Regionerna satsar stort på nya vårdinformationsmiljöer. Vi har bett några av de mest tongivande personerna inom den digitala utvecklingen i Sverige svara på frågor om var de står i just nu och hur de ser på framtiden. Detta är den tredje bloggen i serien och denna gång är det Harald Roos, styrgruppsordförande, Skånes digitala vårdsystem som svarar på frågorna.
Trevlig läsning!
Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.
Harald Roos, styrgruppsordförande, Skånes digitala vårdsystem, Region Skåne
Beskriv kortfattat de satsningar ni gör och anser du att de räcker eller vad skulle du vilja se mer av?
Regionens uppdrag är brett och omfattar många delar av vårt samhälle. För att möta de varierande rättsliga, organisatoriska och finansiella utmaningar som finns behövs främjande insatser och tydligare uppdrag till alla aktörer för att stödja digitalisering.
Vi behöver få alla myndigheter att delta i det fortsatta utvecklingsarbetet.
Det ekonomiska incitamentet, 50 miljoner kronor per år, för en gemensam digital infrastruktur, är så klart välkommet, men kommer inte att tillföra något avgörande så länge inte alla tillsynsmyndigheter och regering tar en större aktiv roll att vara behjälpliga kring de juridiska frågorna, som annars även fortsättningsvis kommer fördröja en djupare utveckling av de digitala verktygen.
Hur ser tidplanen ut?
Den tidplan vi har arbetat efter under 2021, har varit att kunna göra en pilotutrullning i slutet av 2022. Men bland annat för att kunna möta rekommendationerna från IMY och på grund av en del andra kvarstående juridiska oklarheter med bland annat PDL som kommer vara i behov av tekniska lösningar, kommer tidplanen att behöva justeras ytterligare. I stort är projektet, för övrigt, mycket nära sin slutliga form och arbetet fortgår inte minst med system- och acceptanstester.
Är kommunerna delaktiga i gemensamma regionala arbetet?
Vi har en pågående dialog med kommunerna, men på grund av LOU och redan ingångna avtal, har de mycket svårt att rent avtalsmässigt jobba samman med oss i regionen i det pågående pro-jektet. Intentionen från såväl region som kommuner är dock att verka för att så snart det är möj-ligt samverka avseende informationsdelning, vilket kommer att underlättas genom införandet av den regionsgenesamma plattformen.
Alla regioner gör nu olika val av plattformar, hur påverkar det möjligheterna till informationsöverföringar mellan regioner?
Valet av plattform är underordnat, då alla moderna system har möjlighet till delning av data på ett sätt som de gamla aldrig haft. Den viktigaste aspekten i detta arbete är att hälso- och sjukvår-den börjar titta på standardisering, strukturerad dokumentation, och realtidsdokumentation för att nämna några av de viktigaste aspekterna.
Många olika myndigheter, regioner, SKR är iblandade i arbetet med en så kallad nationell infrastruktur men det verkar saknas någon som håller i taktpinnen. Hur ser ni på det?
Alla aktörer i samhället är i behov av tydliga spelregler och en lagstiftning som är i någorlunda takt med samtiden och faktiskt understödjer teknikskiftet. Sedan kommer detta aldrig att gå om en aktör ska detaljstyra kring enskilda program eller tekniska lösningar. Vi behöver ett tydligt partitur, där takt och ton anges. Instrumenten ansvar vi i regionen och kommunerna för. Men Inera skulle kunna agera nationellt ansvarig för delning av kod, mönster och APIer på en nationell nivå till exmpel. För att skapa återanvändning och snabbhet.
Hur ser du på framtiden – vilka är de viktigaste vägval en/frågorna framåt för att få fart på den digitala utvecklingen i välfärden?
En översyn av hela lagstiftningen för välfärden, så att den utgår från dagens möjligheter för den samlade hälso- och sjukvården, istället för att som idag dela upp alla aktörer och parter. Och se över statens styrning och ansvar och samla dessa frågor i ett departement, med en ansvarig mi-nister. Istället för tre eller fyra, som det är idag.
Tydlighet kring vilka krav som ska finnas på natioenll nivå. Annars hamnar vi i långdragna ris-kanalyser, där vi går fram och tillbaka mellan leverantören och juristerna och slutligen IMY. Den processen fungerar inte om vi ska komma igång och digitalisera.
Vad gäller tekniska frågor saknas nationell standards kring gemensamt gränssnitt, för datadel-ning. Svenska FIHR APIer ska vara färdigdefinierade 2025. Detta är mycket sent, om vi ska kunna bygga in förmåga till delning mellan regioner från början.
Här kan du läsa tidigare bloggar i serien:
- Digitalisering – kräver både resurser och nya arbetssätt
- Forum för Health Policy tar pulsen på IT-infrastrukturen – SUSSA