I onsdags höll Forum för Health Policy en stor workshop på temat Psykisk ohälsa – hur vänder vi trenden? Nära 100 personer deltog; politiker, tjänstemän, vårdgivare, patienter, företag, forskare och experter. Presentationer om utmaningar och goda exempel varvades med diskussioner i grupp. Samtliga presentationer från eftermiddagen finns tillgängliga på vår hemsida. Vi kommer även att lägga upp en film från eftermiddagen.

I dagens blogginlägg skriver Linda van Paaschen, överläkare och specialist i psykiatri, behovet av en mer kompetensstyrd och mindre godtycklig psykiatri. 

 

Trevlig läsning!

Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna här eller i sociala medier.

Dags för en mer kompetensstyrd och resursoptimerad psykiatri 

Linda van Paaschen

Den psykiatriska sjukvården i Sverige har blivit en verksamhet styrd av tyckanden, trosuppfattningar och resursbrist. Det är både bekymmersamt och onödigt. I själva verket finns det gott om kompetens och resurser. Men när varken ledningen eller den egna professionen kan skilja på äpplen och päron är det inte så konstigt att fruktsalladen inte blir särskilt god.

Vad psykisk sjukdom är, hur psykisk sjukdom diagnostiseras och av vem är grundstenar som borde ligga någorlunda stabilt på plats inom psykiatrin. Istället har det uppstått ett fritt spelrum för alltifrån uppfattningar om att psykisk sjukdom inte existerar till att det krävs skattningsskalor och tidskrävande psykologtestningar för att kunna fastställa vissa diagnoser.

Att förklara hur psykiatrisk diagnostik går till är snabbt gjort. Diagnostik grundas på anamnes och status, dvs på patientens sjukdomshistoria respektive yttringar och rapporter relaterade till patientens tillstånd. För att få fram denna information och kunna värdera den krävs intervjuer med patienten och gärna någon anhörig. Det behövs en interaktion med patienten och samtidiga observationer. Psykiatrisk diagnostik kan vara enkelt, men det är oftare ett komplext arbete. Det är alltid viktigt med både ödmjukhet och transparens hos bedömaren och ett fokus på vad som gagnar patienten är en nödvändighet.

Socialstyrelsen har slagit fast att ”vem som helst” som anser sig kunna fastställa en psykiatrisk diagnos har rätt att göra det. Detta är olyckligt eftersom det har bidragit till att psykiatrin blir allt mindre kompetensstyrd och allt mer godtycklig. Diagnostik är krävande och det finns inga genvägar. Intervjuandet och observerandet behöver göras och det så systematiskt och noggrant som möjligt. Diagnostik bör emellertid inte ske via några omvägar i form av icke-diagnostiska testningar. Det bör därtill genomföras snarast, kort efter det att patienten klivit över tröskeln till psykiatrin. Köer till diagnostiska bedömningar är inte en acceptabel företeelse.

Specialistläkare i psykiatri har med mycket stor marginal den mest gedigna utbildningen inom patologi (sjukdomslära) och diagnostik. En specialistläkare i psykiatri skall efter genomgången 12-årig utbildning kunna känna igen och förstå psykiatriska sjukdomar i syfte att kunna råda bot på dem eller åtminstone lindra dem. Idag tvingas läkare inom psykiatrin ägna alltför mycket tid åt annat än det de är utbildade för, bl a åt stödsamtal till patienter som står i kö till psykoterapi. Därför lämnar de över diagnostik till psykologer, som blivit de som ansvarar för en betydande del av de senaste årens fastställda ADHD-diagnoser i Sverige. Köerna har snabbt blivit allt längre både till psykoterapi och till diagnostik av ADHD. Här har något blivit mycket fel. Min sammantagna slutsats och övertygelse är att det har blivit dags för en mer kompetensstyrd och resursoptimerad psykiatrisk sjukvård.

Linda van Paaschen är överläkare, specialist i psykiatri, Lunds vuxenpsykiatriska klinik.