högt blodtryck, diabetes och fetma hos många. Exempelvis rapporterade Världshälsoorganisationen att över hälften (53 procent) av de 155 länder som ingick i deras undersökning upplevde helt eller delvis störda hypertonitjänster när pandemin var som värst. Detta var också fallet för 31 procent av CV-nödsituationerna. Vi har även kunnat se en liknande trend hos andra patientgrupper.
Samtidigt som pandemin har haft, och fortsätter att ha, en förödande mänsklig inverkan måste vi använda det gångna året som en katalysator för hur hälso- och sjukvårdssystemen omfamnar det digitala och använder sig av data och artificiell intelligens. Ett sådant exempel är hur sjukhuset San Raffaele i Italien etablerade en AI-modell för att riskklassificera patienter med COVID-19. Projektet bedrevs inte bara ur ett forskningsperspektiv utan genom att skapa de relevanta digitala verktygen kunde man även införa och använda sig av denna riskmodell i den dagliga vården – mitt under den pågående pandemin.
Den här typen av tidig upptäckt och identifiering av riskpatienter i realtid är även av stor betydelse inom såväl hjärt- och kärlsjukdomar som cancer och sällsynta sjukdomar. Dessvärre hålls dagens patienter kvar för länge inom primärvården utan upptäckt eller väg till diagnos. Det är en utmaning som inte en enskild organisation eller företag kan lösa utan som kräver ökade synergier. Ett exempel är AI4Heart där Microsoft tillsammans med Novartis Foundation har inlett ett globalt datasamarbete relaterat till hjärt-kärlsjukdomar. Syftet är att skapa insikter för en ökad förståelse av befolkningens hjärthälsa och därigenom bättre kunna förutsäga vem som är i riskzonen för akuta händelser som stroke och hjärtattacker.
Globala datasynergier krävs för bättre sjukdomsbekämpning
Pandemin har påskyndat samt konkretiserat potentialen hos digital och datadriven innovation inom hälso- och sjukvård. Det ger oss en möjlighet att verkligen omvärdera hur vi kan gå från att vara reaktiva till att bli proaktiva, prediktiva och i slutändan förebyggande. Men så länge all relevant data förvaras i separata system kan de knappast användas för djupare analys- och maskininlärningsmodeller som leder till nya insikter. Dessvärre är det fortfarande så det ser ut för en stor del av de befintliga hälsodata vilket hindrar den nu brådskande omvandlingen av hälso- och sjukvården. Det är högst olyckligt.
I USA har 17 sjukhusorganisationer valt att etablera en gemensam dataplattform, Truveta. Initialt kommer plattformen att representera mer än 15 procent av all klinisk vård i USA och bestå av miljarder datapunkter, vilket kommer att göra den till världens största avidentifierade hälsodataplattform. Syftet med plattformen är att göra det möjligt för forskare att hitta botemedel snabbare, ge varje klinik möjlighet att vara expert och hjälpa familjer att fatta de mest välgrundade besluten om sin vård.
Mer data till folket
COVID-19 har fått alla – även de mest skeptiska – att inse hur data, digital teknik och AI är verkliga möjliggörare för att leverera hälsa och vård. Vi måste bygga vidare på den drivkraft som denna kris har gett upphov till för att utnyttja digitaliseringens extraordinära möjlighet för att kunna förbättra befolkningens hälsa. Det finns dock en stor risk att digitaliseringens framgångar stannar vid att vi bara köpte webbkameror och kom i gång med videomöten – något som är långt ifrån det som behövs för att göra verklighet av precisionsmedicinens löfte.
Egentligen är det lite märkligt att det inte är en folkstorm som kräver ”mer data till folket” eller att våra politiker och beslutsfattare agerar mer kring hälsodata eller användandet av modern teknik. I den svenska Life Science-strategins inledning kan vi läsa ”för att klara av de utmaningar som välfärden står inför krävs större fokus på förebyggande insatser mot ohälsa och sjukdom. Vi behöver snabbt införa nya arbetssätt, tekniker och behandlingar för ökad effektivitet och kvalitet i vård och omsorg.”
För en nation med ambitionen att vara världsledande inom både Life Science och eHälsa är det dags att på allvar säkerställa hur internationella samarbeten och digitala plattformar kan möjliggöra för en mer jämlik vård inom och utanför Sverige. Hur kan innovation göras tillgänglig via globala plattformar och hur säkerställer vi att svensk vård kan nyttja innovationer från andra delar av världen?
Det har visserligen tillsats en del utredningar inom hälsodata, men strategin pekar fortsatt ut behovet att införa innovation i vård och omsorg. Hos en världsledande nation borde det vara en självklarhet att relevant data ska finnas tillgängligt för forskare att snabbare kunna hitta botemedel, för varje klinik att ges möjlighet att vara expert och för familjer att fatta de mest välgrundade besluten om sin vård. I två olika projekt som båda rörde tidig upptäckt av cancer har det tagit över ett år att få åtkomst till den data som behövts. Utifrån detta perspektiv är nog ”kejsarens nya kläder eller kattguld” en bättre beskrivning på det svenska arbetet inom hälsodata.
Vi har inte bara ett ansvar utan en skyldighet att agera nu för att säkerställa att de personer som just nu har cancer eller sällsynta sjukdomar som ännu inte har upptäckts eller är behov av preventiva åtgärder får den vård de har rätt till. Vi diskuterar allt för ofta hypotetiska risker med ny teknik i stället för att lyfta den verklighet som faktiskt gäller för dessa patienter och den risk vi utsätter dem för genom utebliven vård. Det är dags att aktivt agera nu!
Du kan lyssna till Mathias i Hälso- och sjukvårdspodden här >>>