Veckans blogg är en reflektion från en erfaren verksamhetschef inom kommunal hälso- och sjukvård som ställer sig frågor som: Hur gör vi det lätt och riktigt för de vi är till för? Har rädslan för att göra fel tagit över ledarskapet? Läs Hanna Lundstedts tankar kring hälso- och sjukvårdens utmaningar.

Trevlig läsning!

Som vanligt står skribenten själv för innehållet i inlägget. Kommentera gärna på vår hemsida eller i sociala medier.

Våga ha fler frågor än svar

Hanna Lundstedt, verksamhetschef för hälso- och sjukvård Strängnäs kommun. En verksamhet med 85 medarbetare och insatser inom särskilt boende, ordinärt boende samt rehabilitering. Hanna är utbildad distriktssköterska och föreläste på Forum för Health Policys Utbildninsgdag på temat: Hur fungerar kommunal hälso- och sjukvård? Vad händer i lagrummets mellanrum och hur sker samordningen?

_______

Som chef i en kommunal hälso- och sjukvårdsverksamhet är det många saker som står på min agenda. Jag har världens roligaste och spännande arbete och ingen dag är den andra lik. Jag rör mig mellan många världar allt från kompetensförsörjning, akuta saker i verksamheten till mer strategiskt arbete i form av omställning till den nära och personcentrerade vården.  

Jag slås över hur svårt det är att leda i komplexitet och kunna anpassa sig efter variation och samtidigt hålla sin positiva syn på att göra det bättre för de människor som ska använda sig av våra tjänster.  Hur gör man det? För länge sedan hade jag en tilltro till att bara det fanns i ett dokument eller i en pärm eller att en process var tydligt beskriven skulle allt fungera. Men tyvärr, om det hade varit så lätt hade vi nog redan varit där efter allt dokumenterande och administrerande som äger rum dagligen i våra verksamheter. Men vem ska våga sluta göra det? För vi behöver ha koll på läget och vi behöver förstå vår kärnverksamhet så att vi säkerställer att det lätt och riktigt för den vi är till för, hur gör vi det lagom?

Är det så att vi styrs av rädsla för att göra fel? Har rädslan tagit över ledarskapet, att det är viktigare att göra rätt så att vi inte vågar göra något?  Att vara modig som chef vad innebär det egentligen? Har vi varit så fokuserade på målet att vi glömt att njuta av den resa vi faktiskt befinner oss i?

Sveriges sjukvård har haft en enorm medicinsk och teknisk utveckling de senaste åren, de patienter som låg inne på kirurgen när jag var ung passerar nog knappt en vårdavdelning i dag. Men i allt detta effektiviserande och utvecklande känner jag ibland att vi har missat att skapa de goda mötena och att verkligen lyssna på människor. För våra resultat i vården handlar ju till sist om att det som sker i det enskilda mötet blir så bra som möjligt.

Jag har ett minne som fastnade tidigt hos mig, jag brukade ta mig tid när jag gick runt och kollade läget hos mina patienter, att bara stanna upp ta ett djupt andetag och visa lugn och fråga, hur är det i kväll? Jag var aldrig rädd för svaren att det skulle ge mig merjobb, utan bara ett genuint intresse för människan och den lilla roll som jag spelade i den människans liv just den kvällen. Vi hade då och då patienter som låg lite längre på sjukhuset, som man fick en relation till. En kväll sa en av mina patienter, – det är något speciellt med dig, hur mycket du än har att göra känner jag mig alltid sedd, det gör mig trygg. Just det där minnet fastnade hos mig, jag kände att jag var viktig i den människans liv.

Detta möte mellan mig och patienten gjorde avtryck, en känsla av sammanhang och tillhörighet. Den bidrog också till min arbetsglädje och gav mig en direkt återkoppling till att jag gjorde rätt i min yrkesutövning. Detta minne har jag burit med mig i hela mitt yrkesliv och är också en av mina drivkrafter till att skapa förutsättningar för dessa goda möten.

Viljan att förändra hälso- och sjukvårdssystemet till den personcentrerade och nära vården handlar om att skapa förutsättningar för de små förändringarna, de lågt hängande frukterna som man brukar prata om. Det kan inte alltid omfatta en ny checklista eller handlingsplan utan ett intresse för människan och de relationer vi skapar mellan varandra på alla nivåer.

Jag märker att jag visst har fler frågor än svar…och kanske är det så jag ska våga ha det…?

Här hittar du hela sändningen från Utbildningsdag – snart kommer vi att lägga upp varje föreläsning för sig och med allas presentationer, håll ut!