I veckans blogg får vi uppmaningen att göra om och göra rätt för en personcentrerad, värdig, värdeskapande och effektiv vård. Anna Forsberg, professor vid Lunds universitet, beskriver metoderna och efterlyser tillit och systematik i arbetet.
Trevlig läsning!Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.
GÖR OM – GÖR RÄTT FÖR EN PERSONCENTRERAD OCH VÄRDESKAPANDE VÅRD
Anna Forsberg, professor i vårdvetenskap med inriktning mot organtransplantation, Institutionen för Hälsovetenskap, Lunds Universitet
Situationen i hälso- och sjukvården är på många håll förfärlig. Vårdförbundet varslar om övertidsblockad idag. Det rapporteras nästan dagligen om personalflykt, brist på vårdplatser i slutenvården, svårigheter med tillgänglighet i primärvården och utmaningar i att utveckla den nära vården. Det finns en utbredd oförmåga att organisera sig på ett meningsfullt sätt, så att vården blir personcentrerad och värdeskapande. Denna bristande förmåga leder till att personalen mår dåligt och att patienterna inte får den vård de har rätt till. Nästan alltid är slutsatsen att det behövs mer personal, framför allt sjuksköterskor, för att lösa vårdens problem. Socialstyrelsens råd för kompetensförsörjning argumenterar för långsiktiga satsningar. Men sådana tar tid och det brinner i knutarna. Problemen är stora, strukturella och kan kännas övermäktiga att lösa.
Varje människa som söker vård förväntar sig att bli bemött som person och tagen på allvar i sin ohälsa eller sjukdom. Ändå är i princip all akutsjukvård systematiskt organiserad för att mota bort människor. Det kallas att hänvisa till rätt vårdnivå men landar oftast som ett avvisande hos den drabbade personen. När strukturerna i vården inte stödjer ett personcentrerat arbetssätt blir uppgivenheten bland vårdpersonalen stor. Arbetssätt och rutiner är ineffektiva och inte värdeskapande vare sig för patienter eller för medarbetare.
Som professionsutövare i vården har vi en etik som bottnar i löftet att hjälpa den människa som kommer med två utsträckta händer och behöver vård och omsorg. När vi organiserar oss bristfälligt och upprätthåller den dysfunktionella organisationen bryter vi löftet till den sjuka. Detta löftesbrott utgör en tärande etisk stress för vårdens medarbetare – och ett lidande för den person som inte får den vård hen har rätt till eller ibland till och med en felaktig och farlig vård. Medvetenheten om detta löftesbrott skaver i mig hela tiden och utgör ett slags grundmotiv för de metoder jag har utvecklat.
Vårdens produktion är för låg. Den kan heller inte öka eftersom de som leder och arbetar i dagens hälso- och sjukvård ofta, men inte alltid, saknar förståelse för mekanismerna som gör att det inte fungerar. De vet inte heller hur problemen ska angripas. Hur kan jag påstå det? Helt enkelt för att om den förståelsen och kunskapen hade funnits, hade verkligheten inte sett ut som den gör. Om man förstod att det finns alternativ skulle ingen klok person upprätthålla det elände som föreligger idag, ibland gränsande till organiserat vårdlidande eller vanvård. Det råder ett slags funktionell dumhet i svensk hälso- och sjukvård.
Det hoppfulla är att inget av alla dessa problem beror på någon naturlag. Allt är skapat av oss människor och går därför att förändra av oss själva. Vi som arbetar i vården kan vända vårdlidandet till en lustdriven vård, där det är roligt och meningsfullt att hjälpa sjuka medmänniskor och där vi litar på varandra i stället för att drivas av ångesten att göra fel. Något som är slående är det svaga eller passiva ledarskapet i vården. Man ser det överallt där verksamheter inte fungerar med få öppna vårdplatser och omfattande personalflykt. Vårdens chefer har i mycket abdikerat från styrning och ledning. Man har inte längre patienternas bästa i fokus. Kanske är det ett utslag av besparingar, mätningar och omorganisationer som till slut leder till en sorts uppgivenhet.
Det jag föreslår är att vi behöver Göra om och Göra rätt genom ett antal metoder som alla syftar till en personcentrerad och värdeskapande vård. Varje metod är antingen direkt riktad mot patienten, såsom sjuksköterskans systematiska bedömning av patienten, frågan om hur patienten vill ha det om hen blir sämre och det pedagogiska samtalet om hur hen förstår sin situation och skapar mening. Eller så är den indirekt fokuserad på patienten, såsom att ingen ska rondas som parterna inte har sett, omvårdnadsronden och relationskontinuiteten.
Sammantaget leder dessa metoder strukturellt och direkt till att personen bakom patientrollen får möjlighet att framträda och att mötet mellan vårdad och vårdare värnas och ges förutsättningar att utvecklas. I grunden handlar personcentrerad vård om att bli tagen på allvar. När vi gör det visar vi vår vilja och ambition. Detta ger en väldigt kraftfull känsla av upprättande, värdighet och att vara räknad med trots allvarlig sjukdom och en obekant vårdmiljö.
Ett exempel är metoden Head to toe assessment som innebär en systematisk undersökning av din patient vilket tar 3-6 minuter/ patient. För sex patienter tar det cirka 30 minuter och ger en komplett bild av patientens aktuella status och mående. Detta jämfört med 60-90 minuter journalläsning utan att ha sett patienterna innan vilket inte är värdeskapande för någon.
Metoderna i Gör om-Gör rätt gör också att vårdpersonalen känner sig tagen på allvar. Nu får man jobba i en struktur där ens professionsetik inte utmanas hela tiden, där det går att hålla löftet till patienten om hjälp när hen behöver det och att ens mellanmänskliga och professionella färdigheter kommer till användning. Att få bedriva en värdig vård i livets slutskede ger ytterligare en värdeskapande dimension till arbetet. Det finns lösningar på vårdens problem som inte kostar några pengar, bara beteendeförändring och ett motiverande ledarskap. Det är dags att kavla upp ärmarna för att Göra om och Göra rätt. Börja med att läsa min bok som talar om hur det går till.
Anna Forsberg är Leg. Sjuksköterska, professor i vårdvetenskap med inriktning mot organtransplantation, ordförande i LPO Perioperativ vård, intensivvård och transplantation (PIVoT), Vetenskapligt råd, Svensk Sjuksköterskeförening. Forskargrupp: Vård i högteknologisk miljö vid Institutionen för Hälsovetenskap, Lunds Universitet