Från organisation och produktion till person

Lisbeth Löpare och Anders Printz 

Situationen på Sahlgrenska är akut. Även från Stockholmssjukvården och andra delar av landet duggar larmrapporter.  Numera är det sommar året runt i akutvården och stabsläge blir lite av ett normaltillstånd. Det handlar om medarbetarnas, särskilt specialistsjuksköterskornas, förutsättningar att göra ett bra jobb. Lön, arbetstider och arbetsmiljö. En orsak är också att vården är styrd och organiserad som fabriker som om det vore varor man producerade. Inte tjänster som måste hänga ihop i nätverk så att mellanrummen täpps till.

Maj-Lis som har hjärtsvikt och diabetes firade både 80-årsdagen och midsommarafton förra året på en säng i en sjukhuskorridor. Hon åker fram och tillbaka. I primärvården har man inte med hjärtsjukvården att göra. Där har hon en annan sjuksköterska att ringa och prata med. Hemsjukvården har inte nog med kompetens under nätterna utan man hänvisar till akuten.

Klagomålen mot psykiatrin har ökat de senaste åren. På många ställen är köerna långa. Marcus är 19 år och deprimerad. I alla fall har han fått medicin för det på vårdcentralen, ingen annan behandling. Någon han träffade på BUP för länge sedan sa att han kanske hade ADHD. Nu står han i kö för utredning. Han skulle vilja börja jobba, helst med musik, eller kanske med barn. Men det har vården inget ansvar för utan man hänvisar till arbetsförmedlingen som tycker att han passar för kommunens verksamhet för ungdomar som varken arbetar eller studerar. Där får han bra hjälp. Men när någon månad har gått skulle han behöva träffa psykiatrin tillsammans med sin handledare på det dagis, där han har sin praktikplats, eftersom han fått ångestanfall flera gånger när han är där. Men det är ju inte deras ansvar. Så nu funderar Marcus på att hoppa av praktiken.

Vårdförbundet menar att vården måste ställa om. Den måste utgå från Maj-Lis och Markus som personer och inte från organisationen. Vi har tänkt på hur vården behöver styras för att detta ska uppnås. Vi tror nämligen att styrning behövs och att det inte räcker att lämna frågan till professionen. Resurserna måste fördelas så att hälsan blir mer jämlik vilket kan innebära att verksamheter som möter personer med större behov behöver mera pengar. Vi tror mindre på att styra utifrån besök och andra parametrar som väljs, inte efter sin vikt, utan för att de går att mäta. Vi tror att uppföljning kan ske i en strukturerad dialog med patienter, professioner och vårdgivare.

Läs om Vårdförbundets idé kring vårdens styrning här.

Den stora utmaningen är nog att få till detta över de organisatoriska gränserna. Det måste vi prata mera om och vi tror att Forum for Health Policy är en bra arena för sådana samtal. Därför hoppas vi mycket på workshopen om en sammanhållen vård och omsorg nästa vecka.