”Patientens ställning och patientlagens efterlevnad är angelägna frågor som behöver prioriteras i styrningen av vården för att uppnå en ännu bättre vård sett utifrån patientens perspektiv.” – så skriver Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys i veckans blogginlägg.

Trevlig läsning!

Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.

Fungerar patientlagen egentligen?

Sara Korlén, analytiker och Ida Nyström, projektledare, Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys

År 2015 infördes patientlagen i syfte att stärka patientens ställning och främja patienters integritet, självbestämmande och delaktighet. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har sedan lagens införande följt upp lagens genomslag. Det är en lag som kräver omtag.

Patientlagen skulle stärka patientens ställning – här är uppföljningen av resultatet

Införandet av patientlagen har varit en viktig del av arbetet med att stärka patientens ställning i Sverige. Patientlagen beskriver i sina elva kapitel vilka skyldigheter vården har gentemot patienten, till exempel att hälso- och sjukvården ska vara lätt tillgänglig och att patienter ska få individanpassad information.

En central kunskapskälla om hur patientlagen efterlevs har varit en återkommande enkät till patienter som skickats ut år 2014, 2016 och 2020. Den har besvarats av cirka 9 500 patienter per år och har gjort det möjligt att följa utvecklingen över tid. Andra källor är exempelvis intervjuer med patientföreträdare, registerdata och litteraturstudier.

Fortsatt få tecken på förbättringar

I rapporten Lag utan genomslag, som publicerades 2017, konstaterades att patientens faktiska och rättsliga ställning inte hade stärkts sedan patientlagens införande. Dessvärre visar även senaste aktuella uppföljning få tecken på förbättringar. Det finns fortfarande brister när det gäller patienters upplever av sin delaktighet,  tillgänglighet, kontinuitet och samordning i vården.

Många saknar en fast kontakt i vården. Exempelvis uppger endast 39 procent av patienterna att de har en fast läkarkontakt och majoriteten har inte heller fått information om den möjligheten. Andelen patienter som fått vård inom vårdgarantins gränser minskade ytterligare 2020, särskilt vad gäller behandling i den specialiserade vården inom 90 dagar. Pandemin har sannolikt haft en viss negativ påverkan, men vi ser få förbättringar även i undersökningar som genomfördes kort före pandemin.

Det finns några ljusglimtar i resultaten. Ett exempel är att betydligt fler i patientgruppen som har insatser från både vård och omsorg har fått en individuell plan. Dessutom framkommer också att de som har en individuell plan tycker att samordningen fungerar bättre.

Valfriheten är uppskattad men riskerar att leda till en mer ojämlik vård

Vi har nu också undersökt vad det har inneburit för hälso- och sjukvården i stort att patienter har möjlighet att välja vårdgivare inom offentligt finansierad öppenvård.

Patienter generellt har en positiv inställning till att ha den möjligheten, och valfrihet är en viktig komponent för att stärka patientens inflytande. Valfrihet kan, i kombination med ökad konkurrens mellan vårdgivare, ha positiva effekter på tillgänglighet och kvalitet, sett till patientnöjdhet och hälsoutfall. Samtidigt kan det uppstå målkonflikter mellan en ökad valfrihet och en ökad tillgänglighet, eftersom tillgängligheten främst tycks gynna socioekonomiskt starka grupper med relativt lättare hälsobesvär. Det behöver hanteras i styrningen av vården, utifrån principerna om en vård på lika villkor och efter behov.

För att stärka patientens ställning krävs flera insatser som stödjer lagens intentioner

Resultaten visar tydligt att lagstiftningen inte är tillräcklig för att stärka patientens ställning. Här behövs ett flertal insatser som kompletterar och understödjer lagens intentioner. Vi rekommenderar bland annat att förtydliga ansvaret för lagens efterlevnad, en förstärkt uppföljning med fokus på lärande och att utveckla tydligare incitament och ansvarsutkrävande. Utöver det lämnar vi även mer konkreta rekommendationer. Till exempel att regeringen utreder möjligheten för IVO att besluta om rättsligt bindande sanktioner mot huvudmän när de inte uppfyller skyldigheterna i patientlagen.

En viktig byggsten i arbetet med att stärka patientens ställning är omställningen till en god och nära vård. Den syftar till att stärka primärvårdens roll som navet i vården och att öka tillgängligheten, delaktigheten och kontinuiteten. I en pågående uppföljning framkommer en mängd pågående aktiviteter men få tecken på att målen med omställningen har uppnåtts.

Patientens ställning och patientlagens efterlevnad är angelägna frågor som behöver prioriteras i styrningen av vården för att uppnå en ännu bättre vård sett utifrån patientens perspektiv. Vi hoppas att våra kunskapsunderlag bidrar till en sådan utveckling.

Läs rapporten här

Projektledare Ida Nyström och analytiker Sara Korlén.

Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys

_________

Den 14 december genomförde Forum för Health Policy ett frukostseminarium med Vård- och omsorgsanalys som presenterade sina rapporter.
Se sammanfattning av det seminariet här >>>