Björn Arvidsson och Magnus Lejelöv summerar, reflekterar och filosoferar över Vitalis 2024 med fokus på konstruktiva konflikter, att gå från snack till verkstad och att det finns hopp om att vi går mot en digital miljö där patienters och närståendes behov står i centrum.
Trevlig läsning!Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.
Reflektioner från Vitalis 2024
Vitalis är en av årets jobbmässiga höjdpunkter. Många möten med gamla och nya bekantskaper, många samtal om styrning och ledning i vården, många skratt och många kloka dialoger/beslut. Vi hade förmånen att moderera pausunderhållningen på scenen där vi hade en serie paneler med spännande individer där vi diskuterade stora och små bitar av sjukvården och digitaliseringen av densamma.
Här är några av våra bestående intryck från årets Vitalis, som förutom alla möten och dialoger rör sig kring några stora områden:
1.
På vägen ner funderade vi på vad vi önskade från årets konferens och en av dessa kallade vi för “offensiv från offentligheten”. Efter förra årets massiva invasion av myndighetsföreträdare samt att Vitalis alltid lyckats attrahera många kommuner och regioner, så ville vi i år se att detta bar frukt. Vi har under många år haft en relativt samstämmig syn på hur regioner och den statliga nivån samarbetar och vill samarbeta. I år var dock känslan att det finns besvikelse på båda håll och att det slår lite mer gnistor i debatten. Denna utvecklade sig under veckan med en start med uppkavlade armar och brandtal, uttalanden i olika former och debattartiklar. Det slogs delvis gnistor, slätades delvis över och togs sedan upp igen.
För att bli lite mer tydlig…
Redan från öppningen såg vi hur stat och SKR framför allt genom Inera pratade intensivt om “samverkan”, medan kroppsspråk, uppkavlade armar och ordväxling snarare visade på en djup klyfta och subtila ord som vittnade om en konflikt.
Under dag två kom dessutom ett utspel från Socialminister Jakob Forssmed och Civilminister Erik Slottner som stärkte statens offensiv med ord om att samverkan är fint, men någon måste ha sista ordet, samt att garantier för en digital infrastruktur bygger på att kunna styra den, något som enligt författarna bevisligen inte funkar i bolagsform. Handskarna var kastade.
Om man ser på det från utsidan är det två intressanta delar – dels att det tydligt finns en intressekonflikt, dels att alla artigt försöker att berätta att det inte finns en sådan. Vi behöver bli mindre rädda för konflikter, upp med problemen på bordet och lös dem! Konstruktiv konflikt har sina fördelar. Vi skattebetalare är mer måna att våra offentliga pengar används väl och att det tas beslut än exakt vem som gör det…
2.
En annan önskan inför Vitalis var att teknik inte ska vara tekniskt utmanande. Där exempelvis hjärtstartaren är en fenomenal teknologi just för att den räddar liv men kräver inga förkunskaper. Vi kan utveckla avancerade vårdteknologier som följer denna tes.
I år såg vi fantastiska teknologier, såväl tekniska och fysiska prylar likväl som lösningar för hantering och analys av stora och komplexa data. Men mest uppmärksamhet fick kirurgroboten Da Vinci. Inte för att kirurgrobotar är något nytt – och kanske inte heller för att de faktiskt hade en på mässgolvet som attraherade många besökare som fick prova använda den. Vi tror att vad företaget Intuitive lyckades bra med gällande Da Vinci var att trots sin avancerade teknologi fokusera på de mänskliga aspekterna. Vi vet att alla krafter har motkrafter och med en tsunami av ny teknologi blir motkraften mänsklighet – i detta fall symboliserat av ett tydligt värde för patient och nyttiggörande för dess operatör.
Intuitive och Da Vinci förmedlade minimalt ingrepp, men otrolig precision, vilket i sig följaktligen minskar vårdrelaterade negativa följder. Ett sådant exempel blir att med minimalt ingrepp kunna operera äldre patienter som annars skulle utebli på grund av risker. Dessutom blir en del positiva effekter som att kunna operera på platser man tidigare inte nått, samt med precision komma åt mindre objekt som tidigare varit svåra om inte omöjliga. Här nämndes även lungcancer.
Samtidigt var också de fördelarna för operatören tydliga, samt möjligheten att “torrsimma” och utbilda, träna, dela kunskaper, agera på distans med mera. Med tydligt fokus på människan förstår vi och ser värdet, varför liknande teknologier också kommer att implementeras. När vi mänskliggör värdet med “hälsodata”, “beslutsstöd”, och “digital infrastruktur” ja då kanske vi tar några steg framåt. Men idag är vi kvar i det tekniska och abstrakta.
3.
En tredje del var att de stora projekten/processerna EHDS, Läkemedelslistan, AI-frågan som även i år fick stor plats i många seminarier och många diskussioner. Det går framåt om än relativt långsamt. Jämför man med förra årets Vitalis har vi tagit kliv men jämför man med förväntansbilden har det gått relativt långsamt. Vi utgår från att vi pratar om detta även nästa år…
Slutligen
Det kanske största med året var dock att Göteborg var soligt och varmt. Varken regn från sidan eller snålblåst. Förvirrande men härligt. Sammantaget åker vi hem med hopp om att vi skall kunna bli konkreta, gå från snack till verkstad och faktiskt skapa den där grunden för en digital miljö runt framtidens patienter som faktiskt är anpassad efter patienternas behov och inte vårdens.