I sin andra blogg lyfter Lina Svensberg, Compare, behovet av ökad kunskap och nya begrepp kring innovation och utveckling i offentlig verksamhet. Kanske måste vi sluta prata om innovationsupphandling när vi pratar om innovationsupphandling?
Trevlig läsning!Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.
Vi måste sluta prata om innovationsupphandling när vi pratar om innovationsupphandling
Lina Svensberg, Innovation Manager, Compare
Einar, min 5-årige son, sa i somras – ”Jag vill börja spela fotboll när jag blir stor… Men jag får spela killfotboll, för jag ska bli en pappa när jag blir stor”.
Begrepp avspeglar vad som är norm och vad som avviker från normen. När ”fotboll och damfotboll” i stället blivit ”fotboll och killfotboll” så säger det något om vad en person har sett och upplevt, när begreppsvärlden omfattar ungefär 2023. Fotbollsspelare på TV heter Asllani, Blackstenius och Hermoso. Och de inte blir pappor när de blir stora, såpass mycket förstår 5-åringen av livet. Killfotboll, precis som begrepp som tjock-tv och papperstidning, är retronymer, begrepp som skapas när betydelsen av det ursprungliga ordet har vidgats. Fast det är Einar än så länge lyckligt ovetande om.
I min första artikel i den här serien om innovationsupphandling så beskrev jag det jag kallade för Innovationsupphandlingens paradox. I den här artikeln vill jag lyfta upp en kanske ännu mer fundamental paradox, nämligen att vi måste sluta prata om innovationsupphandling när vi pratar om innovationsupphandling.
Begreppet innovationsupphandling har sitt ursprung i den statliga offentliga utredningen Innovationsupphandling (SOU 2010:56) ”Innovationsupphandling: upphandling som främjar utveckling och införande av nyskapande och bärkraftiga lösningar, innovationer.” Upphandlingsmyndigheten skriver att innovationsupphandling handlar om avsikten: att offentliga verksamheter i sin upphandlingsprocess främjar innovation genom att efterfråga eller tillåta nya lösningar. Det här är något som behöver diskuteras, uppmuntras, utvecklas och spridas kunskap kring.
Upphandlingsmyndigheten poängterar också att ”Innovationsupphandling är inte en särskild metod eller förfarande. Det rör sig snarare om ett sätt att främja utveckling i och genom en offentlig upphandling”
Här hamnar vi direkt i ett semantiskt problem. Innovationsupphandling beskrivs just som ett sätt. Men det finns massor av sätt på vilket den offentliga affären kan driva innovation och utveckling. Man kan upphandla forskning och utvecklingsarbete. Man kan upphandla piloter och tester. Ibland innebär det att ingå partnerskap för att tillsammans med leverantörer finna de bästa lösningarna. Andra gånger finns innovationerna redan på marknaden. Ibland är det mycket mer effektivt sätt att driva innovation och utveckling att upphandla en färdig lösning, än att återuppfinna hjulet.
Men räknas det som innovationsupphandling när vi upphandlar och implementerar en produkt som redan finns på marknaden? Ja, enligt definitionen ”Innovationsupphandling: upphandling som främjar utveckling och införande av nyskapande och bärkraftiga lösningar, innovationer.” En central aspekt i innovation är dess spridning. Vi driver innovation inte bara genom att uppfinna nytt, utan också genom att bredda användningen av befintliga innovationer. Om hjulet är uppfunnet, men ännu inte implementerat i vår verksamhet, så främjar vi innovation om vi går från att upphandla en icke-hjulbaserad lösning, till en hjulbaserad. Nej, enligt upphandlingsmyndigheten, som skriver på sin hemsida – ”En innovationsupphandling tar ofta mer tid och kräver mer resurser än en upphandling där det redan finns färdiga lösningar på marknaden.”
Det råder alltså en grundläggande förvirring kring begreppet innovationsupphandling. Ibland, i synnerhet i policysammanhang, används det som ett samlingsbegrepp för alla former av upphandling som främjar utveckling och införande av innovationer. I andra sammanhang används det som beskrivning av ett sätt, bland många, att främja utveckling och införande av innovationer.
Vi behöver framhäva nyanserna i hur den offentliga affären på olika sätt kan driva innovation och utveckling. Men de nyanserna missar vi när vi delar upp den offentliga affären i två sorter -upphandling och innovationsupphandling, särskilt när vi inte är överens om vad innovationsupphandling är.
Begreppet innovationsupphandling befäster dessutom i sig att normen är upphandling som inte har för avsikt att efterfråga eller ens tillåta nya lösningar, som inte på något sätt främjar utveckling och införande av nyskapande och bärkraftiga lösningar. Därför har begreppet innovationsupphandling spelat ut sin roll. Språket spelar roll, och normer kan förändras.
Vill vi att normen ska vara att den offentliga affären driver innovation och utveckling behöver vi sluta prata om att vi behöver mer innovationsupphandling. Om vi vill att innovationsupphandling, innovationsfrämjande upphandling, innovationsvänlig upphandling eller vad vi än kallar det, ska vara normen, så är tiden mogen för en ny retronym. Det vi behöver, är att sluta med innovationsfientlig upphandling. Och vad som utmärker innovationsfientlig upphandling, kommer jag skriva om i nästa artikel.