Jan Gulliksen, Vicerektor för digitalisering och professor i Människa – datorinteraktion, KTH, skriver i veckans blogg om Sverige och Norges utvecklingsmöjligheter inom digitaliseringsområdet. Trots goda förutsättningar visar OECD:s ranking att vi inom offentlig sektor ligger längst ner. 

Trevlig läsning!

Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.

Sverige i botten – digitalisering i offentlig sektor rankad lägst

Jan Gulliksen, Vicerektor för digitalisering och professor i Människa – datorinteraktion, KTH

Trots att Sverige och Norge är bäst i klassen när det gäller digitalisering i stort så är det långt ifrån lika imponerande när det gäller digitalisering inom offentlig sektor.

De nordiska länderna har en väl utvecklad infrastruktur, hög digital kompetens och hög innovationskapacitet. Detta, tillsammans med en öppen kultur, små skillnader, stort förtroende för den offentliga sektorn och en inkluderande syn på människor, gör att vi har potential att vara ledande även i framtiden.

Resultaten är inte lika imponerande för digitaliseringen i den offentliga sektorn, varken i Sverige eller Norge. Här hamnar Sverige längst ner på OECD: s ranking från 2019. (https://www.oecd.org/gov/digital-government/oecd-digital-government-index-2019.htm)

Trots att detta är två länder som toppar världens ranking inom digitaliseringsområdet finns det många områden där fortsatt utveckling behövs.

  • Digital ranking. Både Sverige och Norge toppar internationell ranking och måste fortsätta att vidareutvecklas för att bibehålla en topposition.
  • Den digitala infrastrukturen måste fortsätta att utvecklas så att alla medborgare får tillgång till minimum 1 Gbits internethastighet, oavsett var man bor.
  • Digitalisering av offentlig sektor. Både Sverige och Norge har inte alls den utveckling inom offentlig sektor som skulle kunna förvänta sig av land av vår kaliber. Särskilt inom användningen av offentliga data för att åstadkomma innovationer i samhället ligger båda länderna efter.
  • Digital kompetens. Både Sverige och Norge har behov för att utveckla befolkningens digitala kompetens, både generell digital kompetens och digital spetskompetens. I Sverige är utmaningarna större att få till utvecklingen inom livslångt lärande, där de insatser som gjorts så här långt är långt ifrån tillräckliga.
  • Forskning och innovation. Både Sverige och Norge har hög kompetens, god tillgång till forskningsfinansiering och ett blomstrande innovationsklimat. Dock är Sveriges insatser från privata investerare långt mer omfattande än de norska motsvarigheterna, trots att kapitalet finns i Norge, vilket gett Sverige bättre förutsättningar.
  • Digitalt ledarskap. Sverige bör inspireras av Norge och visa på ett större digitalt ledarskap inom digitalisering och vidta politiska åtgärder för att stödja utvecklingen. Digital ledning innebär att relevant, målmedveten och rättsäker effektivisering och kvalitetsutveckling ska ske genom digitalisering.
  • Organisering av digitaliseringen. Både Sverige och Norge lider av en politisk siloverksamhet. Vi utvecklas bra inom respektive politikområde, men vi är dåliga på departementsövergripande samarbeten. Särskilt i de fall departementen leds av företrädare för olika politiska partier.

De nordiska länderna toppar Europas ranking när det kommer till digitalisering. Finland har sedan länge en ohotad topposition.

För att fortsätta att vara ledande inom digitaliseringsområdet kan inte Sverige och Norge fortsätta som solitärer – vi behöver ta till vara på våra respektive styrkor och tillsammans leda utvecklingen vidare i en mycket närmare samverkan.

Denna blogg har publicerats i KTH:s Vicerektorsblogg.