Nästa vecka arrangerar Forum för Health Policy ett spännande seminarium om den nya Trump-administrationens påverkan på folkhälsa och det preventiva arbetet i USA och vad det i sin tur kan ha för konsekvenser i övriga delar av världen. Idag bloggar Lars Weinehall, professor i allmänmedicin och epidemiologi vid Umeå Universitet, om utvecklingen av preventiva insatser i Sverige.
Trevlig läsning!
Inte det smartaste vägvalet…
Lars Weinehall
Sedan början av 1950-talet har diskuterats om kroniska sjukdomar kan förebyggas med preventiva insatser. Flera kända svenska forskare verksamma i Skåne engagerade sig då i diskussionen, bl.a. blivande professorerna Haquin Malmros och Gunnar Biörck (som då var socialmedicinare i Malmö). Man samarbetade med Italienska och amerikanska läkare kring samband mellan levnadsvanor och hjärtkärlsjukdomar och började så smått fundera över möjligheten att förebygga sjukdom via ändrade levnadsvanor.
Men senare under 50-talet, när forskare från flera andra länder kom med i samarbetet, hoppade dock de svenska hjärt-kärlforskarna av fortsatta befolkningsstudier. Istället satsades på s.k. longitudinell forskning: Grupper av friska individer undersöktes och hälsoläget följdes över tiden – i Malmö-Lund via ”Kockumsstudien” och i Göteborg studien via ”1913 års män”. Viktig ny medicinsk kunskap genererade, men befolkningsperspektivet föll i glömska.
Inte förrän i början av 80-talet återkom diskussionen om behov av att i Sverige förebygga hjärtinfarkter och slaganfall genom befolkningsinsatser. En forskargrupp från Umeå Universitet presenterade en nationell analys som visade dramatiskt ökade dödstal i hjärtkärlsjukdomar i framför allt skogslänen. Allmänheten i norr oroades påtagligt. Och landstinget i Västerbotten bestämde sig för att gå från ord till handling. Resten är historia.
Idag har Västerbottens Hälsoundersökningar (VHU) pågått i mer än 30 år. Modellen utvecklades i Norsjö kommun 1985. Sedan 1995 är befolkningsintervention med hälsodialog med i ordinarie verksamhet vid alla hälsocentraler. Länsborna inbjuds när de fyller 40, 50 och 60 år. Över 120 000 unika individer har hittills deltagit. Deltagandet är cirka 70%, väsentligen lika högt i alla utbildningsgrupper.
VHU bidrar till förändrade levnadsvanor samtidigt som dess data genererar ny unik kunskap. Vid nästan alla de 170 000 hälsoundersökningar som genomförts har deltagarna också donerat blodprover till medicinsk forskning. Det som en gång började i liten skala i en inlandskommun har gett stora mervärden!
En utvärdering publicerad i BMJ Open 2015 visar på uppmuntrande resultat:
- När deltagare och icke-deltagare klumpades samman och jämfördes med alla svenskar i motsvarande ålder och utbildningsnivå visade det sig att Västerbotten, som 1985 låg sämst till, nu hade 10% lägre totaldödlighet i åldern 40-74 år jämfört med riket.
- Det fanns ingen signifikant skillnad i minskad dödlighet mellan låg och högutbildade. Det absoluta antalet ”ej inträffade” dödsfall var störst i grupperna med förgymnasial eller gymnasial utbildning.
- Om enbart deltagare i VHU inkluderades i analysen blev dödligheten 33% lägre än förväntat.
VHU är en världens största studier i sitt slag och resultaten betecknas som unika. Tvärtemot vad som kritiker hävdat minskar modellen dödligheten och når dessutom främst mindre gynnade grupper. Förebyggande hälsoundersökningar kombinerat med individuella hälsodialoger räddar liv.
I backspegeln är det uppenbart att det svenska vägvalet på 1950-talet kunde ha varit smartare!
Lars Weinehall är allmänläkare, professor i allmänmedicin och epidemiologi vid Umeå universitet. Lars var medicinsk koordinator för Västerbottens Hälsoundersökningar 1985-2007. Han har haft en rad uppdrag i nationella forskningsråd och har handlett doktorander från såväl Indonesien, Vietnam, Sydafrika, USA och Sverige. Sedan 2012 är han ordförande i styrelsen för Tankesmedjan Fores.