Under senaste året har Forum fått tillskott av fem patientföreningar vilket vi är mycket glada över. Patienter och deras representanter måste i högre utsträckning tillåtas vara en aktiv del i såväl den egna vården som utvecklingen av hur hälso- och sjukvården styrs och organiseras. Häromdagen publicerades rapporten Vägen mot världsklass, författad av sex patientorganisationer varav tre av är medlemmar i Forum. Veckans blogginlägg är skrivet av Inger Ros med anledning av rapporten.
Trevlig läsning!
Hög tid för personcentrerad vård på riktigt
Inger Ros
Varje dag möter jag människor med en eller flera kroniska sjukdomar. Det är närstående, vänner, kollegor och medlemmar i Riksförbundet HjärtLung. Många vittnar om samma sak. I sina möten med vården upplever de att de blir behandlade som en diagnos, inte som en person. Men så behöver det inte vara. Vården ska se personen i patienten. Personcentrerad vård är det sätt att jobba så att det blir så.
I Sverige har vi en vård i världsklass, när det gäller akutvård. Den stoltheten dras dock ner av att vården för människor med livslånga sjukdomar är bristfällig, en vård som dessutom tar cirka åttio procent av sjukvårdskostnaderna. I rapporten ”Vägen mot världsklass – Så får vi en bättre vård för personer med långvariga sjukdomar” bekräftas från bl.a. OECD- statistik att den svenska vården brister när det gäller att sätta individen och patienten i centrum. Brister finns inte bara i de enskilda mötena utan även i en oförmåga att organisera verksamheterna runt patienternas behov. Genom att skapa vård i världsklass även på det området kan vi höja livskvaliteten rejält för många människor, högst sannolikt till minskade kostnader för samhället.
Vägen dit går genom ett partnerskap mellan patienten och sjukvården. Med ömsesidig respekt för varandras kunskap kan patienten äntligen sättas i centrum och vi kan utnyttja den stora resurs som patienten är i sin egen vård. Patientlagen och personcentrerad vård får inte bli tomma mantran utan måste genomsyra vården på riktigt.
Vården är många gånger fantastisk, tack och lov, och de enskilda medarbetarna gör ett bra arbete, men vårdens strukturer fungerar inte som de ska. Läkemedel kan hjälpa, men ibland också stjälpa, därför att helheten saknas. Att patienter hamnar på akuten på grund av felmedicinering skulle i många fall kunna undvikas om vi lyssnade ordentligt på patienten och hade en hälsoplan som alltid följer med patienten.
I en genomförd personcentrerad vård erbjuds alla patienter med livslånga sjukdomar en personlig hälsoplan. Den formuleras av patient och profession tillsammans, och innehåller patientens mål samt uppföljning av dessa. Med en sådan skulle patienten slippa känna sig som en budbärare mellan olika delar av vården.
Det är naturligtvis så att vården inte kan göra allt, inte heller göra oss helt friska. Den enskilda individen är den främsta garanten för ökad livskvalitet. Men vården måste ta stafettpinnen och ge den enskilda individen verktygen. Det är viktigt att utgå från personens behov och förutsättningar. Två personer kan ha samma diagnos men helt olika förutsättningar för egenvård.
Det är angeläget att vården i mycket större utsträckning än idag tar vara på den enskilda individens kraft. Många vill inte vara passiva vårdtagare utan snarare aktiva egenvårdare. Detta är rent av en nödvändighet, då vi lever större delen av livet utanför vården.
Om vården utgår från mig och mina förutsättningar, ser mig som en person och gör mig till en medskapare kommer resultaten i ökad livskvalitet snart att märkas. Vården behöver ta tillvara patientens berättelse. Genom ett aktivt och lyhört lyssnande kan patientens resurser, möjligheter och behov identifieras.
Det är hög tid för en personcentrerad vård på riktigt!
Inger Ros är ordförande i Riksförbundet HjärtLung, Sveriges näst största patientorganisation med 37 000 medlemmar. Inger brinner för att göra vården bättre för människor med hjärt- och lungsjukdomar, inte minst genom att förstärka möjligheterna till egenvård.