I veckans blogg är det Helle Wijk, professor i omvårdnad vid Göteborgs universitet, som skriver om kompetensförhållandena inom kommunal vård och omsorg av äldre. Hon menar att den kommunala hälso- och sjukvården inte har varit prioriterad politiskt och att detta har påverkat statusen med låg attraktivitet som följd. Helle Wijk ser behov av ökad kunskap hos alla vårdens professioner för att skapa en evidensbaserad, säker och jämlik vård för alla äldre personer.
Trevlig läsning!
Denna text är tidigare publicerad i rapporten ”Vård och omsorg av äldre under pandemin”.
Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.
Äldrevård kräver kompetens
Helle Wijk
Det är väl ingen tvekan om att en evidensbaserad, säker och jämlik vård kräver hög kompetens. Dock har den pågående pandemin blottlagt att dessa självklara utgångspunkter för god vård inte är lika fastlagda inom kommunal vård och omsorg av äldre. Trots att vårdpersonal och första linjens chefer under lång tid har påkallat bristerna avseende kompetens, bemanning och kvalitetssystem inom äldrevård och äldreomsorg så har inte den kommunala hälso- och sjukvården varit prioriterat politiskt. Detta faktum påverkar statusen på hela äldreområdet vilket i sin tur får en direkt inverkan på attraktiviteten att arbeta inom äldreomsorgen. För allt hänger ihop förstås, om ett område uppmärksammas med politiska prioriteringar, påverkar det våra attityder till området, vilket i sin tur lockar arbetskraft, studenter och forskare att verka och utbilda sig inom området.
Ett tydligt exempel på detta är specialistutbildningen för sjuksköterskor inom vård av äldre. Behovet av specialistkompetens i omvårdnad av äldre är enormt och växande i samhället. Specialistutbildningen har erbjudits från universiteten i cirka två decennier. Antalet sökande har vart sparsamt, och genomströmningen låg. En utvärdering av Socialstyrelsen 2012 visade på ett stort gap mellan behovet av antalet specialistsjuksköterskor och det faktiska antalet i verkligheten. Orsaken stavades att utbildningen inte efterfrågades av arbetsgivaren, studenterna fick bekosta sin utbildning själva, och det fanns inga förväntningar på dem efter erhållen specialistexamen. Nu, ett decennium senare, är strålkastaren på äldrevården, söktrycket har mångdubblats, och de flesta studenterna går på utbildningstjänster med lön.
Minst en sjuksköterska på alla äldreboenden borde vara ett självklart krav. Specifik kompetens för vård av äldre är viktigt men samtidigt bör kärnkompetenserna personcentrerad, säker och evidensbaserad vård, teamarbete, förbättringskunskap och informationsteknologi säkerställas för alla vårdare. Coronakommissionen visar att det råder stora brister framförallt avseende systematiskt kvalitetsarbete.. Saknas det grundläggande kunskaper om hur man ska bedriva förbättringsarbete, arbeta och kommunicera i team, förstå varandras begrepp och kunskapsområden är det inte konstigt att det uppstår problem. Kvalitetsregistren Senior Alert, Svedem, Palliativregistret och BPSD registret visar alla tydligt på effekter av förebyggande åtgärder mot oönskade avvikelser. Om resultaten från dessa register hade använts systematiskt hade kanske de höga dödstalen bland äldre kunnat undvikas.
Äldreboendenas utformning handlar om att de ska vara hemlika och bidra till en hög grad av hemkänsla. Men med tanke på nuvarande utveckling där sköra äldre först i ett sent skede får en plats på det särskilda boendet så måste boendet även kunna tillhandahålla avancerad sjukvård.
Helle Wijk, sjuksköterska, professor i omvårdnad Göteborgs Universitet, Universitetsöversjuksköterska Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Gästprofessor Chalmers/Centrum för Vårdens arkitektur
Här kan du läsa/lyssna om hur vård och omsorg har påverkats under pandemin:
- Rapport ”Vård och omsorg av äldre under pandemin”
- Rapport och presentationer ”Sjukvården efter Corona”
- Rundabordssamtal ”Äldreomsorgen – vad kan vi lära av Coronapandemin”