Flera sjukhus genomgår just nu stora förändringar. Det byggs ut och byggs nytt, ny teknik och ny utrustning köps in och nya organisationsmodeller ska implementeras. För att förändringsarbetet ska få önskat resultat måste patienter och personal involveras tidigt i förändringsarbetet. Om detta skriver Nicole Silverstolpe, programdirektör på Södersjukhuset, i dagens blogginlägg.
Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget.
Trevlig läsning!
Nya lokaler och avancerad utrusning är inte allt
Nicole Silverstolpe
I år duggar svarta rubriker om vården tätt; ”Vårdpersonalen rasar! Kostnaderna i vården skenar! Väntetiderna ökar! Personalen hinner inte kissa! Kreativiteten när det gäller att hitta fel i vårdens styrning förefaller inte ha någon lägsta acceptabel nivå längre.
Att svensk sjukvård i vissa undersökningar står sig mycket bra, och att kostnaderna jämförelsevis inte sticker ut som varken orimligt höga eller för den delen låga, dör snabbt i mediebruset. Det är en tråkig bild som inte visar något av den arbetsglädje som jag och många med mig upplever på våra arbeten dagligen.
Jag är programdirektör på Södersjukhuset i Stockholm med ansvar att driva ett förändringsarbete med övergripande mål att sjukhuset ska kunna anpassa sin verksamhet till de nya förutsättningarna som gäller i Framtidens hälso- och sjukvård för Stockholms läns landsting. Uppdraget innefattar såväl att utrusta, inreda och driftsätta tre nya byggnader som att förändringsleda. Projekt drivs tillsammans med sjukhusets ordinarie linjeorganisation.
En utmaning är att mottagarorganisationen, i de flesta fall linjen, efter överlämning ska kunna skapa förutsättningar att omsätta projekten i ordinarie drift och fullfölja intentionerna. Nya effektiva lokaler syftar till att vi ska kunna arbeta tillsammans med och närmre patienter och närstående, och att vårdpersonalen kan utföra arbetet säkert och effektivt.
Min spaning är att det är här vi kör i diket. Enorma summor läggs på nya hus och avancerad utrustning men en alltför liten del går till att låta verksamheterna i god tid påbörja och utveckla de nya arbetssätt som behöver bli resultatet av både förändrad infrastruktur och krav på effektivitet. För att bygga och utrusta rätt, behöver representanter för olika professioner, tillsammans med patienter, delta tidigt i planeringen av nya sjukhus. Vi har till exempel ingen svensk generiskt modell för hur nya vårdlokaler bör ser ut eller hur en patientprocess bäst ska utformas. Därför måste vi involvera den minskande skara personer som möter patienter och närstående i vårdsituationer.
Vi behöver spaning på omvärlden för att lära och hitta best practice när det gäller arbetsprocesser. Vi vet att förändring tar tid och att det inte finns några genvägar. Men vad är det som gör att vi trots den kunskapen ofta försöker lösa våra organisatoriska problem med att köpa på nya grejer?
Ibland tänker jag att de möjligheter som digital utvecklig har givit oss som privatpersoner nu är så självklara att vi glömmer hur många år som gått, och hur stökigt det var i början. Kommer ni ihåg ”bank på telefon”, ”betala räkningar på nätet” och ”klicka hem ett par skor”? Den stora transformation som vården genomgår pågår för fullt. Förväntningarna är höga på det genomslag som ska leda till att medborgarna kan få vård på rätt nivå, med hög kvalitet, i rätt tid. Det finns också en otålighet hos såväl personal, tjänstemän och de politiker som beslutat om de nya miljarder som ska möjliggöra allt detta. Vi som leder i vården behöver bli bättre på att tillvarata den kunskap och erfarenhet som nu byggs upp runtom i Sverige och i vår omvärld.
När sjukhusbyggen planeras i framtiden hoppas jag att vi lärt oss att påbörja processen i god tid och att patienters och personals kunskap tillsammans med arkitekter och byggare kan ge oss sjukhus som möter både dagens och morgondagens behov, och som inte ger annat än positiva rubriker!
Nicole Silverstolpe är programdirektör på Södersjukhuset i Stockholm. Hon har tidigare varit ställföreträdande chef på Regionalt Cancercentrum Stockholm Gotland. Nicole är förlossningsbarnmorska i botten och fortfarande kliniskt aktiv.