”Enligt Vårdanalys går 80–85 % av vårdkostnaden till att behandla kroniker, en patientgrupp som utgör halva Sveriges befolkning men som fortsätter att öka i takt med vårt åldrande. Från min erfarenhet vet jag att nästan alla kroniker förr eller senare får komplikationer, väldigt många kommer att behöva läggas in. Men tänk om vi kan vända det?” skriver veckans bloggare, Mats Guldstrand, IVA-sköterska och egenmonitoreringsspecialist.
Trevlig läsning!
Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.
Det finns bara ett flöde att bry sig om – patientflödet
Mats Guldstrand, IVA-sköterska och egenmonitoreringsspecialist på ImagineCare
Jag är något så udda som en IVA-sköterska som börjat jobba med egenmonitorering. Jag har alltså gått från den mest reaktiva formen av vård till den mest proaktiva, från trauman till kroniker. Och varför då? Jo, för att allt hänger ihop.
Efter 16 år på intensiven landade insikten; om fler ska överleva i framtiden måste färre läggas in från första början. Det kommer helt enkelt inte räcka att utöka antalet patientbäddar eller anställa fler, vi måste vända allt uppochner. Därför jobbar jag nu i stället med att implementera en ny vårdform i primärvården, från adrenalinets centrum till platsen där allt startar. Hemma.
Men låt oss börja med att lyfta blicken och se över alla de stuprör som vården är uppbyggd av. Det finns primärvård, slutenvård och hemsjukvård, det finns operation, kardiologi och IVA. Överallt är vertikala flöden, men patienterna går ju på tvären. Därför är patientflödet det enda viktiga.
På ett sjukhus finns kopplingar och beroenden mellan alla enheter. Vårdplatserna ska räcka till kroniker, cancerpatienter, trauman och allt däremellan. Är det trångt på vårdavdelningen kan patienter inte flyttas ifrån uppvaket, vilket leder till att en canceroperation måste ställas in. En hypertonipatient som drabbas av stroke går direkt från primärvård till IVA, och tar där upp plats för en inkommande bilolycka. Det blir trångt både på operation, postop och vårdavdelningarna.
Så vad behöver göras? Organisationens uppbyggnad ligger långt utanför mitt och mina kollegors område. Men det vi kan göra är att avlasta det inkommande flödet från primärvården, genom att minska antalet akuta insjuknanden.
Enligt Vårdanalys går 80–85 % av vårdkostnaden till att behandla kroniker, en patientgrupp som utgör halva Sveriges befolkning men som fortsätter att öka i takt med vårt åldrande. Vartannat besök på akuten kommer från en multisjuk kroniker, det vill säga en person med minst två kroniska diagnoser. Från min erfarenhet vet jag att nästan alla kroniker förr eller senare får komplikationer, väldigt många kommer att behöva läggas in. Men tänk om vi kan vända det?
Egenmonitorering har en lång väg att gå. Det finns mycket outforskat kring dess effekter, helt enkelt för att det ännu inte används i tillräckligt stor skala. Men Socialstyrelsen har gjort beräkningar som visar att om 70 % av Sveriges hjärtsviktspatienter skulle egenmonitoreras, skulle behovet av slutenvård minska med 44 %, nästan 200 vårdplatser skulle frigöras och primärvårdsbesöken skulle minska med 22 %. Hela vårdkedjan skulle påverkas.
För er som inte känner till egenmonitorering så handlar det om att en patient mäter sina värden, till exempel blodtryck och vikt, hemifrån. Värdena går in i patientens app, men skickas också direkt till ansvarig vårdgivare. Om något värde sticker ut pingas vårdpersonalen till och kan hantera situationen innan den blir farlig. Till exempel innan ett höjt blodtryck och en kraftig viktökning leder till stroke eller lungödem, som i sin tur leder till inläggning (kanske hos mina kollegor på IVA).
Idag monitoreras patienter med hypertoni, hjärtsvikt, diabetes, kol och astma på vår plattform. Patienter som bor i Östergötland och Jämtland Härjedalen, de enda regioner som börjat breddinföra egenmonitorering. Av den erfarenheten vet vi att egenmonitorering innebär mer än ovan. Det innebär att en sjuksköterska kan hålla järnkoll på långt över 150 patienter genom bara ett par timmars nedlagd tid i veckan – något som rutinkontroller aldrig klarar. Det innebär att onödiga vårdbesök minskas, att färre ringer under vårdcentralens telefontider, att tillgängligheten ökar och fler kan få ett första vårdbesök i tid. Det innebär vidare att vårdpersonal får kompetensutveckling och ny arbetsglädje, ytterligare en avgörande faktor i vårdomställningen.
En av de vårdcentraler som kommit längst i landet är Mjölby, som idag monitorerar patienter med hypertoni, astma och diabetes. Där jobbar astmasköterskan Wiktor, som berättat hur han äntligen fått friskare patienter, att tidigare underbehandlade patienter äntligen kan uppleva symtomfrihet. Men för att komma dit krävs beslutsamhet. Wiktor beskriver det så här:
”Våra verksamhetschefer har tagit tag i problemet och gasat sig ur uppförsbacken för att korta vårdkön. Och vi märker att det funkar.”
Det är det där vi tror på, beslutsamhet att vända en dålig trend. För det går, verktygen finns och det har betydelse. Fråga bara Maggie, 73 år med hjärtsvikt, som för första gången sedan sin diagnos blivit av med sin dödsångest.
På ett IVA-pass är det tydligt när man räddar ett liv. I det här jobbet får jag förlita mig på att vi räddar minst lika många, om än i framtiden. Och njuta av insikten att vi kan ge någon tryggheten tillbaka.
De åtgärder vi gör i primärvården, hemifrån, speglar hela vårdkedjan. Och det är därför jag fortfarande tar IVA-pass på fritiden. För att allt hänger ihop.