2016 publicerade Myndigheten för vård- och omsorgsanalys en rapport om befolkningens upplevelse av vården, baserad på the Commonwealth Funds årliga internationella studie om tillståndet och utvecklingen i hälso- och sjukvården i 11 olika länder. Studien visade bland annat att förtroendet för hälso- och sjukvårdssystemet i Sverige sjunkit. Nu har myndigheten genomfört en studie kring förtroendets olika dimensioner och hur man kan förhålla sig till dem. I dagens blogginlägg ger rapportförfattare Isabelle Carnlöf en summering av undersökningen. 
Trevlig läsning!

Ingen effektiv vård utan förtroende

Isabelle Carnlöf

Utifrån SOM-institutets långa tidsserier om förtroendet för olika samhällsinstitutioner kan man konstatera att förtroendet för sjukvården är stort – 65 procent av befolkningen har ett stort förtroende för vården vilket är högst av alla de 21 samhällsinstitutioner som ingår i mätningarna. Under den senaste 20-årsperioden har andelen med stort förtroende varierat mellan ca 60 och 70 procent, ingen trend mot vare sig ökande eller minskande förtroende kan urskiljas. Jämfört med tidigare delen av 1990-talet har dock förtroendet minskat. Tittar man bakom det generellt stora förtroendet finner man variation. Det är stora skillnader mellan landstingen och förtroendet är mindre för primärvården än för sjukhusen. Förtroendet är också mindre för ”systemet”, styrningen och beslutsfattare jämfört med förtroendet för vården i allmänhet och hälso- och sjukvårdspersonalen.

Vad är då förtroende? Ett första konstaterande om förtroende är att det är en framåtblickande attityd – en slags prognos eller framtidstro. Därför bör man inte förväxla förtroende med nöjdhet som är bakåtblickande och mer kopplat till specifika händelser. Skillnaden syns i undersökningar av befolkningens uppfattningar om vården – nöjdheten och förtroendet kan utvecklas i olika riktning under samma tidsperiod.

Vad bygger förtroende? I forskningen lyfts några särskilt viktiga byggstenar för förtroende; förmåga/kompetens, integritet/opartiskhet, empati, transparens och värdegemenskap. Dessa sammanfattas ibland som kompetens och värderingar. Dessutom brukar det framhållas att närhet och berördhet är viktigt. Som regel ökar förtroendet ju närmare vi står vårt förtroendeobjekt och ju viktigare det är för oss.

I en av våra undersökningar bad vi personer med både stort och litet förtroende för vården att beskriva skälen till sitt förtroende. Svaren visar att ett stort förtroende ofta baseras på goda egna erfarenheter, särskilt av personalens bemötande och professionella omhändertagande. Ett litet förtroende motiveras istället ofta av erfarenheter av och uppfattningar om brister i tillgängligheten, kontinuiteten och relationen med vårdpersonalen. Ett intressant resultat är att en förhållandevis stor andel av våra respondenter beskriver att de har ett stort förtroende för hälso- och sjukvårdspersonalens kompetens och välvilja men att brister i vårdens styrning, ledning eller resurser skapar dåliga förutsättningar för personalen att göra ett bra arbete.

Ett stort förtroende är både ett utfall av och en ingrediens i ett väl fungerande hälso- och sjukvårdssystem. Det förtroende vi har för institutioner påverkar nämligen hur vi agerar i samspelet med dem. Misstro leder till ett stort behov av kontroll medan förtroende möjliggör ett visst risktagande och gör samspelet i systemet smidigare och effektivare – förtroende sänker trösklar och transaktionskostnader. I vår studie såg vi att personer med ett litet förtroende för hälso- och sjukvården oftare har avstått från att söka vård eller följa behandlingsråd, vänt sig direkt till akutmottagning istället för vårdcentral, sökt en ”second opinion” och sökt hjälp inom alternativmedicin.

Förtroendet för hälso- och sjukvården är inte bara viktigt för hälso- och sjukvårdens organisationer och patienterna utan också för samhället i stort. Om det finns en utbredd uppfattning i befolkningen att offentliga verksamheter brister i förmåga, kompetens eller värderingar så skadas det breda samhällsförtroendet och det sociala kapitalet. Ett långsiktigt och proaktivt arbete för att förvalta och i vissa avseenden stärka förtroendet bör därför stå högt upp på dagordningen för alla som styr och leder i svensk hälso- och sjukvård.

Isabelle Carnlöf är utredare på Myndigheten för vård- och omsorgsanalys och var tidigare utredare på riksdagens utredningstjänst.

Källorna till ovanstående, mer om förtroendet för hälso- och sjukvården, hur det varierar och har utvecklats över tid och vilka faktorer i och utanför vården som har betydelse för att forma förtroendet går att läsa om i Vårdanalys nya rapport Förnuft och känsla – befolkningens förtroende för hälso- och sjukvården.