Forum för Health Policy publicerar idag rapporten:

Prevention – hur ska vi ska klara framtidens vård?

Prevention handlar om hälsofrämjande åtgärder, att aktivt förhindra att sjukdom uppstår hos en frisk individ eller undvika att ett sjukdomstillstånd förvärras. Satsningar på prevention kan ge stora vinster för individen, vårdsystemet och samhället i stort. Kunskap finns kring livsstilens betydelse för hälsan, till exempel fysisk aktivitet och kost. Forskning visar att 45 procent av alla demenssjukdomar kan förebyggas och 80 procent av all hjärt-kärlsjukdom. Det är samma livsstilsfaktorer som ligger bakom folksjukdomar som diabetes typ 2, Parkinson, Alzheimer och 30 procent av cancersjukdomarna. Satsningar på prevention är något som efterfrågats länge, inte minst med tanke på hälso- och sjukvårdens stora utmaningar. Frågan är varför det inte satsas mer och varför inte nya arbetssätt införs och ökad samverkan sker mellan fler aktörer?

Läs också debattartikel i Dagens Medicin: ”Det måste löna sig att hålla befolkningen frisk”

I den här rapporten, som bygger på inspel från många olika aktörer i systemet, presenteras en rad förslag för att stärka prevention. Det handlar bland annat om patienters delaktighet, användarvänliga IT-system, nyttjande av digitala verktyg och samverkan mellan olika aktörer. Rekommendationerna rör behov av att stärka patientens kunskap och möjlighet att dela data, behov av en stärkt primärvård, fler insatser för äldre i form av exempelvis vaccinationsprogram och hälsokontroller samt bättre förutsättningar att arbete med fungerande och evidensbaserade metoder såsom FAR, Fysisk Aktivitet på Recept.

En avgörande punkt som rapporten lyfter är avsaknaden av ekonomiska strukturer som ger incitament att satsa på prevention i dagens ersättningssystem i hälso- och sjukvården. Kapitering/fast ersättning per listad patient förväntas inrymma och motivera till fokus på prevention men primärvården får inte hela intäkten för det arbetet. Om vi hade ett fungerande preventivt arbete inom primärvården skulle det innebära det lägre kostnader inom slutenvården. Idag är det olika budgetar vilket sänker incitamentet för primärvården att lägga tid på prevention. Ersättningssystemen behöver förnyas och utvecklas med fokus på resultat. Utfallsbaserade investeringar, där regioner och kommuner inte står för risken och där ersättningen utfaller baserat på värde, bör prövas i större utsträckning.

Bygger man mer sammanhållna vårdkedjor (en vårdgivare som tar hand om hela patienten) ökar incitamenten för att satsa på prevention. Möjligheterna ökar att investera i ett tidigt skede eftersom man tjänar på detta över tid. Kaiser Permanente, en sjukvårdsorganisation i USA, är ett exempel som lyfts. De har tre delar som är kopplade till varandra: en hälsoplan som bär försäkringsrisk, medicinska läkargrupper och ett sjukhussystem. De har en väl utarbetad vårdkedja med fokus på prevention för att undvika stora sjukvårdskostnader i framtiden. Upphandling av sammanhållna vårdkedjor bör därför underlättas. Om en aktör har hela ansvaret för en sammanhållen vårdkedja finns starka incitament till prevention.

Det finns stor potential att tänka innovativt och samverka med andra aktörer för att göra skillnad för såväl yngre, yrkesverksamma och för äldre. Flera aktörer kan bidra för att stärka prevention och avlasta sjukvården och äldreomsorgen. Regioner och kommuner behöver gemensamt underlätta och uppmuntra till innovativa samarbetsprojekt och släppa in flera samhällsaktörer som vill och kan bidra till bättre hälsa, vård och omsorg till exempel genom innovationsupphandling eller en gemensam innovationsarena. Formerna, grundläggande infrastruktur och vilka organisatoriska förändringar som måste vara på̊ plats behöver urskiljas, och incitament behöver skapas för aktörer och bolag som vill och kan driva förändring och innovation.

Skriften vänder sig till alla med intresse av att stärka och utveckla prevention och förebyggande vård och särskilt till beslutsfattare och politiker på nationell, regional och kommunal nivå.